midsommarhelgens äventyr

torsdag 24 juni

4-5 m/s från sydost – segling med genua och sen motorgång från Fagerholm till Ramsviken – 7,7 M (distans) – strålande sol ca 25grader

Vi såg till att försöka få ut så mycket som möjligt av den långa midsommarhelgen och stack så fort vi kunde på torsdagseftermiddagen. Planen var att göra precis det vi ville, så lite som möjligt (förutom att segla) men så länge som möjligt. När Niclas kom hem efter en dryg halvdag på jobbet var allt utom hans packning framställd i hallen, bara att lasta in i bilen och köra ner.

Under veckan hade jag varit nere och pysslat med diverse som ni får se i ett annat inlägg men jag har också fått se något så fantastiskt som en 100fot stor segelbåt precis vid vår lilla vik. Den kom under onsdagen, försvann tyvärr precis innan Niclas hann se sen men den var tillbaka på torsdagen. En riktigt maffig syn som vi skulle komma att se flera gånger under helgen.

Vi hade som sagt ingen mer plan än att få rå om oss själva och få så mycket tid ombord som möjligt. Ingaröfjärden är lång och lite tradig att ta sig ut ur, framförallt när man får kryss (vilket jag alltid tycker att man får, oavsett riktning). Idag blåste det från sydost och det betyder kryss, så vi kryssade. Rullade bara ut genuan och tog några slag från Johannesdal ner till Vishamnsudde. Jag stod mest vid rodret och lärde känna båten under segel, kan erkänna att jag inte var lika vass på att kryssa som jag borde varit men det blev bättre allt eftersom. Även om jag inte gick fullt så högt i vind som jag hade kunnat alla gånger så kom vi sakta men säkert framåt och jag tog även några slag helt själv medans Niclas pysslade inne i ruffen med att bland annat sätt upp vår VHF och högtalare.

Vi hade en idé om att norra Nämdös stora vik skulle vara en bra första natthamn men vinden mojnade nästan helt innan vi nådde Björkvik, att kryssa tog tid och vi hade verkligen ingen anledning alls att göra det hela till en lång kväll bara för sakens skull. Så vi bestämde oss för att vara nöjda med att runda Ingarö och gå in vid naturreservatet Björnö, i Ramsviken.

Efter att ha prövat oss fram på flera olika ställen i den relativt grunda Ramsviken hittade vi till slut en ganska bra plats. Lååång ankartamp blev det, jag är uppenbarligen inte bra på att avståndsbedömma in till land och sen la vi flera spring mot berget för att lyckas hålla oss i den djupa skåran in mot berget. Det såg ut som vi var beredda på storm men så var det inte, det var bara en mindre bra vik för vårat djupgående och det lågvatten som rådde.

När vi fått i oss en snabb middag fick Niclas energi att försöka sätta upp vårt sittbrunnskapell för första gången. Förra ägaren hade sagt att det var dålig passform och det tog ett tag innan vi förstod hur allt var tänkt och konstruerat. Men upp kom det och bra blev det även om ett fäste till ena bågen måste ha ramlat av hemma.

fredag 25 juni – midsommarafton

0-1 m/s oklar vindriktning – motorgång från Ramsviken till Skarprunmaren, via Stavsnäs och Långvik på Runmarö –10,3 M (distans) – regn på fm sen uppsprickande till strålande sol och 25 grader

När vi vaknade var det gråmulet och regnet hängde i luften. Lagom till att vi gick upp började det regna och då var vi fantastiskt glada för sittbrunnskapellet. Båten kändes dubbelt så stor och det gick verkligen att ”sitta inne, ute”. Vi väntade ut regnet och avslutade frukosten i lugn och ro. När det sprack upp vid 11.30 kastade vi loss och gick för motor ut till Nämdöfjärden där vi hoppades på lite vind. Det som mötte oss var total bleke!

Inte en krusning eller vindpust förutom fartvinden vi själva gjorde för motor. Så det vara bara smörja in sig med solcreme och se glad ut. Vi valde återigen att inte ha bråttom så vi tuffade på i knappt 4 knop upp mot Runmarö. Tanken var att svänga förbi min mormors sommarställe i Långvik och säga hej till min morbror, hans fru och min kusin som var där över midsommar.

