de första dagarna på 2 veckors äventyr

juli 28, 2021 by Ayla

Lördag 24 juli

Istället för att stressa iväg på fredagskvällen sov vi hemma en natt till och packade sen båten i lugn och ro på lördag förmiddagen. Vi hjälptes åt att få ombord allt sen åkte Niclas och handlade några sista saker (och lunch) medans jag röjde ombord och roade mig med att stuva in allt, tycker om att veta var allt är och ha det på ett visst sätt.

Vi lämnade sen Ingarö med medvind ut i Ingaröfjärden ungefär vid lunch, vi vet inte riktigt vart vi ska men har två veckor på oss att se var vi hamnar. Först ut blev det i alla fall sushi i sittbrunnen, sen velade vi lite fram och tillbaka över vart vi skulle lägga till under kvällen, allt från norra Nämdö till Grönskärsfladen, Stora- och Lilla Husarn var tänkbara alternativ. Anledningen till att vi velade var att vinden gjorde det samma, alltså velade.

Först hade vi en svag slör, bara 2m/s, den övergick till lite mer actionfylld halvvvind på 5 m/s och sen bidevind i samma vindstyrka för att sen vrida 180 grader när vi kom ut på Nämdöfjärden, fortfarande bidevind men från andra hållet. Efter det dog vinden ut nästan helt. Då startade vi motorn och kollade först in i vikarna vid Husarn men fortsatte mot Grönskärsfladen med siktet inställt på att undersöka i alla fall en ö till med potentiellt bra vik på vägen. Den ön, Torkorna, passade oss och vinden perfekt så vi stannade där. Det var djupt ända in till klippan, nästan 20meter djupt där jag släppte ankaret och då gjorde jag inte en av mina vanliga ankarplaceringar där jag lägger i ankaret onödigt långt ut.

Det fantastiska med klippan var också att den var placerad så vi både fick kvällssol och morgonsol, det hör verkligen inte till vanligheterna. Vi grillade kyckling till middag och tog sen ett varv runt ena halvan av ön som ser ut att vara två separata öar men faktiskt sitter i hop längst ner i en svacka mellan klipporna. Jag tog ett kvällsdopp och sen spelade vi kort i sittbrunnen under sittbrunnskapellet. En snurrig första dag om man ser till vinden, annars en väldigt lugn start.

Söndag 25 juli

Andra kanske kallar det sovmorgon, för oss är den en vanlig helgmorgon att vakna vid 10. Vi gör likadant i båten som hemma med avvikelsen att ombord är varje morgon en helgmorgon. Eftersom vi fått solen på oss sen den gick upp krävdes det ett dopp och en simtur innan vi orkade fixa frukost i värmen, 22grader var det i vattnet, hur varmt det va i båten vill jag inte veta.

Vanligtvis brukar man säga att tredje dagen ska vara en vilodag, vi tog den redan idag, dag 2. Inte för ens efter 12 kastade vi loss och när vi väl satte segel var det bara för att ta oss 1,5 distans. Nu gick vi till Grönskärsfladen och la oss.

Antingen har vattennivån sjunkit med några decimeter på tre år eller så när något annat galet, för med en lika stor båt och samma djupgående har jag tidigare kommit in på ställen där vi numera går ”på grund” precis innan vi kommer in till land. Vi duttar liksom i botten och kommer inte hela vägen in, jätte surt! Så efter några försök på östra sidan av viken (där kvällssolen och alla andra låg) tog vi oss in på västra sidan och fick den för oss själva, plus eget dass. Vi låg inte helt bra när vinden mojnade fram på kvällen så efter middagen lämnade jag Niclas på klippan med tamparna fortfarande fast i land, backade ut och tog upp ankaret innan jag snurrade ett varv i viken och la i ankaret med en annan vinkel och gick in mot samma plats igen, då blev det mycket bättre.

Även om dagen var en vilodag fick vi massor gjort när värmen på eftermiddagen inte var lika tryckande. En högtalarkabel drogs om och radions alla sladdar snyggades till och fästes ordentligt. VHF’n fick den sista biten antennkabel och kontakter inkopplade och dragna på rätt sätt också. Middagen bestod av kyckling från grillningen i går, den fick hamna i en pastasallad och tur va väl det för det va både eld och grillförbud på ön.

Vi saknade inte kvällssolen utan njöt av svalkan och gick och la oss tidigt.

