Alla äventyr på en gång

När sommaren inte bjuder på många långa stunder för segling kan det visa sig att vi lyckades trycka ihop alla upplevelser mellan 7-13 juli istället.

Mellan seglingarna mekade vi en del ombord, nya packningar till vasken under diskhon gjorde jag själv av gummiduk för att det inte ska droppa ner i kölsvinet när vi diskar. Det krävdes två packningar för att få det tätt och Niclas som fick dra ihop det.

Vi tätade om luckan i sittbrunnen också eftersom sommaren verkar fortsätta vara regnig och vi inte vill vakna blöta när vi sover i akterruffen.

Det kanske verkade underligt att vi inte satte storsegel tidigare i år. Men det är inte så underligt i och med att vi hade en plan på att lyfta av masten. I och med det det orkade vi inte jobbet med att sätta storseglet för många gånger på en säsong. Anledningen till att lyfta av masten var för att vi fortfarande fick in några droppar vatten i rufftaket när det regnade. Eftersom vi tätade om alla fönster i våras och satte ny gummikrage runt masten var det bara metallkragen på rufftaket runt masten som kunde vara boven i dramat. Enda lösningen för att göra det bra var att lyfta av masten och ta loss allt så det kunde skrapas rent och sen tätas om ordentligt. Vi hann inte det i våras och hoppades att allt skulle vara löst efter fönsterna.

Så vi stämde träff med Björn och Julia på i Djurö båtklubb där de är medlemmar och där det finns mastkran. Aq har snabbt lärt sig rutinerna ombord, flytvästen hänger precis innanför sittbrunnen och den behöver man inte ha i ruffen men oavsett om vi seglar eller inte så ska den på när man passerar första sittbänken i sittbrunnen. Hon älskar rutiner och sin flytväst så hon vill gärna hänga upp och hämta den själv.

Vi seglade upp till Djurö kvällen innan och la oss mot en klippa i viken och åt en räkpasta till middag.

Dagen efter kom hela Jollys besättning med bil och så lyfte jag, Niclas och Björn av masten medans Julia höll ordning på våra småtjejer. När masten var nere tog jag tag i resten av jobbet ombord. Niclas och Björn tog deras bil och hundarna upp till Jolly och seglade sen ner henne till båtklubben medans Julia fortsatte att roa tjejerna på land.

För att slippa skräpa ner i ruffen när jag skrapade bort gammal tätning och tvättade rent tejpade jag en plastpåse på insidan som samlade upp allt skräp. Sen gick det lätt att slänga allt efteråt. Lärdomen här är att aldrig tro att tätning utifrån ska lösa ett sånt här problem, ta loss och gör ordentligt inifrån. Vi har inte fått in en droppe efter det här!

Efter att vi tjejer hade ätit lunch och jag var klar med min del av jobbet seglade Jolly in i viken för fulla segel. Grabbarna hade kört på ganska hårt i Vindö ström nu när det inte var barn ombord.

Vi mastade på igen och så passade vi på att byta vår trasiga vattenpump. Vi hade precis bytt slangar och kran till färskvattnet men då visar det sig att plasten i pumpen har spruckit. Troligtvis hade den frusit sönder redan i vintras. Björn var snäll och plockade upp en ny på vägen ut åt oss. Seglingarna innan hade vi inte fått dit slangarna så då körde vi med antingen en separat liten vattendunk eller så hinkade vi upp det dricksvatten vi behövde genom locket i stora färskvattentanken. Sjövatten för att diska hade vi på en annan pump.

Sen mekade vi toalett också…där kom det i stället för mycket vatten på fel ställe. Det slutade med att vi inte bara plockade isär hälften av kopplingarna och tätade om, vi flyttade också på hela sitsen ca 3 cm så att locket håller sig i upprätt läge när man öppnar det. Tidigare slog det emot skottet och stängde sig hela tiden, gärna precis när man skulle sätta sig medans det gungade.

Sen gick vi för motor den korta biten till Motorverkstan för middag. Ingen var sugen på att laga mat efter den här dagens jobb. Jag har aldrig varit där men hört bra saker och länge velat åka dit. Det blev en toppenkväll och maten var god även om det hade varit lite lugnare med flytväst på barnen eftersom vi satt ute och det i stort sett är en brygga man sitter på.