På vägen passade vi på att gå in i Stavsnäs, jag gillar den hamnen mer och mer för varje gång, för det hade visat sig att vi glömt att köpa och packa några väldigt väsentliga saker. Diskmedel, salt och pincett. Diskmedel och salt hade de men ingen pincett, vi passade på att bunkra upp med lite extra saft och dessutom köpte vi go’bullar från Delselius när vi ändå var där. Det gäller att passa på! Medans Niclas handlade passade jag på att börja koka färskpotatis till lunchen.

Eftersom vi fortsatte att gå för motor och vädret fortsatte att vara lugnt så passade vi på att äta midsommarlunchen i sittbrunnen under tiden vi gick från Stavsnäs till Långvik.

Bryggan nedanför mormors hus är inte det den en gång varit, tidens tand och vinterstormar hade nästan rivit den helt för några år sedan. Men förra sommaren var vi, min bror och sambo samt min äldsta son ute och byggde ihop ett hjälpligt skelett som fortfarande håller. Men oavsett bryggans skick är platsen långt ifrån optimal att lägga till vid eftersom Waxholmsbolaget trafikera både fjärden utanför och ända in i viken. Med segelbåt går det bara att lägga sig på utsidan av bryggan och svallen från båtarna som passerar är brutala mot både båt och brygga. Stannar man här med egen båt blir det ett snabbt stopp och så gäller det att hela tiden hålla koll på båtar och svall som passerar.

Vi la till i lugn och ro innan vi tog oss upp för berget och sa hej, sen blev det bara 10 min där uppe innan vi var tvungna att gå ner och hålla koll på båten. Två passagerarfärjor skulle gå in mot ångbåtsbryggan i viken ungefär samtidigt enligt tidtabellen. Sen passade ett antal större motorbåtar och andra färjor på att passera utanför på fjärden under den tiden också. Jag satte mig ombord, satte fötterna mot bryggan och var beredd att hålla emot vågorna när de kom. Inga raka knän, benpress precis som på gymmet…hur mycket tar du i benpress?? jag tog 3,5 ton båt! haha

Efter det träningspasset fick vi en längre stund på gräsmattan med släkten, vi klev så klart rakt in i deras midsommarlunch med gäster men jag tror inte vi störde för mycket. Vid nästa färja som passerade fick vi sällskap ner till båten och de som ville klev ombord. Sen blev det jordgubbstårta innan vi höll på att förgås i värmen uppe på land och tackade för oss.

Kvällens natthamn var inte långt bort, vi gick upp till Skarprunmaren och en vik med brygga som av Niclas och hans vänner kallas för ”Telia bryggan”. Det står en Telia mast på ön och på bryggan har det suttit en skylt med orden ”Telia besöksparkering”, där har Niclas varit flera gånger förut. När vi kom dit satt det ingen skylt på bryggan men vi gick in dit ändå. På botten, på vägen in, skymtade vi bägge något vitt som vi bestämde oss för att undersöka så fort vi lagt till. Med en teleskop-båtshake jag fått av pappa och lagt ombord lyckades vi fiska upp det som visade sig vara den försvunna skylten. Självklart återbördades den till sin plats med två nya skruv och plötsligt kändes det lite bättre att ligga där.

Vi var inte ensamma i viken, på en klippa längre ut låg en Maxi med fullt flaggspel, massor med folk på land och hög musik. Men vi tänkte inte låta det störa så vi valde att ligga kvar och köra vårt race i lugn och ro. Oavsett vattentemperatur var jag sugen på ett bad efter den varma och vindstilla dagen. Den nyinköpta badtermometern visade 21 grader så då blev det flera dopp och så passade jag på att tvätta håret. Vattnet var härligt även om jag har lite svårt att bada från båten, jag fixar av någon underlig anledning inte att se eller vara i närheten av båtskrov som är i vattnet. Så länge jag hade fokus på friborden ovanför ytan gick det bra med tittade jag genom vattnet och fick syn på rodret var det värre. Men med vilja av stål så simmade jag ut från badstegen och tillbaka fyra gånger. Niclas som badade en stund senare gjorde det jag verkligen inte klarar av, simmade runt båten tät tryckt mot skrovet, två gånger. Sen hängde han i relingen och satte fötterna mot både roder och propeller, kölen nådde han inte eftersom båten är så bred.

Jag som alltid velat ha ny midsommarklänning varje år spenderade kvällen i en oversize pyamastskjorta jag sytt i vintras med nytvättat, blött hår och med den enda personen jag aldrig tröttnar på att spendera tid med, Niclas. Det var den lugnaste och ljuvligaste midsommar jag någonsin haft, ingenting att förhålla sig till förutom precis det vi kände för i stunden.

