Vindalsö – Lökaön – Fagerholm

När vi vaknade på Vindalsö efter en totalt stilla natt visste vi verkligen inte vart vi skulle fortsätta  våra äventyr. Vi är lagom dagvilla här ute men lyckades ta reda på att det var måndag morgon. Senast fredag förmiddag är planen att vi ska vara hemma. Vädret och vindarna ser ut att vara varierande och svalare framöver. Just idag valde vi att segla med vinden även om det inte var mycket till vind.

Vi såg de mörka molnen och regnet in över fastlandet medans vi seglade norr ut med på en slör precis utanför molnkanten. Ännu längre ut i skärgården mot Nassa var det knappt några moln men vi ville inte gärna sikta dit när vi visste att det skulle blåsa upp och börja regna under eftermiddagen. 

Fören siktade vi istället mot Sillöarna eftersom vi fick vinden med oss dit och vi har varit uppe i de trakterna några gånger tidigare. Det finns många bra ställen att gå in och lägga till på och smala passager i lä. Senast på midsommar var vi här men då låg vi längre ut. Nu siktade vi en aning in mot de större öarna för att få mer lä.

Precis när vi vek in mot sundet vi tänkte gå upp i hade regnet kommit ikapp oss, vi hade suttit länge och följde molnen medans de smög sig på oss. Vi hörde några avlägsna mullranden från åska men såg inga blixtrar. Det var flera båtar som tänkte samma sak som oss, jag tror vi var fem eller sex stycken som gick in i samma sund ungefär samtidigt och tog ner seglen.

Nu var första gången den här sommaren som hela sjöstället åkte på, byxor och allt även om regnet inte var så häftigt var det skönt att vara torr. 

Viken på Lökaön vi gick till var inte tom när vi kom dit men det fanns flera alternativa platser kvar. Först gick vi in och nosade på en klippa vid det första dasset. Niclas tog rodret och jag ställde mig i fören för ovanlighetens skull. Vinden hade mojnat nästan helt i regnet så när vi var ca 2m från klippan lämnade Niclas rodret och gick fram till fören så att vi tillsammans kunde diskutera hurvida vi trodde djupet var tillräckligt för att gå in. Det är en manöver som bara fungerar när det är helt lä och inget vi brukar behöva eller vilja göra, bägge är fullt kapabla att bedömma om vi ska gå in mot en klippa eller inte. Att Niclas gjorde det nu var bara för att det gick och han inte hade testat det förut ombord på den här båten. Seglar man själv är det en nödvändighet att göra just så, då har du ju ingen i fören som kan läsa av botten och klipporna.

Samtidigt som vi diskuterade första förtöjningsplatsen kom en motorbåt in straxt bredvid oss, det syntes tydligt att de varit här förut när de gick raka vägen in och släppte ankaret på en gång. Jag bytte några ord med kvinnan i fören och mycket riktigt var de stamgäster där. Hon trodde precis som vi att det kanske var lite svårt för oss att komma in just där vi tittade och tipsade om en klippa lite längre bort. Där tyckte vi däremot att vi kom för nära en skylt som förklarade att klippan var reserverad för soptöming. Så vi snurrade ut ur den delen av viken och gick in mot nästa udde och nästa dass. Där gjorde vi om proceduren att smyga in, stanna båten och stå bägge två på fördäck och diskutera om vi skulle gå in.

Här bedömde vi att förutsättningarna var bättre så Niclas gick tillbaka till sittbrunnen, låste rorkultsförlängaren mot sittbrunnens kant och backade utan varken hand eller fot på rorkulten, den stod låst tack vare trycket av propellern och mothållet i rorkultsförlängaren. Unden tiden båten på egen hand tog sig rakt bakåt lossade han ankaret och förberedde tillgäggningen i sin ände. Jag hade två långa tampar förberedda på fördäck sedan innan och bara väntade på att han skulle släppa ankaret och gå in mot klipporna igen. Klipporna var väldigt släta och en aning branta plus att de var blöta av regnet så vi skulle bli tvugna att komma riktigt nära för att jag skulle kunna kliva i land utan risk att halka ner i vattnet. Det gick ut bra som helst, vi smög in i slowmotion. Det hade inte varit lika lätt om vinden legat på men nu fick vi till den bästa tilläggningen hitills.

När vi lagt till i alla ändar satte vi stävstegen i pullpiten, plus att jag tog en överbliven ände av förtöjningslinorna och gjorde fast i ett träd vi hade rakt för över, jag ville ha den som ett extra handtag för att gå i land respektive gå ombord eftersom det var så halt. Trots den lyckades jag sätta mig platt på det hala berget en gång men det gick lugnt till och det enda som hände var att jag blev blöt och fick byta byxor. Passade på att tvätta lite på en gång och göra klädstreck ute under sittbrunnstältet.

Nästan alla andra båtar låg på andra sidan viken men besättningarna skulle promt promenera över till just vår udde, vi hade en strid stöm av människor som passerade oss hela eftermiddagen och kvällen trots regnet. Dass, bastu och sophus lång längre in på vår sida men ändå skulle de promt ut på just vår udde.

