äventyr med hela familjen Liss

lördag 3 juli

4-8 m/s sydvästlig vind men vridande på Baggensfjärden – segling med enbart genua från Fagerhom till Artipelag och tillbaka – växlande molnighet och ca 22 grader i skuggan

Niclas fick en kommentar av sin pappa för några dagar sen -” ni kan väl säga till om ni ska ner och fixa i båten framöver så kommer jag gärna förbi och får se hur det går i verkligheten och inte bara på bild.” Niclas första svar blev att -” ta det med Ayla, det är hon som har semester och hinner fixa” men efter bara en dag till kläcktes en ny idé.

-”Följ med ut och segla på lördag!”

Efter några telefonsamtal blev det både Niclas föräldrar och syster som ville följa med ut på en dagstur.

Vid 10.30 var vi alla samlade nere vid bryggan och kastade loss ganska precis vid 11. Vi mötte två mindre pojkar på varsin SUP på vägen ut ur viken, det var nästan helt stilla inne vid bryggorna. Men så fort vi kom ut i fjärden började det blåsa på mer än jag hade förväntat mig. Det blåste egentligen inte mycket men det var iaf 5-6m/s och lite byar som tog fart i hela Ingaröfjärden in mot stan.

Den odiskuterade planen var nog att ge oss utåt och hitta en klippa att stanna på för att äta lunch men jag stod vid rodret och hade ingen lust att börja dagen med pin-kryss när jag såg att Marie (Niclas syster) inte direkt njöt av att båten började luta kraftigt. Så efter två slag bestämde jag mig för att vi skulle segla med vinden in mot Baggensfjärden istället.

Vi hade bara rullat ut genuan och fick gippa oss fram på en ”kryss med slör” mot Fällström eftersom seglet inte tyckte att plattläns var jättelätt att fånga vinden i. Självklart skulle alla andra åt andra hållet och eftersom det inte är så gott om plats genom en trånga passagen kändes det minst sagt knökat och ovanligt fullt i sittbrunnen också.

Vinden fortsatte att komma i byar även inne på Baggensfjärden och vi seglade allt från slör till halvvind och bidevind upp mot Farstabron. Det roliga med ”Baggen” är att det finns mycket hus att titta på i land, det tråkiga är att det är ont om ställen att lägga till. Konsthallen Artipelag har däremot en fin vik och ganska nybyggd brygga så i brist på andra alternativ gick vi dit för lunch.

Det var flera som tänkt samma sak, vissa låg på svaj i viken och andra la vid bryggan. Såklart tajmade vi med att turbåten från stan skulle lägga till precis samtidigt som oss men vi lämnade företräde för den och kunde sen puttra in i lugn och ro. Vi fuskade lite och la oss mellan y-bommarna trots att bryggan bara är för museets besökare och vi inte ens gick i land.

Vår besökande besättning hade ordnat med lunch i form av färdiggrillad kyckling och potatissallad med kapris och purjolök, kladdigt men jättegott. Monica (Niclas mamma) kom förberedd på allt med våtservetter, sax att klippa kycklingen med och både papptallrikar och plastglas trots att båten har ett fullt utrustat kök. Men det var väldigt skönt att slippa diska massa tallrikar och att kunna torka fingrar kladdiga av kycklingspad med våtservetter!

Jag och Niclas växlade ansvar när vi kastade loss på väg hemåt, nu tog jag tamparna på fördäck och skoten i sittbrunnen medans han styrde. Vinden hade mojnat och byarna hade lugnat sig betydligt under tiden vi åt lunch så det blev en lugn halvvind ner till Fällström och sen en kryss genom sundet. Marie vågade sig upp på rufftaket och verkade njuta av den lugnare seglingen och utsikten.

Precis i inloppet till Fällström skulle vi göra vårt första slag och närmade oss mer och mer en grön prick som syskonen Liss roade sig med. Niclas styrde så nära han kunde och Marie sträckte ut handen för att ”klappa pricken”, de lyckades på första försöket. På väg ut ur sundet gjorde de samma sak igen men då nådde hon inte riktigt även om det inte syns på bilden.

Under lunchen hade vi flyttat ut bommen och storskotet från sittbrunnen och istället gjort fast det på relingskanten. På så sätt hamnade det ur vägen och gjorde mitt jobb med att skota genuan mycket lättare när vi kryssade. Med storskotet ur vägen, Marie på rufftaket, PeO längst bak i sittbrunnen och Niclas vid rodret var det gott om plats i sittbrunnen, bara jag och Monica som fick byta sida i sittbrunnen varje gång vi skulle slå så att jag kunde skota. Jag var helt slut efter några slag för var det inte det ena som skotet fastnade i så var det det andra men det blev bra träning, både flås och muskler fick jobba.

Våra slag gick trots lite trassel betydligt lättare och snabbare än Ellen’s. Ellen är en skuta som under sommaren seglar med kollo-barn och som vi seglade i kapp i Fällström där även de valde att kryssa. Jag har precis pluggat för Förarintyg och klarade provet innan midsommar, där lärde jag mig vad de olika ljudsignalerna till sjöss betyder. Sen tidigare visste jag att tre tut betyder ”min motor jobbar för back” för så låter alltid Waxholmsfärjorna på väg till Runmarö. Men numera vet jag också att ett tut betyder att man kommer väja styrbord och två tut betyder att man kommer väja babord. När vi närmade oss Ellen som skulle slå hördes det tydligt att hon signalerade med ljud åt vilket håll hon skulle slå. Slagen tog sen väldig tid så det var väldigt bra att hon signalerade, dessutom hade hon noll manöverförmåga under och precis efter slagen innan hon fått upp farten igen.

En båt som däremot hade manöverförmåga men helst hade velat slippa väja var passagerarfärjan Madam. Medans vi kryssade ut mot Ingaröfjärden kom hon bakom oss och skulle åt samma håll, vi låg mitt i ett kort slag i den smalaste passagen när hon kom på kollisionskurs med oss. Det fanns ingenting i hennes kurs som indikerade att hon tänkte väja trots att hon är väjningskyldig (hon var inte hindrad att väja pga sitt djupgående och som motordriven ska hon väja för oss som endast gick för segel). Niclas har stenkoll på väjningsreglerna och en vilja av stål när han bestämmer sig för det, så han höll kurs och fart som man ska och ställde sig sen och stirrade upp mot bryggan på Madam. Det resulterade i att hon väjde och gick bakom oss.

Hemma vid bryggan igen åkte besättningen hem till sig, jag och Niclas stannade ombord en stund för att pyssla och diskutera några framtida fix. En av de fästpunkter för tampar vi har på utsidan av sittbrunnen hade varit boven i dramat för att ett av slagen gick dåligt under dagen så de skruvades bort på bägge sidor. Vi har inte förstått funktionen med de med och deras vinkel hittills ändå så det fanns ingen anledning alls att ha kvar de. Jag skruvade också fast låsningarna för stuvfackens luckor inne i ruffen och så kom vi nog fram till hur vi löser ryggstöd och säng på babordssidan i salongen framöver.

Vi har fått njuta av både skön säng hemma och segling den här helgen, det kändes som en bra mix plus att det var väldigt trevligt med besöket ombord, tack för det!