Sjösättning 2026

Jag sover som en stock inför sjösättningar numera. Även om något kommer gå fel så kan jag i alla fall inte göra något åt det mitt i natten och jag lär göra mindre fel om jag sover gott, så jag sover. Niclas kommer att sova gott i natt när båten kommit i sjön och ligger förtöjd vid bryggan som hon ska. Vår dotter gör däremot att ingen av oss sover supergott på nätterna. Men är man snart 4 år och kan gå och lägga sig i mamma och pappas säng istället för att dra på sig sitt eget täcke så gör man det. Hon sover gott mellan oss men vi sover desto mindre. En fas som går över, vi vet, så vi försöker njuta av det (försöker var ordet) men hennes bamsekramar hjälper.

Men oavsett mängden sömn i natt skulle båten i sjön idag. Och alla var lika taggade när morgonen väl var här. Klockan 08.00 var kranbilen och barnvakterna bokade. De dök upp samtidigt några minuter efter åtta. Då satt vi redan ute och väntade sen ett bra tag tillbaka, bägge brukar nämligen vara tidiga i förhållande till utsatt tid.

Farfar vill gärna vara med och se när båten sjösätts och farmor hade erbjudit Aq hela dagen hos dem istället för att vara på förskolan en stund och bli hämtad tidigt som det brukar vara på måndagar. Aq hade valt heldag med farmor och farfar. På så vis fick även hon vara med och se båten ”flyga, åka bil och bada”.

Vi använder samma åkeri som vanligt och numera är det alltid samma förare, känns väldigt tryggt och lättarbetat. Niclas är verkligen inte den som tittar på när andra arbetar utan vill gärna klättra, kava, fästa och vara med i största allmänhet på båten. Och nu har det arbetats fram ett smidigt samarbete på båt och bil.

Alltså inga konstigheter. Upp, upp och iväg.

Plask och plums.

Inga läckor eller krångel alls. Men bara för det lyckades jag sprätta iväg en sprint till ett av fallens schackel som sa plums och försvann. Hade tydligen glömt att jag svor över konstruktionen förra året, trodde inte man gjorde schackel där sprintarna var helt löstagbara, men nu vet jag det (igen). Vi har fler sprintar hemma och fler schackel, sorterade en hel påse i går. Men det är ändå surt.

Aq åkte iväg med farmor och farfar när kranbilen var klar och motorn hade startat. Den startade hur snällt som helst men skulle så klart vägra dra in kylvatten en stund. Niclas skruvade lite, blåste lite och kom sen fram till att om han inte drar åt locket på kylvattenfiltret för hårt så sluter det tätt bättre och då suger båten i sig kylvatten som den ska.

Sagt och gjort, med lagom åtdraget lock gick hon precis som hon skulle och vi puttrade iväg mot Småängsviken. Vi passerade en ny flotte med gult kryss, vindgenerator och solceller samt en ”sandlåda”. Vi gick inte allt för nära men kunde ana att det satt en informationsskylt på. Tur man kan fota och zooma in när kikaren som Niclas fick i födelsedagspresent inne kommit än. Tydligen finns det en konstruktion med ljud som ska skrämma bort säl från viken så att fisken får leva mer skyddat.

Båten, motorn och vädret fortsatte att visa sig från sin bästa sida. Nämdöfjärden låg spegelblank och vi såg två ankrade segelbåtar, en i Norrviken och en på Munkholmen.

Men sen svor jag en stund över sjökortet på GPS’en. Niclas upplyste mig nämligen om att jag gick rakt över ett 3,5m grund som jag inte såg. Han såg det på mobilen i Skippo medans skärmen framför mig sa 10m djupt. Det var inte för ens jag hade zoomat in max på samma ställe som det korrekta djupet syntes. 3m grundet strax innan var markerat med blått och tydliga siffror men inte 3,5’an bredvid. Det hade ju varit lagom snyggt om jag två gånger ställer båten på grund under första turen eftersom jag inte kunnat läsa GPS’en… Men men, det gick bra i år i alla fall. Ska nog fundera på att återgå helt till papperssjökort när jag styr!

Eftersom vi hade varit ute med bil i går och letat rätt på nya bryggan och båtplatsen visste vi vad vi skulle ta sikte på i Småängsviken idag. Vi har valt att byta brygga inom samma båtklubb för att bland annat få mindre vågor och kortare brygga. Det var lätt att lägga till och platsen kändes bra direkt.

Nu fick vi äntligen plocka fram de nya förtöjningstamparna, det känns som vi är förtöjda för orkan. Sen passade vi på att sätta upp bommen och det nya storskotet samt dra ner alla tampar i sittbrunnen igen. Sprayhooden hann vi också få på plats innan det var dags att åka hem och äta lunch, jag skulle jobba på eftermiddagen.

Utan att jinxa något tänker jag säga att vi fick en toppen bra dag och att jag har bra vibbar inför sommaren.

Förresten, har jag berättat att min fantastiska man också har fixat ugnen ombord? Vi trodde att det behövdes reservdelar men tydligen behövdes det koll på läget och en 8mm fast nyckel och sen funkade det! Det var en av de sista sakerna vi gjorde ombord i går.

Nu får det gärna bli semester tack!