Vi hade ingen lust att gå tillbaka till viken innanför Djurö båtklubb för natten så det blev en kvällssegling till ”Teliabryggan” på Skarprunmarn medans barnen somnade i sina kojer.

Vid just den bryggan har vi alla varit med olika båtar och vid flera olika tillfällen. Men vi har aldrig varit där med någon av våra Scanmars. Så vi visste inte riktigt om vi skulle kunna gå hela vägen in till bryggan eller om det är för grunt.

Vi höll oss nära varandra men Jolly valde att sätta försegel medans vi gick för motor hela tiden. Efter att Aq somnat ville vi inte behöva starta den och riskera att väcka henne när vi skulle lägga till.

Vi kom in utan problem och förtöjde bägge två mot bryggnocken. Det var skönt att få plats bredvid varandra i skydd mot vinden som skulle tillta under natten. Flera andra båtar kom också och la sig i lä för den nordliga vinden men de la sig på svaj i viken.

Morgonen efter var det blåsigt och regnet hängde i luften. Egentligen var det ingen bra dag att gå ut och vidare till nya öar. Men Björn hade ett möte inbokat i morgon bitti så vi behövde ligga närmare Överby för att hinna.

När vi kom ut från lä i viken möttes vi av de värsta vågorna jag någonsin seglat i på Kanholmsfjärden. Värst var det i det smala sundet mellan Runmarö och Gökskäret. Det var utan problem 1,5-2m våghöjd där när allt pressades ihop i den smala farleden.

Vi hade bägge gått ut utan segel för att känna på vinden först, vi visste att det skulle blåsa men blev lite tagna på sängen av vågorna. Men vi körde på och såg till att gå på en så bra kurs som möjligt ut på själva Kanholmsfjärden. Där kom vi bort från de högsta vågorna även om det fortsatta att guppa rejält. Väl ute på Kanan valde vi olika. Jolly la sig på en styv kryss över den stora fjärden medans vi på Andy valde att fortsätta för motorn och ta kortaste vägen. Även om det innebar att gå nästan rakt mot både vind och vågor över hela fjärden.

Aq somnade sittandes i sittbrunnen, troligtvis är det hennes sätt att hantera en begynnande sjösjuka. Eller så var det bara mysigt att det gungade och tryggt att sitta och hålla pappa i handen. Otroligt skönt att hon varken blir rädd eller gnällig i den situationen. Jag styrde medans Niclas satt och höll henne i handen. Jag har inga problem med vågor vilket egentligen är smått otroligt eftersom jag varit rädd för det som liten. Men det har gått över ju mer jag har utsatt mig för det. Att styra i vågor är inte svårt, det kräver bara att du hela tiden känner av hur båten rör sig och är med och parerar vågorna tills du hittar en rytm, då slutar det vara läskigt.

Med tanke på vinden valde vi en riktigt skyddad vik i närheten av Överby, Edeviken på Gällnö. När vi kom in genom den smala och grunda passagen dit började vi leta förtöjningsplats. Då insåg vi att Niclas av en slump lagt ruttens sista punkt rakt på en grynna. Dit gick vi så klart inte. Men det är tur att man inte bara styr blint på GPSen hela tiden utan faktisk ser sig omkring ordentligt. Det var verkligen lugnt i viken, vinden tog sig inte alls dit. Den var också så grund att det faktiskt hade blivit lite mindre kallt i vattnet. Jag vågade mig på ett kvällsdopp i vattenbrynet utan att frysa ihjäl men de andra vägrade.

Mötet som Björn skulle på var på båtklubben i Överby på Vindö så nu var det inte långt dit. Vi gick inte upp extra tidigt men slöade inte mer än nödvändigt och kom iväg vid 07.30. Med Aq ombord blir det inte sovmorgon, så enkelt är det bara. När vi kom fram låg Shamrock vid betongkajen, det är inte ofta man får se någon av skutorna på så nära håll så det var kul.

Vi la oss på besöksbryggan medans Jolly gick in till sin vanliga plats i hemmahamnen. Efter lunch, lek ombord och plask i strandkanten för barnen var mötet slut och vi styrde vi söder ut.