Måndag 27 juli

Under söndagen hade vi hört av oss till Sofia och Martin som vi visste skulle ut och segla. Sofia och Niclas är kompisar sen flera år tillbaka, vi har även varit ute och seglat bägge två med henne förra året. Nu har även Martin hittat ombord hos Sofia och eftersom vi nu har egen båt behöver vi inte trängas allihop men kan passa på att mötas upp när chansen ges. De hade nämt att de ville till Gotland när vi pratades vid tidigare i somras, något jag också var väldig sugen på. Det vi sett av vädret för de kommande veckorna garanterade inte att vi skulle vilja ge oss över till ön men när vi pratade med Sofia sa hon att de planerade att ge sig över redan i morgon, tisdag. Deras sista stopp i skärgården skulle vara på Sadelöga och vi hade 14 distans dit från där vi låg. Eftersom vi inte hade något annat planerat så tänkte vi att vi iaf kunde gå dit och sen se hur vädret och planeringen såg ut inför en eventuell Gotlandstur. Vi trodde vi skulle få kryssa oss hela vägen till Sadelöga men när vi vaknade hade vinden vridit helt annat än prognosen sagt, så vi fick slör hela vägen.

Redan strax efter nio var vi iväg och drack upp tekopparna under gång. Hela dagen var ljuvlig, väder och vindar var fantastiska. Niclas blir rastlös när man bara går på samma kurs och ”inget händer” så medans jag stod och styrde, sjöng barnvisor och njöt så kopplade Niclas in elen till VHF’n och fick igång den. Vi kokade potatis och åt sill till lunch under tiden vi seglade, perfekt båtlunch om du frågar oss. Jag kokade med flit för mycket potatis så att det också skulle räcka till en potatissallad till middag, skönt att slippa koka två separata omgångar. Vi hade bett Sofia och Martin hålla en plats till oss på Sadelöga och blev ganska paffa när vi kom in i viken och det låg en motorbåt precis bredvid dem. Det visade sig däremot vara vänner till Sofia och en av de känner även Niclas sen tidigare, väldigt trevligt att bli många och det gjorde inget alls att de ”tagit våran plats”.

Om platsen på Torkorna är en plats jag gärna går till igen tänker jag nog byta klippa på Sadelöga om vi går dit igen. Den lilla knallen vi låg på var precis omringad av vatten och du behövde balansera på undervattenstenar för att komma till dasset, väldigt svårt när man är kissnödig.

Vi la till vid 15 och fick en lugn och social eftermiddag/ kväll med bad och Niclas som provade SUP som motorbåten hade med sig. På kvällen grillade vi gemensamt på klippan, vi hade tagit med oss en liten oxfilé hemifrån så blev så ljuvligt god när vi grillade den i bitar med bara salt och peppar på. Köttet hade vi köpt direkt från mina kusiners grannbonde och det imponerade verkligen.

På den varma klippan på Sadelöga spikade vi sen planerna inför Gotland. Sofia och Martin ville sticka 03.30 för att kunna komma fram i lagom tid på kvällen, det är jobbigt att lägga till mitt i natten. Logiken är det inget fel alls på, vi är bara inte så morgonpigga… men vi hakade på ändå och bestämde oss för Gotland med avgång 03.30. Vi bägge hade svårt att både somna och sova trots att vi visste att det behövdes, säkert just därför det var extra svårt.

Tisdag 28 juli

Jag vaknar första gången 00:48, somnar om. Vaknar sen 02:15 men lyckas somna om igen även om jag drömmer om att kasta loss och segla. Vaknar 02:45 och bestämmer mig för att stänga av larmet och gå upp. Känner mig mest som ett barn på julafton men vet att jag egentligen sovit alldeles för lite och för dåligt. Egentligen är jag inte orolig men det pirrar ändå i magen. Ombord är vi två som inte blir sjösjuka, bägge kan segla ordentligt och vi litar helt och full på varandra. Den här överfarten till Gotland behöver jag inte vara rädd att bli själv i sittbrunnen i 11 timmar med sjösjuk besättning och utan någon som kan avlösa eller hjälpa till, som jag varit förut. Jag känner mig helt lugn i att det är jag och Niclas som gör det här tillsammans.

När Niclas vaknar och går upp 03.00 är han däremot så trött som jag borde vara och gör alla manövrar i sömnen, med bravur men ändå mest i sömnen. Det är helt magiskt att kasta loss i månsken, smyga ut ur en sovande naturhamn och sätta spegel innan gryningen. Sofia och Martin gick ut helt parallellt med oss fram till att vi satte segel. Medans vi nöjde oss med att bara rulla ut genuan till en början satte de storen med ett rev plus genuan. De susade sen förbi oss i 2-3 knop högre tempo.

