äventyret Djurö-Vindö runt

Här kommer ett loggboksinlägg om helgens äventyr. Ni som följer seglingsaventyr.se på instagram eller facebook har fått lite uppdateringar redan men här kommer mer om man säger så. Varning för många bilder och mycket text, helgen har varit lång och innehållsrik.

fredag 18 juni

Motorgång Fagerholm-Djurö båtsällskap (DBS), strålande sol 20-24 grader, ca 6m/s sydostlig vind

Jag har redan gått på semester och ägnade därför största delen av fredagen hemma med att packa inför helgen. Det innebar inte bara en vanlig helgpackning med ombyte, mat och sängkläder. Eftersom vi rivit och renoverat fanns det ingenting i båten så ALLT behövde packas med. Dynor och madrasser, segel, köksutrustning, apotek och så klart det vanliga också.

Tur att min bror har stor bil man kan låna! Yngsta sonen och min pappa åkte med ner till havet så de hjälpte till att bära ut allt på bryggan och lasta över det i sittbrunnen, lagom tills dess inser jag att det enda jag inte packat är nyckeln för att öppna båten…

Jag och Harry hjälpte min pappa med att förtöja om hans båt, ösa ur den och lossa på en ögla, sen åkte vi hem så att jag kunde hämta nyckeln men jag fick åka tillbaka på egen hand medans de stannade hemma.

När Niclas kom hem från jobbet strax före 17 satt jag och uppdaterade bloggen med förra inlägget så att det vi gjort i veckan inte skulle behöva rymmas i helgens inlägg också. Han packade ihop ett ombyte och tog sitt sjöställ och sen åkte vi ner till havet.

Under dagen när jag packade in och stuvade hade det blåst på rejält, iaf 13m/s men lagom till att vi kastade loss hade det mojnat till ca 6-7m/s även om vindvågorna var kvar och skvätte mot fribordet. Vi tuffade på för motor i ca 6 knop och hade 12,5M (distans) att gå. Enligt GPS’en ombord skulle det ta drygt 2h, enligt Enrio på sjön skulle det ta 3h vilket kändes väldigt underligt. Matematiken säger att det ska ta 2h så hur Eniro räknade vet vi inte men allteftersom vi kom närmare så minskade tidsåtgången den beräknade. Oavsett var vi framme som planerat vid 20.00.

På Djurö skulle vi möta upp S/Y Galina med Björn och Lotta ombord, de gick ner den korta biten från hemmahamnen på Vindö och skulle fixa middag lagom tills vi kom fram. Mycket riktigt stod det förrätt på bordet i sittbrunnen och korken på flaskan med bubbel sköts iväg lagom till att vi hade lagt till.

Sen grillade vi och satt en bra stund och pratade, vi har knappt setts under det här året med tanke på restriktionerna så vi hade lite att ta igen sen förra året då vi seglade ihop. Lotta sa att ”det är inte semester på riktigt för ens vi har seglat ihop, så var det förra året också”, då hade hon sen semester och i år blev det tidig men lik väl seglar vi det första vi gör på hennes semester tydligen.

Sen var det premiär för att sova ombord. Förpiken var bäddad med den måttsydda bäddmadrassen och till bägges förvåning var den rymligare än vi trott när vi väl kröp in och la oss. Att det skulle visa sig vara en aningens för kort visste jag redan, Niclas fick upptäcka det den hårda vägen under natten.

lördag 19 juni

Segling med S/Y Galina i klubbtävlingen Djurö-Vindö runt, anordnad av DBS. Strålande sol, 22-28 grader, lätta vindar hela dagen ca 1-4m/s vridande mellan sydväst och sydost.

Frukost ombord på S/Y Galina serverades strax efter 8.30 i solen. 9.00 var det sagt att skepparmötet inför dagens klubbmästerskap skulle vara så därför blev det ingen sovmorgon, det visade sig däremot vara fel information, det var möte 10.00. Totalt 9st av klubben båtar skulle delta, anledningen till att vi var med är att Björn är medlem i klubben även om han inte har båten där, dessutom är det en tradition och vana att Niclas och Björn seglar den här tävlingen ihop sen många år tillbaka. Förra året blev den inte av så i år var första chansen för mig och Lotta att vara med. Vi gick upp med våran båt för att tajma in att kunna använda mastkranen som DBS har och kunna få hjälp att fixa svirveln i vår förstagsprofil, det är alltid bra med extra händer och huvuden i sånna situationer.

