Nämdö Skärvassa – Utö

9 juli

Nord 8 m/s, 10-12 m/s i byarna

Strålande sol men svala vindar

23 nm

Det här blev verkligen en av de sämsta nätterna ombord. Vi låg ytterst mot vinden, det blåste på hela natten och vågorna tryckte också på. Vårt lååånga spring fick verkligen jobba ibland. Bara det hade nog räckt för att förstöra natten men det vi inte visste, men som var en följd av detta, var att flera enormt störande ljud ombord.

Vågorna fick rodret att ruckas och låta i minsta rörelse. Trots att vi vred det för att skära genom vågorna och inte ta dem tvärs och låste ratten så rörde sig ändå skäddan och gjorde oljud i var enda våg. Lyckligtvis har den förra ägaren gjort något så spännande som monterat ögglor i ovankant på skäddan. Det var enligt honom för att kunna fästa och styra med rep vid ett eventuellt ratthaveri. 

Så jag fick köra lite KBT och lägga mig på mage på badbryggan och luta mig in under båten, ner i vattnet. Där fäste jag en tamp i ena ögglan för att sen spänna och fästa den i en knap för att på så vis låsa skäddan separat. Det funkade, den rörde sig inte en millimeter och slutade låta. Men så klart insåg jag när jag lagt mig att repet gnisslade.

Efter en stund orkade jag inte störa mig på ljudet mer och tog med mig en disktrasa ut för att lägga mellan repet och skrovet. Nedbäddad igen inser jag att det är mot pushpit det gnisslar. Jag var tvungen att dra tampen via pushpit för att få rätt vinkel. Men då orkade jag verkligen inte gå upp en gång till, vågorna överröstade nästan gnisslet. 

Niclas hade också varit uppe en gång och flyttat skotpunkten för storseglet. Han spände också storskotet för att skotskenan inte skulle vicka rytmiskt i sittbrunnen.

Vid det här laget var klockan närmare 23, jag sov gott fram till 02 då jag fick se en otroligt vacker soluppgång och njuta av att både vind och vågor faktiskt hade lugnat sig en kort stund. Sen sov jag sporadiskt. Niclas sov nog ännu mindre för han låg dessutom ytterst mot vågorna och den sida där solen gick upp och både belyste och värmde skrovsidan. Så efter 04 var det tydligen omöjligt att sova.

Aq vaknade vid 06.20 men vi var alla på riktigt bra humör, trots förutsättningarna. 

Överenskommelsen var att i Jolly var någon vaken från 07 men det var inte garanterat att det skulle vara Hanna. Vi hann äta grötfrukost ombord hos oss men sen kom delar av Jollys besättning och hämtade oss. Niclas och Aq fortsatte sin frukost där med mer te och smörgås medans jag diskade.

Vid 09 kastade vi loss och trots vinden gick det helt odramatiskt för bägge båtar. Jolly gick först, Niclas tog ena förtampen och gick med den som koppel så att de inte skulle driva in i motorbåten på andra sidan. Men det var väl det enda som inte bara var att kasta loss och gå som vanligt.

Det blåste duktig motvind för motor ut ur viken och det kändes som vi gick mycket fortare än de 4 knop vi faktiskt gjorde. Sen trodde jag att vi skulle få medvind, det blåste nordligt och enligt mig skulle vi söder ut. Men det blev konstigt nog först en slör och sen en halvvind.

Båten la sig lite lätt åt styrbord, autopiloten styrde och där guppade vi med vågorna in från sidan i ca 6 knop resten av dagen kändes det som. Vi låg först några hundra meter efter Jolly men framme vid Utö hade det utökats till över en timmes mellanrum. Troligtvis en kombination av att de har bättre segel och vi har en del beväxtning på skrovet.

Aq har börjat knyta, det är snart dags för knopar!

Under seglingen fick jag lära mig något nytt. Det tydligen är väldigt ohyfsat att segla om någon på lovarts sida, så vida det inte är Niclas som gör det eller några andra speciella omständigheter som gäller. Omständigheter som också han avgör om de berättigar omseglingen eller inte från gång till gång. Jolly hade minsann aldrig fått göra det och hör sen!

Upprinnelsen till diskussionen och viss frustration var en estnisk båt med helt kvinnlig besättning på bilden ovan.

Dagen var i övrigt helt odramatisk även om det gungade en hel del och blåste på bra, både stadigt och i byarna. Inte för ens vi hade 4 nm till Utö blev det lite action. Jolly meddelade att det började bli fullt i gästhamnen och att det skulle vara svårt att hålla platsen bredvid dem om vi inte kom snart. 

Så efter att ha seglat på enbart genua hela dagen satte vi även storsegel när vi för första gången hade riktig läns. Vi gick från 3 knop till 5 knop bara av att hissa. Sen blev det race mot en Balad i inloppet för att hinna före dem. Tur att Niclas stod vid rodret och vågar vara lite fräck.

Det fanns plats kvar till oss och jag stod till rors igen. Vi har insett att vi verkligen trivs med att jag står till rors och Niclas förtöjer i land. Så nu har vi gjort så både i går och idag. Det visade sig senare att det endast är jag den här sommaren som stått till rors när vi lägger till med ankare.

På Utö har barnen åkt SUP och jolle, vi har grillat på bryggan och trängt ihop alla i Jollys sittbrunn för middag. Eftersom de drar vidare söder ut och missar Aq’s födelsedag om några dagar har hon firats lite i förskott.

Nu sitter alla vuxna i sittbrunnen och löser barnens IQ pussel och pratar om det som hänt sen sist vi sågs. Det spelades precis tapto men det var nog bara våra båtar som tog in flaggorna. Det var stämningsfullt att höra trumpeten 21.00, något jag inte gjort på väldigt många år.