Vi passade på att slöra med den nordliga vinden ner i Vindöström. Niclas stod vid ratten och det kan ha utvecklats till en riktig kappsegling mellan båtarna. Det var kul att köra likadana båtar bredvid varandra. Vår ligger ca 10cm högre i vattnet och är troligtvis lättare medans Jolly har nyare segel. Flera gånger hade vi kunnat kliva mellan akter och för från en båt till den andra utan att ens ta ut steget, så nära låg dem.

Under Djuröbron blev det flera snabba slag och tight på öarna för att inte släppa om den andra. Kampen var otroligt jämn tills vi vek av mot Stavsnäs och vinden dog ut fullständigt. Men det var en satans tur att den gjorde det just där och då.

Precis när första vindilen kom smygande igen så försvann vår rattstyrning. Mellan ratt och roder fanns ingen kontakt och ratten bara snurrade. Fort ner med alla segel och så fick Jolly, som hittat vinden lite snabbare än oss, vända om för motor. Vi hade udde tiden hunnit fästa bogsertampar i ett Y från kaparna i fören som vi kastade över till deras akter.

Hade det här hänt 10 minuter tidigare hade vi kastats upp på land hos min chef. Utan garantier för att det skulle gått bra.

Vi bogserades till Stavsnäs som ligger nästgård. Under tiden lyckades Niclas få in resterna av den kil som ska sitta i ratten men som nu gått av. Så när vi väl var framme kunde vi styra in själva mot bryggan. Sen löste Niclas ut en 10-krona på macken och försökte kapa den på mitten för att fungera som kil. Det var nämligen det som hade suttit där tidigare.

Väl hemma igen köpte vi den korrekta kilen på Benns och seglar inte längre med en halv guldpeng i ratten.

Efter lite glass och mek i Stavsnäs gav vi oss ut igen. Någonstans norr om Nämdö siktade vi på och hamnade till slut på Rörkobben. Vi hade den lilla ön för oss själva och Jolly kunde släppa i land hundarna på ön för att rasta sig själva. Vi körde knytismiddag ombord på Jolly som har grill på pushpit. Det blev foliepaket med fisk och div grönsaker. Maten passade även barnen, man kunde ju ha i det man tycker om och sen massor av smör på det.

När vi satt där på kvällen kunde vi se hur vinden från dagens äventyr la sig helt och in rullade istället en tjock dimma. Vi kunde verkligen se hur den dolde världen omkring oss, ö efter ö . Sen hörde vi signalhornen från båtarna som gick ute i dimman. Och så följde vi intresserat ett antal båtar via deras AIS på Skippo appen. En del av dem kan inte ha haft någon koll alls på vilka risker det finns med att köra så fort som de gjorde i dimman.

När vi vaknade nästa dag låg dimman kvar men vad gjorde väl det. Solen sken inne i ruffen eftersom Aq vaknade upp till sin tredje födelsedag. Hon möttes av både jordgubbar och paket på morgonen. I hennes värld firar hon alltid sin födelsedag ombord på båten och det är det bästa sättet att fira födelsedag på. Förra året var vi i Söderköping, på Göta kanal, och första födelsedagen firade vi med att sjösätta båten vi hade då och äta tårta vid bryggan.

Extra kul är det ju att hennes bästa kompis Hanna, som är Jollys yngsta besättningsmedlem, också kunde vara med och fira. Hanna fyller själv år om bara några veckor så vi kommer troligtvis att fortsätta fira tjejernas födelsedagar ombord tillsammans även när de blir äldre.

Vi kastade loss efter födeledagsmorgonen när solen började bränna bort dimman. Över till Ingarö hade vi bra sikt men Jolly fick slå på radarn när de gick norr ut där dimman låg kvar.

Nu gick vi hela vägen in till Toholmen, för på stranden väntade släkten med tårta och mer presenter till födelsedagsbarnet.

Jag tänker inte ens försöka mig på att sammanfatta allt vi hann vara med om den här turen så låt oss enas om att det var en hel del och flera saker jag inte ens hunnit skriva om. Men det är som det brukar vara ombord för oss.