Vi tände grillen på klipporna och åt middag i kvällssolen sittandes i sittbrunnen, sen avslutades dagen med att jag, traditionsenligt, plockade sju sorters blommor och la under kudden. Efter det spelade vi kort och satt uppe tills det blev så mörkt att de nyinköpta ljuslyktorna i rött och grönt fick komma fram en stund. Partybåten höll sig lugnare än vi trott så vi somnade ovaggade.

Lördag 26 juni – midsommardagen

4-5 m/s västlig vind – motor, segling och motor igen från Skarprunmaren till Furuskäret (utanför Yttre Sillö) – 8,8 distans – klart till halvklart och 22-25 grader

Vi hade inga planer på att sammanstråla med Björn och Lotta ombord på S/Y Galina som också var ute under helgen men under morgonen fick vi lust för det. De hade hela tiden legat på en liten liten ö som hette Furuskäret i en samling öar utanför Yttre Sillö tillsammans med Björns föräldrar på B/F Stufaren. Eftersom bägge båtarna hade med sig varsin hund ombord valde de att hitta en liten egen ö och sen stanna där så att hundarna skulle kunna röra sig fritt både ombord och i land. I och med att de skulle ligga kvar där ytterligare en dag och vi inte hade några andra planer så valde vi att gå upp till de och lägga oss där vi också.

Vi rullade ut genuan så fort vi rundat Skarprunmaren och fick vinden med oss. Vi fick en blandning av halvvind, slör halvvind igen och sen bidevind på vägen norr ut. Det är så oerhört bekvämt att bara rulla ut genuan så vi hissade inte upp storseglet idag heller. Hon seglar helt ok på bara ett segel även om det inte går så fort. Men lagom till att vi kom ut norr om Harö tog Niclas över rodret och då vred först vintern 180 grader innan den försvann helt på bara 5 minuter. Lite skönt var den ändå att sätta motorn och ha bra manöverförmåga när vi skulle tråckla oss igenom ett område med flera grynnor och grund. Både GPS’en i sittbrunnen, Eniro på Sjön i telefonen, djupmätare ombord och sjökort var faktiskt skönt att ha. De var sällan helt överens men med den spridda informationen gick det att lägga ett pussel över den säkraste vägen igenom och allt gick bra.

Jag fick dessutom se öppen horisont för första gången i år, det är bland det härligaste jag vet och jag längtar så efter att ge mig ännu längre ut framöver!

Eftersom vi la till ganska tidigt fanns det gott om tid att hinna med mer än segling, Niclas hade hunnit vila upp sig under de tre dagarna ombord och var full av energi. Jag behövde en paus så medans han borrade och drog rör och kablar över motorn satte jag mig och gjorde jag en ap-näve och läste SSRS tidning Trossen. Nu har vi ett stort och säkert utrymme ovanför motorn att dra kablar till både högtalare, vattenkranar och kylskåp igenom. Det var en av de större sakerna som verkligen behövdes för att underlätta renoveringen av elsystemet ombord.

Jag fick en rundtur ombord på B/F Stufaren som jag tidigare bara sett på håll. En charmig bogserbåt som Björns pappa både byggt om och arbetat med under sitt liv, nu är den en flytande sommarstuga med alla bekvämligheter och praktikaliteter man behöver. Däremot var jag och lastutrymmet i fören inte kompisar, jag trodde verkligen inte det skulle vara några konstigheter att klättra ner där, skrovet jag skulle få se var ju inte i vattnet. Men det kan nästan beskrivas som panikkänslor jag får när jag ser plåten, bultarna och skrovformen, så upp fort igen och sen höll jag mig på däck. Rädslan är obefogad, ologisk och jag vet inte var den kommer ifrån, tyvärr verkar den bli värre ju mer jag utsätter mig för den och ju äldre jag blir även om jag kan minnas att obehaget alltid funnits där. Min favoritfilm som barn ”Lilla sjöjungfrun” har förstört mig eller så har jag blivit kölhalad i ett tidigare liv…

Vi fick iaf en fantastisk lugn kväll, middagar på varsitt håll men tid tillsammans ändå.

söndag 27 juni

6 m/s ostlig vind, vridande till sydlig och 1-2m/s under dagen – mycket segling och till sist en stund motor hem från Furuskäret till fagerholmsviken – 24 M (distans) – regn och åska över land, sol ute bland öarna med några enstaka stänk fram på eftermiddagen, 20-22 grader

Jag och Niclas vaknade nog sist av alla, när vi kom upp låg Björn och Lotta redan i vattnet och badade. Vi fick låna deras ugn för att lyxa till vår frukost med bake-up bröd. Tyvärr har vi ingen egen ugn ombord men jag packade med den sortens bröd iaf av den händelsen att vi skulle sammanstråla och kunna låna ugnen.