Vi var ganska nöja med att glida fram i drygt 4 knop ett tag men en period kändes det som att det skulle mojna så då omfördelade vi segelytan lite och rullande in genuan till storleken av en fock och satte hela storen. Båten seglar jättefint med storen uppe och fick dels mer fart men framförallt ett bättre driv genom vattnet. Vinden däremot den mojnade visst inte alls och vågorna tilltog allt eftersom solen gick upp i öst och månen hände kvar bakom seglet. Prognosen sa lugnt hav och 4-6m/s när vi tittade kvällen innan, utan att veta så uppskattar vi de högsta vågorna (som gärna kom i grupper om 4) till ca 2m våghöjd och vinden till iaf 8m/s.

Men allt gott så långt, vi seglar i 5-6 knop på en bidevind och kurs på 160 grader helt. Jag njöt av att äntligen känna suget i magen av att ta sig över varje våg och Niclas la sig i sittbrunnen för att försöka somna om en stund.

Att hela tiden försöka gå så högt mot vinden som möjligt för att hålla kurs men inte så högt att man tappar fart kräver ganska mycket styrning och justering av rodret hela tiden, framförallt när man samtidigt ska ta sig upp och sen ner för varje våg på 2m. Det är mycket krafter i vind och vågor, det känns hela tiden som man försöker tämja en vild häst med lugn men stadig hand och små men bestämda rörelser. Man gör samma sak om och om igen, man för rorkulten nästan meditativt i samma rörelser men får ta i och spänna kroppen för att hålla balans och kurs. Trots allt du tänker på samtidigt blir du väldigt medveten om varje minsta ljud och vibration i båten som avviker. Cirka 15 distans ut, efter 3h segling, har en känsla krupit fram i mig och pockar till slut så mycket på min uppmärksamhet att jag väcker Niclas som precis verkar ha somnat. Känslan i rorkulten är inte rätt.

Jag har styrt merparten av de timmar vi seglat hittills, jag tycker så mycket om det, och fast det inte är något jag kan sätta fingret på eller förklara så bara vet jag att något minimalt har ändrats i rodrets och rorkultens rörelser. Sånna förändringar är aldrig bra och hela min kropp säger att något inte är fel men skulle kunna bli det. Niclas litar på mig men såna här beslut fattar vi tillsammans. Trots hans nyvakna tillstånd är han snabbt med på vad jag vill och stöttar mig helt och fullt i beslutet att avbryta seglatsen till Gotland. Vi väntar ut några större vågor, gör sen ett slag och vänder 180 grader. Det finns ingen prestige i att ta risker till sjöss, ingen som helst anledning att chansa och antingen bli fast på Gotland (i bästa fall) eller i värsta fall bli manöverodugliga mitt emellan fastland och ö. Jag hade väldigt gärna seglat till Gotland men mest av allt är jag väldigt glad att jag litade på min känsla och att vi faktiskt vände. Vi seglade alltså 30 distans men kom ingenstans. Vid 10.00 la vi till på samma ställe som vi kastat loss ifrån 7h tidigare.

Bägge var vid det här laget så klart helt slut, dagen har därför inneburit många sovpauser och lite motorgång till Utö gästhamn ca 4 distans bort. Väl där tog vi en glass, sen en dusch och till sist middag på värdshuset. I morgon ska det regna med risk för åska och då har vi gärna båtgrannar med högre master och en riktigt skyddad vik. Ingen av oss har heller varit på Utö tidigare så om vädret är tråkigt i morgon kan vi turista på ön och inte bara behöva sitta i en blöt båt vid en tom klippa.

Inget Gotland alltså, rodret behöver en översyn på land men vi har gått igenom det vi kan och det glapp som fanns är delvis åtgärdat och i övrigt har vi bedömt att vi troligtvis klarar att segla inne mellan öarna då vind och vågor är svagare här, plus att hjälpen är närmare om den skulle behövas samt enklare att nå med mobiltäckning. Så vi fortsätter segla men håller oss inomskärs, får se vart vi tar vägen bara. Vi är tillbaka på rutan där vi inte vet var vi hamnar utan väntar och ser vart vindarna för oss. Sofia och Martin seglade vidare, så klart informerade vi de när vi vände, de höll stadiga 6-7 knop hela vägen och var framme på Fårö helt enligt planen och utan missöden.