Vindalsö igen

Niclas hade två arbetsveckor mitt i sommaren och lyckades så klart tajma de absolut finaste veckorna i år. Då passade jag och Aq på att hälsa på Harry på sommarjobbet som simlärare och bada i min barndoms sjö Fiskmyran.

Vi paddlade kanadensare och njöt på stranden med kusinerna som bor precis bredvid.

Sen byggde vi altan hemma. Med lite badpauser nere i vår havsvik.

I födelsedagspresent hade ena kusinen önskat sig en egen segling med oss (utan sin syster) och när vi fick veta att hon skulle på scoutläger på Vindalsö erbjöd vi oss att hämta henne där och segla hem henne. Vi fick även med oss min mamma på den här turen. Mamma älskar att segla men vill numera helst bara få vara med ombord och ”bli seglad” som hon säger. Hon fick förpiken och vi gav oss iväg en dag innan vi skulle hämta Freya för att hon skulle få ett ordentligt dygn ombord.

Med tanke på den sydliga vinden och att vi redan gått Nämdöfjärden upp några gånger i år ville jag varriera oss lite. Mamma är uppvuxen på Runmarö på somrarna och kan alla delar av ön väl även om det var länge sen hon var runt överallt. Så lite för hennes skull och för att få nyttja vinden bäst valde jag att vi skulle gå på utsidan av Runmarö. Vi fick precis den fantastiska medvindseglingen som jag hade hoppats på.

Niclas njöt och fick länsa med saxade segel i de smala sunden. Vi kunde verkligen njuta i solen och se platser man inte brukar se.

Jag har aldrig seglat förbi Sandhamn från det här hållet så det blev nytt för mig.

Vi gick in till bryggorna vid scoutstugorna istället för att ligga i viken på andra sidan. Dels för att mamma lättare skulle kunna ta sig i land och för att vi skulle vara lite närmare Freya som helst ville åka hem redan nu. Jag fick flera kära återseenden bland scouterna, både kollegor, elever och föräldrar från jobbet var där i det som räknas som ”min kår”. Jag är nämligen medlem i Ingarö Sjöscoutkår medans Niclas är medlem i Värmdö Sjöscoutkår. De var samma kår på den tiden jag lärde känna Niclas i tonåren men delade på sig. I och med det hamnade vi i olika kårer baserat på var vi bodde och har fortsatt vara medlemmar på respektive håll även nu. Det återstår att se var Aq hamnar sen.

Kvällen spenderade vi själva uppe vid flaggstången med grillmiddag för att inte störa scouterna. Där har man utsikt över Sandhamnsleden och vi lyckades se ett stort antal båtar men också ett snabbsimmande rådjur!

Och sen fick vi en lugn kväll i sittbrunnen med mamma efter att Aq hade somnat.

Efter att lägrets hade avslutats klev Freya ombord medans övriga scouter kändes över till betongkajen i väntan på Waxholmsbåten.

Vägen hem gick vi ”vanliga vägen” ner i Nämdöfjärden. Både för att kunna stanna och köpa glass i Stavsnäs men även för att titta på huset Långvik som nu gått vidare till nya ägare.

Freya fick testa att styra under Niclas överinseende och gjorde det väldigt bra för att aldrig ha seglat så här stor båt eller med ratt tidigare.

Efter glassen började tröttheten från lägret att komma ikapp henne, så först blev det en egen stund på fördäck.

och sen flyttade hon bak till oss i aktern.

Där segnade hon ihop fullständigt och somnade sittande.

Det blev ingen övernattning för henne den här gången, det hade hon nog inte orkat. Så det tar vi framöver.

Efter några dagar hemma hjälpte vi grannarna att sjösätta sin motorbåt och fick oss en tur ombord.

Det var varmt och skönt inne i ruffen när man gasade på men på väg hem i lite lugnare tempo var det skönt att sitta ute i fören också.

Under hela den här tiden kämpade vi med en antibiotikakur på Aq som fått borelia. Därför blev det inte så mycket segling. Det var knepigt nog att få i henne medicinen tre gången om dagen hemma. Men efter avslutat kur och med fint väder igen skulle vi minsann ut en gång till. Mer om det i nästa inlägg.