Innan vi ens hade vaknat hade vi fått frågan utav min bror på messenger om och i så fall när vi skulle vara hemma idag. Hans äldsta dotter fyller 5 år just idag så frågan var om tårtkalas var en bra idé idag eller nästa helg. Självklart ville vi vara med och fira så vi kastade loss ganska fort efter frukost och disk.

Inte långt efter oss gick B/F Stufvaren ut mot ytterskärgården och det fina vädret.

Vi skulle följa samma spår hem så navigeringen var enkel, vi rullade ut genuan till att börja med och fångade den ostliga vinden fint i en halvvind. Solen sken från klarblå himmel ute till havs men in över land tornade åskmolnen upp och mullrade.

När vi kom in mer mellan öarna norr om Sandhamn hissade Niclas storseglet och sen blev det fantastiskt härlig segling hela vägen ner till Franska stenarna i Nämdöfjärden. Det här var första gången som vi verkligen seglade, fick fart och lutade. Det var en obeskrivligt härlig känsla att fånga vinden och känna hur även båten njöt av att sträcka på sig. Hon överraskade mig positivt på flera sätt men framförallt med hur otroligt kursstabil hon är med vind i seglen. Jag kunde släppa rorkulten, skota hem genuan och när jag stäckte mig efter rorkulten igen vara den kvar på samma ställe och båten höll samma kurs. Jag har aldrig varit med om det på mina tidigare båtar även om jag fick uppleva det ombord på S/Y Galina förra sommaren. Men eftersom S/Y Galina är långkölad trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva det ombord på vår egen båt som inte är långkölad.

Utanför Runmarö kom vi närmare regnmolnen och sjöstället åkte på, vi varvade vem som styrde men jag njöt mest av det och fick därför mest tid vid rodret. Jag såg flera andra båtar som styrdes av tjejer både nu och tidigare under helgen och det gjorde mig väldigt glad varje gång. Jag tycker veklingen inte att tjejer ska ta över den delen av seglingen men det ska vara lika självklart att alla ombord gör det och jag är obeskrivligt tacksam över den jämställdhet jag och Niclas har ombord, för det är verkligen jämnställ (om vi bortser från el och matlagning där våra intressen tar över).

Vi gjorde fantastik fart genom vattnet i vindbyarna som kom med regnet, jag var nästan uppe på 6 knop medans Niclas lyckades få henne upp till 6,3 knop en vända. Som medel gjorde vi 5 knop mellan Harö och Franska stenarna. Men vid Franska stenarna hade vi kryssat oss fram från Styrsvik och när regnet drog vidare tog det vinden med sig och vi fick stiltje. Med storen fortsatt uppe rullade vi in genuan och startade motorn. I och med att storen fortfarande var uppe fick vi en mycket stadigare gång för motor och vi gick så hela vägen in i Ingaröfjärden. Vid Klacknäset tog vi ner även storseglet och fortsatta hemåt för motor. Alla segel beslogs, storen fick bomkapell och genuan stumpa på sig, sen turades vi om att gå ner i ruffen så att kläder, täcke och mat packades ihop. När vi la till vid bryggan var vi redo att packa bilen direkt och åka hem.

Däremot var den en gräslig tilläggning vi gjorde, inte för att vi gjorde något fel utan för att precis när vi närmar oss bojen så kommer världens svall utifrån fjärden. Vi vet inte vilken båt som dragit förbi men det var säkert ett tjugotal vågor, stora svall som kändes som att de inte tog slut. De var helt hopplösa att försöka styra i de och att dessutom smyga in till bryggan när de tryckte på i aktern och kastade oss från sida till sida var nästan inte kul. Men det fick gå i slow motion och till slut kunde Niclas kliva i land lagom till att de började lugna sig. Hade jag sett vågorna komma innan vi krokade i bojen hade jag tagit ett varv ut ur viken och väntat på att de skulle försvinna innan jag la till. Men nu vet jag att vi klarar det här också, ytterligare en erfarenhet rikare!

Totalt över 50 nautiska mil (distans) har vi tagit oss den här helgen och vilken helg vi haft!!!