Inne i Göta Kanal

Sjötorp – Töreboda

Tekniskt sett hade vi ju kommit in i kanalen redan i går (onsdag) men idag började vi på riktigt att gå Göta Kanal. Slussen öppnade 9.00 och slussportarna var redan öppna så vi åkte in och la oss i slussen i god tid.

Slussarna i den här kanalen är lite annorlunda, i Trollhättan kunde vi stå med båtshakar och hålla i öglor i slussväggen. Här är slussväggarna släta, istället är det öglor uppe på kanten som man ska fästa tampar i och hålla båten på plats med. Det gör att någon måste hoppa av båten och fästa tamparna för att sen vänta uppe på kanten tills båten kommer upp.

Uppdelningen blev att jag hoppade av och fäste tampar medans Niclas manövrerade båten, han gjorde det så jäkla bra. Vi fick riktigt bra flyt på det och även om vi är noga med att bägge ska kunna alla manövers ombord så valde vi att behålla upplägget under dagen. Aqvelina är väldigt mammig ombord och det var inte alltid mormor dög men jag kände inte att jag kunde hantera både henne åsikter och båten men det kunde Niclas. Ibland var hon i land med mig och då kunde vi springa i gräset eftersom Niclas kunde sköta allt ombord själv, bara jag hade fäst tamparna.

Det blev många slussar och sen ville Aqvelina inte sova middag men då dög mormor i förpiken en stund. Efter det kunde de ta en promenad mellan två slussar och dessutom köpa glass. Efter det blev det en lugnare sträcka och då däckade hon i mitt knä nere i ruffen.

Vi hade verkligen pushat på och hoppats hinna förbi Tåtorp under dagen, vi låg en timme före i planeringen jämfört med hur vi gick för två år sen med Björn så förhoppningen var inte orimlig. Men vi fick vänta ett bra tag vid en sluss och sen drog det ut på tiden vid en del broöppningar så vi bestämde oss för att sikta på Vassberg. Jag ringde till och med och kollade om restaurangen var öppen.

Men så kom vi till järnvägsbron Töreboda och där stämde ingenting. På informationsskylten stod det att nästa öppning var för en timme sen, det stod beredskapsbilar vid rälsen och en gulklädd man ropade något som ingen hörde. Efter en hel del tid och mycket om och men lyckades vi vända båten i den smala kanalen och gå tillbaka till ett ledvirke längre bak i kanalen. Niclas växlade några väl valda ord med brovakten för bron precis innan och fick veta att det var ett tekniskt problem som de inte visste om de skulle hinna lösa innan kvällen.

Oavsett om de löste problemet eller inte skulle vi inte hinna till Vassberg så vi vände båten igen och gick tillbaka under bron och la till i gästhamnen i Töreboda. Middag på kanalens närmaste servering valde vi bort, otroligt tunt och dyrt utbud, så istället promenerade vi 400m till och hamnade på Mandy’s Diner. Niclas och Aqvelina gjorde ett stopp i lekparken på vägen, det var så roligt att han fick bära henne sprattlandes därifrån för att få i henne middag. En middag som hon både behövde och verkligen uppskattade när den väl kom in på bordet.

Det var en välbehövlig middag för oss alla, drickan mer än maten för vissa. Det fanns mat ombord men det hade blivit lite skåp-rens eftersom kylen är liten och började sina. En fördel med att stanna i Töreboda är att det finns Coop 200m från båten, så vi ska proviantera men det fick vänta till i morgon.