fortsatt fix
Vi har inte övergått till att bara segla, det fixas och pysslas fortfarande mycket på båten! Niclas pysslar mer än gärna även under tiden vi seglar, som när han under midsommar skruvade upp VHF’n på Ingaröfjärden medans jag kryssade.
En del fix ombord stressar mig medans annat pyssel gör mig lugn. Förut var jag stressad att få i ordning sofforna med ryggstöd och sovplatser i ruffen men den stressen har lagt sig mer och mer ju mer vi seglar. I det väder vi haft hittills så är vi knappt i ruffen annat än för att sova och laga mat. Resten av tiden är vi i sittbrunnen, med eller utan sittbrunnskapell. Behovet av att sitta och sova i ruffen försvann nästan helt, framförallt eftersom det som regel bara är jag och Niclas ombord. Det går fortfarande att sitta i sofforna utan ryggstöd eftersom jag har lagt in de madrasserna men det blir mest förvaringsplats.
Men innan jag upptäckte att behovet inte var så stort så gav jag mig ändå på projektet med sofforna. En pelare i glasfiber som troligtvis innehållit ett gäng lådor och var stöd för navigationsbordet har nu jämnats av i höjd med soffan. Den var i vägen för att kunna bygga en utvikbar säng med full ligglängd där.
Det är tur att min familj har gott om verktyg när det saknas el på bryggan, den här gången bidrog min mamma med en batteridriven såg och ett fintant blad. Man lär sig fort läxan att ha heltäckande kläder när man jobbar med glasfiber, nu fick jag bakläxa på det… hallontaggar är jobbiga men ingenting jämfört med stickor av glasfiber. Ska fortsätta klura på hur vi löser ryggstöd och madrasser i lugn och ro men nu är tornet inte i vägen längre iaf.
Den största synliga förbättringen jag fick till innan midsommar måste ändå vara att trädetaljerna blev färdigslipade och oljade. Jag hade börjat vänja mig vid de ljusa träskivorna och tyckte först att det blev mörkt men är ändå väldigt nöjd med både ytan och utseendet som oljan gav.
Luckorna slipades och oljades de också men dröjde till efter midsommar innan de kom upp.
En liten lucka bakom instrumenten i sittbrunnen kunde komma upp på en gång eftersom det gångjärnet gick lätt att skruva dit. Övriga luckor var rätt nötta i skruvhålen så det behövde förstärkas med lim också för att sitta ordentligt. Men till slut fick jag upp de också.
De gamla låsen på insidan synkade inte helt i och med att de nya plastskivorna är tjockare än de gamla i rotting så de måste flyttas ut lite för att få kontakt igen, en är klar och resten är på gång. Fick även borra lite extra för att kunna sätta tillbaka handtagen igen, plasten satte liksom stopp i hålen.
Det är inte att slipa och olja som tar tid, det är allt annat småpill som tar så oändligt mycket tid. Det där lilla som måste justeras, det där hålet man glömt borra, den där skruvdragaren som saknas eller skruvarna man får leta efter längst ner i påsen, limmet som ligger hemma och det faktum att man hade behövt ha en hand inne i det stängda skåpet när man jobbar. Det är det som tar tid och energi. Men jag har börjat lära mig att det får ta tid så länge det innebär att det görs ordentligt och faktiskt görs färdigt. Listorna blir enormt långa i telefonen över allt det där som jag upptäcker att jag måste göra på vägen och sakerna jag måste ta med nästa gång men det blir lite meditativt att se var jag är, planera nästa steg, förbereda för det och sen genomföra det nästa gång. Inte stressa, bli arg, frustrerad eller ledsen över att det inte går som jag vill. Och framförallt, be om hjälp när jag faktiskt inte måste lösa det själv. Hjälpen kan innebära att Niclas åker med mig ner efter middagen en kväll och tittar på när jag borrar 6 st små hål, för då fick jag sällskap, någon att bolla med och verktyg/ maskiner att använda. På dagarna packar jag min ryggsäck och sätter mig på cykeln för att kunna fixa ombord när han är på jobbet.
