Utö – Djurö – Vindalsö
31 juli -1 augusti
Äntligen tog vi tag i det här med att komma iväg från Utö, vindarna såg ut att vara med oss och i rimlig mängd så vi kastade loss efter en sista dusch och ytterligare ett besök till bageriet. Alla andra som vi sett kasta loss har haft mer eller mindre svårt att få upp ankaret från lerbotten. Vi som hade legat där i några dagar räknade med lite motstånd och det fick vi. Niclas var helt slut när ankaret väl kom upp, vi behövde vincha och backa loss det litegrann men det kunde varit betydligt värre.
Ute på Mysingen rullade vi ut genuan och hissade storen, det kan inte ha varit vindar på mer än 3-4m/s då. Lite grått och svalt men ändå en lugn och skön start. Jag styrde en stund medans vi hade slör över mot Muskö men när vi vred upp mot Gålö började vi länsa och då lämnade jag gladeligen över rodret till Niclas. Han å andra sidan ljublade nästan när jag sa att vi skulle få plattläns och 5m/s med oss norr ut. Han saxade seglen och började surfa på vågorna med ett leende på läpparna. Jag tycker seglen är alldeles för oberäkneliga på läns (och framförallt med saxade segel) och hade rullat in genuan om jag stått kvar vid rodret.
Solbullarna vi hade köpt på bageriet gick åt i en rasande fart till förmiddagsfikat, kanske för att solen sken med sin frånvaro.
Vårt första mål för dagen var att göra ett besök i hemmavatten för båten, vi gick hela vägen in till kajen på Gålö vid Skälåkers båtklubb där hon sjösattes i maj. Hela vägen in under mastkranen skulle vi. Det är lite ont om lättillgängliga mastkranar i skärgården och vi har velat sätta upp linor i spridarna så vi kan hissa vimplar. För att kunna göra det behövs en mastkran. Linorna är inköpta sen tidigare, rött till babords sida och grönt till styrbords sida. Det var snabbt och lätt gjort att få upp linorna i spridarna så fort Niclas klättrade i mastkranen. Det som tog mest tid var att jag insisterade på att vända båten själv och för hand när ena linan var uppe och andra skulle dit, Niclas fick stå kvar uppe i mastkranen. Sen åt vi lunch medans vi ändå låg fast vid bryggan, sill och potatis. Jag kokade potatisen redan i morse när vi åt frukost och låg still på Utö, planering och förberedelser underlättar verkligen ombord, även matlagningen.
Ut ur viken igen, upp med alla segel igen och sen fortsätta länsa norr ut förbi Dalarö skans.
Jag la mig och slumrade i sittbrunnen, när Niclas fick långtråkigt ringde han sin syster genom hörselkåporna och pratade med henne i nästan två timmar. Lagom till att de la på hade vi passerat Rögrund. Vinden hade fortsatt öka även efter lunch och var nu uppe i minst 7m/s, vi surfade med både vind och vågor för saxade segel och kom upp i 7,37 knop, vad vi såg, men det hann jag inte fota. Som medel höll vi ca 6knop.
Målet var den stora viken på norra Nämdö, den vi pratat om så ofta men aldrig gått till. Den kändes också som en bra vik eftersom den endast är öppen mot norr och det blåste från syd väst. Men när vi väl kom dit blåste det över land och ner i viken så att det inte alls kändes som en bra ide att lägga till där.
Med seglen fortsatt nere efter svängen vid Nämdö gick vi mellan öarna upp mot Runmarö för att se om vi kunde hitta någon annan skyddad vik, men överallt där det borde varit lä letade det sig in så mycket vind att vi gick vidare. Ett sista försök på östra sidan av Nämdöfjärden var Norrviken på Storön vid Runmarö kanal. Vi gick ut i Nämdöfjärden och rullade ut genuan, bara på den gjorde vi 6 knop i medvinden som ökat till dryga 8m/s. Men det var lika blåsigt i den viken när vi kom dit, så vi hade ingen lust alls att lägga oss där.
Vid det här laget var klockan 18, himlen mörknade och regnet hängde i luften. För motor gav vi oss ytterligare en gång ut på Nämdöfjärden men valden nu att korsa den. Vi fick vind och vågor rakt i sidan men var snabbt inne vid i någorlunda lä vid Stavsnäs. Då bredde jag två mackor och så fick vi ta på oss sjöställsjackorna när regnet kom. Mättare, torrare och gladare gick vi den sista biten upp mot Djurö båtklubb och la oss på samma brygga som vi varit på innan tävlingen Djurö-Vindö runt. Där visste vi att det fanns goda möjligheter att förtöja med spring även om det skulle blåsa in i viken och en hamnplats vi inte behövde undersöka innan vi la till.