Men först alltså, tävling. Det var jaktstart, dvs att de som seglar långsammast startar först så att alla närmar sig mål ungefär samtidigt och man får en spännande målgång. Vi startade allra först av de 9 båtarna, ganska tätt följt av en Monark 606 (liten dagseglare). Banan gick under Djuröbron för att sen gå på västra sidan upp av Djurö och Vindö och gå tillbaka på östra sidan. Start och mål utanför klubbens yttersta brygga. Vi fick medvind en liten bit iaf.

Det var de tråkigaste förutsättningarna för en kappsegling man kan tänka sig, svaga vindar som skulle vrida sig från motvind till mer motvind under dagen utan att öka i vinstyrka. Men vi seglade ändå! Det var många andra båtar ute också och njöt av vädret också så vi fick öva lite väjningsregler och göra det bästa av situationen. Niclas tog plats som ”däcks-Kalle” uppe på fördäck och tänkte minsann inte sätta sin fot i sittbrunnen. Björn, som känner sin båt bäst tog rodret och jag högg glatt tag i förseglets skottampar när vi väl behövde slå, Lotta servade med dricka och bullar när helst det behövdes.

När vi passerade Överby stod Björn och Niclas föräldrar samt Niclas syster på stora bryggan och vinkade, de hade åkt ut bara för att titta på oss och tävlingen. Även om vi inte såg de mer än i kikaren och kameran är jag väldigt glad att de kom dit, kändes lite mer som tävling när vi faktiskt hade publik!

I Vindö ström blev det faktiskt lite tävlingskänsla också, tidigare hade vi varit tämligen själva ute, de andra startade så mycket senare än oss. Men när vi skulle gå runt norra udden på Vindö synkade vi alla ganska bra. Synd bara att det var efter 1/3 av tävlingen och inte vid mål som det borde ha varit. När vi började kryssa ut mot Kanholmsfjärden drog alla andra båtar ifrån oss. Lite fina bilder blev det men snopet att inte ha en chans på placering i tävlingen. Anledningen till det berorpå de handikapp som olika båtar har i förhållande till varandra, de är bland annat missvisande mellan gamla och nya båtar. Dessutom var genomsnittshastigheten man hade beräknat för dagen 4knop, det vi kom upp i som maxhastighet vid några enstaka tillfällen. Vi hade alltså ingen chans alls att vinna trots att handikappet borde ha gjort tävlingen jämnare.

Vi mötte ett stort gäng andra båtar på väg norr ut och även vattenskotrar som tävlade på ett mycket maffigare sätt än oss. Det var ett enormt gäng med vattenskotrar, säkert 30-40st som ställde upp sig i bredd utanför Sollenkroka för att sen dra förbi oss i stort sett direkt efter start i en enda stor klunga. De skötte det jättesnyggt så det vara bara kul och härligt att få vara med om det.

Väl ute på Kanholmsfjärden upptäckte vi att vi faktiskt hade en segelbåt från vår tävling bakom oss och vi fick en riktigt ”fair fight” sista vägen in i mål, ändå ett bra avslut på en annars tråkig tävling. Vi lyckades hålla oss från att bli omseglade och kom alltså in näst sist.

Björn var uppe och lämnade in en protest vilket faktiskt resulterade i att resultatet räknades om. Tiderna justerades så att förhållandet mellan första och sista båt stämde bättre, en liten vinst iaf även om det sen inte ändrade några placeringar. Efter det blev det prisutdelning och gemensam middag på altanen utanför klubbhuset, alla deltagare bjöds på grillat vilket vi inte alls hade räknat med men gott var det.

Medans Björn och Lotta stannade kvar vid båtarna tog jag och Niclas en promenad upp till ICA på Djurö och köpte frukost till söndagen samt lite salami och chips till kvällen. Kan hända att det slank ner en glass på vägen tillbaka också.

Sen tog vi tag i fixet vi skulle göra.

Vi passade på att utnyttja den lugna kvällen för att ta tag i jobbet uppe i masttoppen. Varje liten rörelse som skrovet gör blir så otroligt mycket större uppe i masttoppen så vi ville ha helt lugnt vatten för att kunna jobba så fokuserat som möjligt. Det vi skulle göra var att få ankarlanternan att lysa, den byttes och fungerade när masten låg ner men ville inte fungera när vi reste masten. Även vindexen hamnade lite snett när vi mastade på så det skulle också justeras. Men det stora jobbet var att byta svrivel i toppen på förstagsprofilen. Den som satt på plats kärvade och vi hade köpt en ny begagnad som skulle dit istället. För att slippa ta ner hela masten hoppades Niclas kunna göra jobbet uppe i mastkranen, det går nämligen inte att byta nere vid däck utan den gamla måste träs av uppe i masttopppen och den nya träs på på samma ställe.