Jag ska däremot utöka min egen verktygslåda ombord med åtminstone skjutmått, en egen skruvdragare och borrar mellan 1,5-3mm. Jag är bortskämd med alla verktyg hemma på tomten, i träslöjdsalen på jobbet och Niclas verktygsväska som alltid är med honom (och ombord när han är där) men nu känner jag att jag måste ha vissa saker som jag alltid vet var de är och att de är tillgängliga. Det jag lagt ner i båten hittills räcker långt men inte hela vägen och osthyveln ska faktiskt få vara bara just osthyvel även om jag inte drar mig för att lösa mina problem på ett kreativt sätt om det krävs.
Ett lite större och helt nytt projekt var en plastskriva istället för ruffluckorna i trä. Jag hade det på en av mina tidigare båtar och det är fantastiskt skönt att inte behöva slamra med de tunga träskivorna tex på morgonen när man vill gå i land och kissa och någon ligger kvar och sover. Dessutom är en plastskiva ett jättetrevligt väderskydd med fullt ljusinsläpp tex på regniga kvällar eller när man seglar i lite tuffare väder och någon är i ruffen, man får en helt annan kontakt mellan sittbrunn och salong.
De tre borrade hålen släpper förvisso in mygg men de är bra handtag och luftinsläpp också. Fördelen med hål istället för uppstickande handtag är att skivan går att förvara under madrassen i stickkojen utan att knäckas eller bukta. Jag har även sytt en mörkläggande gardin som träs på skivan så att det fortsätter vara en lätt lucka att lyfta undan om man vill men som inte släpper in ljus för tidigt på morgonen. Har inte fotat den men vi har använt den hela midsommarhelgen. Synd bara att takluckan och övriga fönster inte har gardiner än men det är en början iaf.
Appropå plastskiva så använde jag resterna från plastskivorna till stuvfacken för att skydda träet bakom diskbänken. Jag slipade av och oljade även där när jag gjorde resten av träet men ville skydda det lite extra med tanke på allt stänk.
Det kan vara det enklaste fixet som jag är mest nöjd med hittills.
Ett annat riktigt enkelt fix krävde bara tejp.
Stuvfackets lucka och plastlådan med extra sjukvårdsmaterial som vi har ombord fick en extra märkning. Vi kan ju inte räkna med att alla ombord har samma koll på var saker förvaras som jag och Niclas har. Om olyckan är framme är det aldrig fel att få lite extra stöd att hitta rätt. Det mest akuta i sjukvårdsväg hänger i en röd vattentät första-hjälpen-påse precis i öppningen till sittbrunnen, där kan vi nå den både ute och inne.
Tejpen var det främst Niclas som ville roa sig med, i flerpacket med färgad tejp som jag köpte fanns i första hand rött och grönt som han var ute efter. Jag valde blått till apoteket för att inte konkurrera om de färgerna och för att jag tyckte blått passade ombord.
Kan ni se vad han använde röd och grön tjep till?
Det sista fixet jag gjort ombord är att skura luckan över förpiken och slipa ruffluckans trä. Saker som syns och gör stor skillnad utan att vara så mycket eller avancerat jobb.
Nu ska det på lite olja där och sen ska jag sy en mörkläggningsgardin så är den delen klar, en sak och ett steg i taget!
Vi har också bestämt oss för hur vi ska göra med vårat gräsliga tak inne i ruffen. Tack vare en bild från Sofia och lite diskussioner under seglingen på midsommar kom vi överens om T-lister i trä och tunna vitmålade skivor mellan de får bli ett innertak precis som i Sofias förra båt.
Fixet vi måste ta tag i under helgen är däremot vårt gasolsystem…under dagen i går började det nämligen tjuta medans jag var där och jobbade. Jag använde inte gasolen alls, limmade lite med superlim bara men något triggade larmet som började tjuta. Väldigt glad att det funkar som det ska och varnar! Men det var aningens förbryllande och eftersom jag kopplade ur gasolen och vi inte riktigt vet vad som utlöste larmet måste vi se över det.
Självklart ligger larmet alltid inne i ruffen men jag var tvungen att kolla om det var gasol även i stuvfacket. Det var det så klart efter att jag kopplat ur slangen men det är inte alltid man tänker hela vägen, jag bjuder på det och vet nu definitivt att larmet funkar haha.