Innan vi kröp in helt i ruffen satte vi upp sittbrunnstältet och drog ett spring mot en sten i strandkanten för att avlasta ankaret. Vindbyarna hade började öka och letade sig in mot våran babordsida så att vi pressadeds en hel del i sidled. Väderprognosen sa att vinden skulle ligga på hela natten så med ett spring skulle ankaret inte behöva ta all kraft i byarna och vi skulle kunna sova lite lugnare.

Jag som hade hoppats på en fin grillkväll fick tänka om till lunch blev det pulvermos och burkskinka, riktig nödproviant ombord men ack så gott i sin enkelhet då och då.

Till middag skivade jag upp fläskfilen vi köpt och stekte en i stekpanna istället. För att rensa lite i stuvfacken fick två skrumpna morötter och en lök som börjat få gröna strån också hamna i stekpannan. Sen gav jag mig på ett experiment. När vi handlade på ICA Maxi Värmdö innaseglingen gick vi förbi hyllan med juicekoncentrat och medans Niclas botaniserade i ena änden hamnade jag vid den glutenfria avdelningen och tetrorna med soyadryck. Blicken fastnade på en 5dl tetra med ”Hädde” och jag plockade ner den i kundvagnen som en ren chansning. All mat som inte behöver stå i kylkåp ombord är bra mat, det spar plats till de som måste vara i kylen och ju mindre vi behöver ha kylen igång desto mer el i batterierna har vi till annat. 

Lite hädde på stekskyn i stekpannan, trokad timjan, salt och peppar tillsammans med den stekta fläskfilen, morötterna och löken smakade precis som en vanlig gryta hemma. Lite tunnare än en gräddsås men i övrigt ingen skillnad. Den ska få bli en stående ingrediens ombord framöver. Hållbarheten var flera månader i rumstemperatur och det passar ju perfekt ombord.

Natten blev ganska sval, vinden låg på in mot babordsidan nästan hela tiden och när Niclas gick in i appen för väderstationen hemma sa den att det varit 11 grader ute i natt.  Till slut hittade solen runt udden och in i vår sittbrunn och vi kröp ur värmen i förpiken och kokade te. 

Med tanke på hur vinden låg på valde vi att aldrig starta motorn när vi kastade loss, vi drog oss ut till ankaret som jag först inte fick upp men som lossade hur lätt som helst bara Niclas nuddade det. Sen rullade vi ut genuan och länsade ut i 2 knop förbi flertalet segelbåtar som låg på svaj i viken. När vi var på väg ut ur viken såg vi bakom oss att vi inspirerat ytterligare en båt att segla ut. 

Innan vi siktade söder ut valde vi att sätta även storseglet men jag hade hopplöst svårt att hissa det. Först var det för att vi redan länsade och direkt fick vind och tryck i seglet, när Niclas vände upp mot vinden hade vi av någon anledning svårt att hålla oss i vindöga och jag tyckte det blev en hopplöst dålig hissning av seglet. Till slut var det i alla fall uppe och vi kunde länsa ut genom alla trånga sund i ca 2 knop. Vi smög vackert förbi klippor och grynnor på vägen.

När vi kom ut mot Björköfjärden vred vinden så att vi fick halvvind men fortfarande var vinden väldigt svag så vi gjorde inte så mycket fart framåt. Ju längre söder ut vi kom desto mer halvvind borde vi fått och hade prognosen fått rätt borde vi till och med haft läns men istället fick vi mer och mer motvind…

Jag satte mig och skrev det här blogginlägget medans Niclas rullade in genuan och startade motorn. Storseglet fick vara uppe och när vi kommit så långt att vi vinkat till mormors hus på Runmarö kunde vi stänga av motorn utanför Gatan och börja segla igen.

Jag vet inte vart tiden tog vägen idag men plötsligt var klockan 14.30 och Niclas var hungrig. 5 minuter senare hade vi varsin ”snackpot” stående i sittbrunnen på väg att bli lunch, det är ju bara koka upp lite vatten i tekannan, hälla i och sen vänta. Det går hur bra som helst i nästan vilka vindar och vågor som helst. Vet vi att det ska blåsa och gunga kokar vi upp vattnet på morgonen och häller i termosen för just det ändamålet. Vi testade det tidigare och vattnet höll sig riktigt varmt i över 36h, bra betyg men inte så förvånande med tanke på att vi köpt termosen från just företaget Termos. 

Även om det ”bara” är tisdag och vi kan vara ute till på fredag har vi valt att gå hemåt idag. Vi längtar efter en dusch och större säng. Om vi hade kunnat lägga till säkert vid mormors hus hade vi gjort det och gått upp där för en dusch och eventuellt natt i stor säng men tyvärr är ju bryggans läge för dåligt för det så vi väljer att gå hem och ser nu fram emot fortsatt pyssel ombord istället för segling. Efter 1,5 vecka ute har vi hunnit upptäcka och prata igenom flera framtida pyssel och det kliar i fingrarna att sätta igång.