Lanterna och vindex gick hur bra som helst att fixa, bägge behövde bara vridas så funkade de. Värre var det med svirveln. Medans Niclas stod 12m upp och hängde ut från en stege fick jag gå med långsamma och mjuka steg nere på däck, antingen för att luta båten in mot stegen eller för att lossa på än det ena än det andra för att han skulle kunna försöka lossa förstaget där uppe. Det gick som sagt inte så lätt så efter lite konfererande med Björn så kopplades hela förstagsprofilen loss från masten och sänktes ner på marken. På så sätt kunde Niclas jobba både säkert och med mer kraft. Eftersom vi har genomgående mast går det bra att lossa en av de väsentliga delarna som annars hålla masten på plats, det är vi väldigt glada för!

Efter lite meck bytte vi svirvel, satte tillbaka allt och sen avslutade vi med att spänna hela riggen, dvs alla vajrar som går från masten ner på däck och håller masten på plats. Alla vantskruvar fick dessutom nya saxsprintar så nu är allt ordnat och ordentligt.

Kvällen avslutades med snacks i S/Y Galinas sittbrunn och lite kreativ mörkläggning av vår förpikslucka. Ett blått örngott och en handduk klämdes fast i luckan för att ge oss lite mindre morgonsol ner i sängen. Sen tog jag ett kort dopp i vattenbrynet (13 grade) och kröp ner under täcket.

Vi sov längre och djupare den här natten men förpikens fotända är fortfarande för kort och trång så det är inte bara tåflörtar utan snarare fot-krig vi ägnar oss åt för att få plats att sträcka ut benen bägge två.

söndag 20 juni

segling och motorgång Djurö-Fagerholm, strålande sol 25-32 grader, varierande 0-6m/s sydvästliga vindar

Det var en fruktansvärt varm morgon vi vaknade upp till vid 08.30, vinden stod helt stilla och solen gassade från första stund. Vi åt frukost tillsammans med S/Y Galina och medans jag diskade efter maten började Niclas sätta segel. Eftersom det var så vindstilla kunde vi sätta segel inne vid bryggan utan att vi ens rörde på oss. Först kom genuan upp och rullades in, sen sattes även storseglet som fick sina lattor på vägen. Allt gick som en dans.

När vi packat ihop oss var det dags att kasta loss, klockan var ca 11.30 när vi släppte bryggan. Trots de svaga vindarna valde vi att låta alla segel sitta uppe och segla ut från viken. Vi drog oss ut med ankaret och sen smög vi ut i vinden. S/Y Galina var inte långt efter oss men de skulle upp till Vindö medans vi satte kurs på Stavsnäs och sen hem till Fagerholm.

Vi slog två slag innan det var dags att rulla in förseglet och närma oss Stavsnäs, där ville vi ha tunnbrödsrulle till lunch. Det var lite meckigt att ta sig in eftersom det var många motorbåtar och Waxholmsbåtar som också skulle dit eller därifrån samtidigt. Men motorn fungerade precis som jag ville så ingen manöver var för svår och allt gick precis som det skulle efter några varv för att hamna ur vägen.

Mätta och nöjda fortsatte vi ner mot Nämdöfjärden och satte segel igen. Ju längre söder ut vi kom desto mer mojnade vinden tills jag funderade på om vi inte åkte baklänges när svallen från motorbåtarna kom emot oss. Niclas tog över rodret en stund och i den gassande värmen höll vi på att förgås utan minsta vindpust. Det slutade med att vi tog ner alla segel och startade motorn bara för att få det att fläkta.

När vi vek in i Ingaröfjärden fick vi medvind men fortfarande ingen vindstyrka att prata om så vi tuffade på för motor medans alla andras segel stod och slog. Lagom till att vi hade 2 distans kvar började eftermiddagsbrisen blåsa på så mycket att det kändes fel att gå för motor men då var det ingen ide att hissa segel igen.

Vi var hemma vid bryggan ca 15.45 och trots kraftig medvind in blev det en superlugn tilläggning med Niclas vid motorn. Vi varvar friskt att styra och köra motor, nu tog han den uppgiften. Bägge är lika trygga med alla uppgifter ombord (minus elen för min del) och vi litar helt och fullt på varandra ombord trots att vi faktiskt aldrig seglat bara vi tillsammans och än mindre i just den här båten.

Nu ser vi fram emot ett dopp i insjön efter alla värme och salta vindar, sen ska vi bägge njuta av en stor säng med mycket benutrymme i natt.