Det slutade så klart regna lagom till att alla tampar var förtöjda och sittbrunnskapellet var uppe. Vi kröp in i ruffen, stängde ruffluckan med plastskivan så vi fortfarande kunde se ut. 5 minuter senare hade Niclas hunnit sova 2 minuter och jag hade dukat fram Utö limpa, varm tomatsoppa och tända ljus. Efter maten kröp vi upp i en av salongssofforna bägge två och Niclas startade värmaren, sen hade vi det hur skönt som helst. 33 distans hade vi, mest Niclas, seglat under dagen. Nytt fartrekord och kanske även ny maxdistans på en dag.
Innan vi somnade hann Niclas prata med nattvakten på båtklubben och hon hade inga problem med att vi låg där över natten, fick även låna nyckel till toaletten en vända, vilket var väldigt trevligt.
När vi vaknade på morgonen var både regn och vind borta. Vi tog en riktigt lugn morgon, vädrade ur och torkade sängkläder i solen. Sen promenerade vi upp till ICA Djurö och köpte juice, bröd, Trocadero och Champis. Även lite grillkött fick vi med oss, jag hoppas vi kan få en fin kväll till de närmaste dagarna och en kal klippa så vi kan tända grillen utan brandrisk.
När vi kastade loss valde Niclas rutt och mål. Vi gick åter igen med vinden i aktern, rullade bara ut genuan och satte kurs i riktning mot Sandhamn. Däremot var det inte dit vi skulle utan till en, för oss, väldigt kär ö strax innan nämligen Vindalsö. Vindalsö ligger oss bägge väldigt varmt om hjärtat, många scoutläger har det blivit där!
Det blåste på bra även idag. Jag satte upp några vimlar vi hade med oss medans Niclas styrde, sen tog jag över rodret en stund innan vi var framme.
Vi hittade en ganska bra plats och visste att den skulle bli bättre allteftersom kvällens vindar skulle vrida mer mot väst. En snäll båtgranne som låg på samma udde såg oss komma in, han kom och mötte oss på klippan och tog tamparna i fören när vi fick en by in i sidan precis vid tilläggningen. Niclas hade förtöjt där flera gånger tidigare då det var tämligen okomplicerat att gå in, bortsett från vinden. Det var en bra tajmad plats i förhållande till dasset också, tyvärr var det bland de ofräschaste dass jag mött…
Vi åt en lättare lunch och tog sen en nostalgipromenad över till scoutsidan av ön. Det hade precis kommit dit en förtrupp av utmanare och äventyrare (seniorer och patrullscouter för er som är fast i den gamla benämningen) från Hammarby Sjö som vi stannade och pratade med en stund. Så klart gick vi även upp till Wesselina, bastun och Biscayas brygga för att titta, minnas och jämföra erfarenheter. Vi har nog aldrig varit här på samma läger någon gång men många gånger har vi varit här!
Lagom till att vi var tillbaka ombord kom en Maxi 77:a in i viken och tog sikte på klippan bredvid oss. Även de hade problem med sidvinden som tog tag i deras båt vid förtöjningen. Niclas stod i land, jag stod på vårat däck och tillsammans kunde vi hjälpa de att inse när deras ankartamp trasslade in sig i motorn och sen ta emot förtöjningstamparna när de väl fått loss tampen och gjorde om tilläggningen. När de kommit i ordning bjöd de på en ”ankring”, dvs ett litet glas alkohol, som tack. Vi blev ståendes en bra stund på vardera båt och pratade om båtmodeller, segling, vindar, gästhamnar och seglingserfarenheter. Jag tror ingen frågade vad någon hette, jobbade med eller hur gammal man var. Men det var jättetrevligt, länge sen vi var så sociala med någon utanför vår egen båt.
Den förkokta potatisen från igår underlättade middagen idag också, kändes som vi åt engelsk frukost till middag men det var gott och lättlagat. Potatisen fick jag till riktigt bra, men så stod jag också och vände på varje bit i stekpannan för att alla ytor skulle få samma stekyta. Kan man nörda ner sig i mat så varför inte, även ombord.
Medans vi avslutade kvällen i sittbrunnen med att spela färdigt ett påbörjat parti ”Dott” (kortspel) så fick vi se två passagerarfärjor och ett utländsk militärfartyg passera genom Sandhamnsleden precis på andra sidan viken där vi låg. Nu har mörkret lagt sig, en av segelbåtarna som ligger på svaj i viken har tänt ankarlanternan och ser ut som en extra stjärna på himlen. Så fort jag publicerat det här kryper vi in i förpiken. Godnatt!
