fyra färdiga fönster

Tänk att det kunde vara så trevligt att det regnade här om dagen. Även om just regndropparna inte var överdrivet trevliga så var resultatet i båten väldigt trevlig eftersom det visade sig att första fönstret var tätt!

Men Niclas lär ha en poäng när han säger att det riktiga testet kommer efter att vi seglat nästa gång och det börjar regna igen. I och för sig lär limmet vara lite flexibelt eftersom det är gjort för att användas ombord på båtar men när båten har rört sig under seglingen får vi se om det fortsätter hålla tätt.

I går var det ju fint väder igen så då ville jag passa på att göra de andra fönstrena också. Först fortsatte jag på styrbordssidan, där jag gjorde det första fönstret. Jag visste inte hur långt limmet skulle räcka, jag tyckte det gick åt mycket till första fönstret, så jag gjorde bara ett fönster till att börja med. Den enda skillnaden jag gjorde var att ha lite mer lim i överkant när jag tätade skarven mellan skrovet och överkanten på fönstret. Allt gick lika lätt som på första fönstret.

Förarbetet är verkligen mer än halva jobbet i det här fallet, den roliga delen också om du frågar mig. Det är så otroligt givande att se hur fint det blir när man skrapar bort det gamla och skräpiga för att få fram det rena och hela underlaget.

Sen åt jag lunch och konfererade med Niclas kring hur vi skulle gå vidare med de sista två fönstren, de på babordssidan. Som sagt var jag orolig att limmet inte skulle räcka så jag ville inte göra för mycket och sen riskera att inte kunna göra klart. Men vi kom fram till att Niclas skulle köpa med sig middag och mer lim och att vi skulle hjälpas åt att göra klart efter att han slutat jobba. Jag förberedde allt innan han åkte från jobbet och sen la jag mig i ruffen och läste medans jag väntade.

Men innan det, mitt under demonteringen av babordrutorna fick jag överraskande besök ner genom den öppna förpikslucka. Det var Erik som kom förbi. Han ringde tidigare på dagen och undrade var jag var, tydligen var det väldigt förvånande att jag inte var hemma utan i båten. Han tyckte vi hade kommit långt med renoveringen. Han har ju sett båten när vi precis köpte henne och hon låg kvar på land, sen har han varit nere en gång när allt var utrivet och i det värsta skicket någonsin.

Vi stod en bra stund och pratade båtar och det slutade i ett sms till en av scoutledarna i Ingarö sjöscoutkår för att ta reda på vilken båt det var som Erik seglade en gång under en storbåtsegling som äventyrarscout. Tydligen var det den bästa och trevligaste båt han någonsin seglat och den typ av båt han faktiskt skulle kunna tänka sig att vara med och segla framöver, den hete Lady M. När vi fått reda på modellen var jag tvungen att dubbelkolla att den stämde med mina önskemål för nästa båt, vilket är en bredare förpik, toalett i eget rum (med dörr), rattstyrning och helst ugn i köket. Efter en sökning på blocket kunde vi bekräfta att både Erik och jag var helt överens om att en Mamba 34 (som Lady M är) definitivt kan vara rätt när vi byter upp oss framöver.

När Erik åkt vidare och jag hade hunnit läsa några sidor dök Niclas upp med sushi och lim. Mat först och sen jobb!

Jag var tydligen betrodd med att fortsätta göra fönstren på egen hand eftersom det blivit så bra hittills så medans jag gjorde det passade Niclas på att fota och sen testköra värmaren igen. Så klart räckte den första tuben med lim så att det till och med blev över… men hade inte Niclas köpt mer lim hade det säkert inte räckt.

Med det lim som fortfarande fanns kvar i tuben passade vi på att täta några hål i sittbrunnen och täta om kompassen. Tek7 är inte bara lim utan även tätning. Det var en riktigt kladdig historia och där är jag väldigt glad att vi var två! Tydligen är vår kompass en klenod som även finns i ett exemplar på Tekniska museet sen 2013, tänk vad man kan lära sig av en betäckning i plasten och google.

Det var en väldigt härlig dag, från 10.30-19.30 ombord och nu med fyra täta fönster!