Sjösättning, midsommar och första turen 2025

Båten kom faktiskt i sjön. Till och med innan midsommar, 13 juni närmare bestämt.

Det var lite tight att ta sig in på båtplatsen, Niclas löste det sjukt bra men han tänker inte hävda att det var lätt. Det är på gränsen att vi ens får plats mellan y-bommarna. Så vi har ordnat ytterligare en plats ute i Småängsviken. Däremot är det otroligt skönt att ha båten så här nära innan vi fått ombord allting och fixat det sista innan semestern.

För fix finns det alltid kvar även efter sjösättning.

Efter allt jobb på varvet i höstas, efter grundstötningen, hade vi bett dem att inte limma tillbaka alla trädurkar som låg heltäckande i ruffen med konstiga små öppningar som tidigare ägare gjort. Istället ville vi återställa till originalet. Vi ville ha full tillgång till de gamla öppningarna ner i kölsvinet så jag gjorde nya luckor av de gamla durkarna. Men det var fortfarande skarvar kvar efter reparationerna och limrester som inte var så snygga. Och oavsett trä eller plast är det lite kallt att gå på durken.

Så jag gjorde en mall av hela durken med täckpapp, maskeringstejp och mattkniv. Sen köpte vi heltäckningsmatta på rulle på Bauhaus och klippte till efter mallen hemma på vardagsrumsgolvet. Vi gjorde ju samma sak i Jokern så det här kände jag att jag kunde. Det blev riktigt riktigt bra. Och vill vi komma åt luckorna under så lyfter vi på mattan, är det mycket som strular eller ska fixas under längre tid så viker vi ihop den och lägger undan den. Den åker även hem under vintern.

Det knarrar fortfarande ordentligt på vissa ställen och gnisslar på andra men det gör det oavsett ombord på en båt, nu är det iaf varm och mjukt att gå på. Jag funderade ett tag på om vi skulle haft en skarv så att ”kök och hall” mattan kunde tas ut lättare och göras rent. Men jag har inte saknat den funktionen på hela sommaren så än så länge är jag glad att jag inte gjort det.

Vi firade midsommar ombord men kastade aldrig loss. Däremot hissade vi flaggspelet från mormor och morfar för första gången ombord, det kändes väldigt fint! Det sitter inte i den ”rätta” ordningen utan i den ordning morfar hade det på Runmarö.

Vi bryggseglade och packade ombord det som skulle behövas framöver.

Aq hade fått ärva några spel från sina kusiner som vi stationerade i båten och som blev ett väldigt upprepat inslag i våra dagar ombord. Hon fick upp ett otroligt intresse för bokstäver tack vare dessa men helt ärligt började vi vuxna tröttna på dem ganska snart, framförallt det som pep…

Efter midsommar hade vi alla fått semester och vid det laget tycket vi att vi var tillräckligt klara ombord. Vi hade bestämt att vi skulle möta upp Jolly med besättning som redan var ute och seglade, de hade firat midsommar på Finnhamn. Munkholmen kändes som ett bra ställe att mötas på, fantastisk vik som vi aldrig legat i trots att den är så nära. Vi stack tidigt för att hinna på en plats och tur var väl det. Men inte på grund av framtida platsbrist utan för det faktum att vi på vägen dit behövde nödankra tre gånger på grund av för hög temp i motorn.

Vi tog oss ut ur hamn, genom kanalen och de smalaste passagerna vid land, sen tjöt det. Det fanns ingen direkt vind att segla i och vi hade ingen lust att driva mot klipporna eller köra sönder motorn till närmaste vik, så vi släppte helt enkelt ankaret på 22m djup och väntade tills motorn svalnade innan vi körde vidare. Vi skulle bara 1 nm och planen var att djupdyka i problemet på Munkholmen.

Men vi fick nödankra en gång till utanför Norrviken när templarmet tjöt igen. Där fick vi inget ankarfäste och valde att driva in i Norrvikviken istället. Där ankrade vi mitt i viken men draggade flera gånger så vi fick lägga om. Korta stunder kunde motorn gå utan att den tjöt. Vi åt lunch och efter lunch hade motorn svalnat tillräckligt för att vi skulle kunna pilla på den. Men när Niclas lyfte på motorkåpan såg han problemet direkt. Det var en slang som vikt sig i en skarp böj när den blivit varm. Han la den rätt och säkrade den med en stripe och så fortsatte vi till slut de sista 200m till Munkholmen. Utan motorkåpa för säkerhets skull.

Aq lär sig tidigt att gilla läget och har egna hörselkåpor ombord när det låter.

Hade vi inte löst det själva hade Jolly fått hämta oss och bogsera oss till Munkholmen för felsökning tillsammans, vi pratade med de i telefon flera gånger. Men nu fick vi en superhärlig första kväll i sittbrunnen med gemensam middag istället för att dyka ner i motorn.

Piff och Puff tillsammans på havet igen. Noterade ni maskoten i Aq’s knä i vagnen på bryggan tidigare? Björn har försett sig själv och Niclas med matchande maskotar i form av Piff och Puff som alltid är med ombord. Det har även blivit ett stående inslag att byta dem med varandra utan att den andra märker det.

På kvällen tog vi med Aq i land för lite äventyr och utforskade strandkanten längre in i viken. Idyllen var fullständig.

Sen kröp hon in i förpiken som vi gjort i ordning till henne i år. Hon var så stolt över att ha egen hytt, vi hade fixat med täcket och kudden hemifrån och hon hade valt gossedjur. Kvällsrutinerna gick jättebra och hon somnade utan problem. Tyvärr blev det ganska svalt på natten och eftersom hon sparkar av sig täcket fick jag trassla mig ur min varma koj och lägga mig bredvid henne i kylan vid 01 och fortsätta sova där under hennes smala täcke. Det tog några fler nätter ombord innan vi insåg att egen hytt inte var den bästa idén i år. Då flyttade hon bak i aktern till oss så att jag lättare kunde dra på henne täcket och få henne att somna om utan att själv behöva gå upp.

Vi vinkade hej då till Jolly efter en lugn morgon, solen försvann och vi styrde in mot Småängsviken och vår nya båtplats.

Det duggregnade lite och blåste så det blev sjöställ och motorgång även om vi var lite nervösa att motorn skulle bråka idag också. Här hade vi inte kunnat nödankra och definitivt landat fort på klipporna i pålandsvinden. Men den skötte sig fint och vi hittade in till platsen som vi bara rekat från land tidigare.