UTÖ 27-30 juli
Utö 27-30 juli
Vi skulle kunna kalla oss inblåsta, strandsatta eller något annat mindre positivt laddat. Men vi väljer att inte se det så, vi har gett oss själva en paus under tiden som väder och vindar lever livet lite väl hårt ute på vattnet. Dagarna går både långsamt och väldigt fort, vips är vi inne på fjärde dagen här idag.
Allt började ju den dagen vi skulle gått till Gotland (den 27:e), vi puttrade hit för motor från Sadelöga efter att jag hade sovit en stund i förpiken. Niclas hade ju sovit två vändor i sittbrunnen under den tidiga morgonen så han var en aning piggar än jag. Dels socialiserade han med vännerna i motorbåten och sen planerade han även framåt medans jag sov. Efter en dryg timme vaknade jag och då hade han på förslag att vi skulle gå till Utö istället för att ligga kvar på Sadelöga. Efter en snabb breefing konstaterade vi bägge att ingen av oss varit där förut och att vi gärna skulle se ön.
Ett snabbt samtal till hamnkaptenen sa att det skulle finnas ganska gott om ankringsplatser just nu men inga platser att boka. Klockan var trots allt bara strax efter lunch så vi hoppades att det inte skulle vara knökat när vi kom dit.
Utö’s gästhamn ser ut att vara en enda lång hamn i sundet mellan Utö och Stora Persholmen men den delas av med en gångbro ungefär på mitten så man behöver välja norra eller södra sidan. Vi började att gå in i norra delen, dels var den närmast oss och även närmast alla faciliteter. Det var ett väldigt trångt inlopp mellan röda och gröna prickar och gott om båtar. Jag stod vid rodret och fick både gasa på och hålla tungan rätt i mun för att hålla samma tempo som alla andra, vända och sen möta alla andra som försökte ta sig in efter att vi konstaterat att det var fullt. Det blev istället att gå 5min till söder ut och sen glida in från den södra sidan för att hitta en plats. Här var det mindre prickar att styra mellan och lite mindre båtar. Bryggorna var tämligen fulla, framförallt de på Utö-sidan. Därför siktade vi in oss på St Perholmen och valde en tom lucka. Ankaret gick i, det är ankring mot brygga som gäller här, och en båtgranne erbjöd sig att fånga tamparna på bryggan. Med 1,5 m kvar trodde jag att ankartampen hakat upp sig och bromsade för vi saktade in så mycket. Jag sträckte mig bak och hakade loss den en aning, Niclas stod fram i fören och bad båtgrannen dra in oss men det var helt stopp. Alldeles mjukt hade den leriga botten bromsat in oss och satte nu helt stopp för att koma in till bryggan. Snopna, förundrade och förbryllade drog vi ut oss och testade en tom lucka lite längre in, där kom vi in hur lätt som helst…
Som vi skrivit om förut så unnade vi oss en tidig middag på värdhuset uppe på höjden, vi såg lite utsikt och fördrev tiden fram till bokningen genom att även besöka kvarnen. Vi åt bägge fisk, min rätt hette ’Torsk på torsk’ och fisken var god men det var det stekta brödet med potatispure och parmesan som var den riktiga hitten! Niclas rödspätta var tydligen så god att jag knappt hann att se den på tallriken. Inget av det vi åt lyckades vi fota, vi var hungriga, trötta och hade fokus på annat. Efterrätten var både udda och en riktig hit, vi beställde in två olika och delade på de. Den ena var en svartvinbärs cremebrule med svartvinbärsglass, den vet vi inte riktigt vad den hade för konistens, färg eller smak riktigt. Typ lila, typ krämig och typ svartvinbärssmak men mer underlig än god. Den andra ’inte en våffla’ var toppen även om det var gruvligt söt. Stekt bröd med vaniljglass, kolasås och valmofrön, kan tänka mig att göra den hemma faktiskt.
Dagarna flyter ihop lite men vi har bara haft lugna mornar här så jag kan med gott samvete skriva att den 28:e startade också med en lugn morgon. I övrigt vet jag inte riktigt vad vi gjorde den dagen men på kvällen tog jag en dusch medans Niclas blev stoppad i dörren när han ville göra samma sak, samtidigt inne på herrarnas. Tydligen var det totalstopp i avloppet så alla toaletter och duschar stängdes av. Eftersom allt är i samma hus är det konstigt att ingen sa något inne på damernas, jag kom ut efter 15 min och hade duschat i lugn och ro helt ovetandes.
Vi tog med oss väskorna med handdukar ovh ombyten upp till seglarbaren och inväntade kvällens grillbuffé som vi hade blivit tipsade om av en bekant till Niclas som också heter Niclas. Honom mötte vi i hamnkomtoret/caféet där han jobbar som kock medans vi skulle betala hamnavgiften. Seglarbaren var betydligt mer avslappnad än värdshuset, grillbuffén fick man förse sig själv från efter klockan 18 och det var riktigt gott. Det ingick även en liten ljumen ostkaka med sylt till efterrätt som man hämtade själv inne i restauranden där även de kalla tillbehören fanns.
Efter den tidiga middagen gick vi förbi en av butikerna i hamnen och jag köpte en souvenir till mig själv i form av en Utö tröja, är väldigt nöjd med det inköpet faktiskt. Vi bestämde oss också för att ligga kvar ytterligare en dag eftersom det skulle dra in hiskeliga mängder vind de närmaste dygnen, byar på över 20m/s.
29:e var även den en lugn morgon, vi vaknade lite tidgare och Niclas passade nu på att ta en dusch efter att de lyckats fixa stoppet i avloppet. Medans han gjorde det gick jag till bageriet och köpte två av varje sorts fralla de hade plus lite ost och skinka i matbutiken. Sen blev det en lång lyxfrukost i sittbrunnen på båten. Det går verkligen ingen nöd på oss här!
Vinden märkte vi av litegrann, först var det många båtar som valde att kasta loss under förmiddagen innan det värsta blåste på. Visst fick vi in delar av vindbyarna där vi låg men vi kunde lägga ut ett spring från aktern till bryggan eftersom det blivit tomma platser bredvid oss och låg väldigt bra. Visst kände vi av att vinden tilltog men vi hade den aldrig rätt in i viken. På eftermiddagen började det komma in fler och fler båtar som fått ge upp pga av vinden. Två segelbåtar la till bredvid oss och den ena räckte det med att Niclas hjälpte till med en förtamp och höll i medans jag stod beredd att bära av ombord på vår båt och även kunde se när deras ankartamp trasslade in sig i livbojen. Den andra båten krävde många händer och även hjälp från hamkaptenens båt. De tappade greppet om ankartampen en vända, drev in mot en båtgranne och trasslade in sig i dennes propeller. De drog sig ut från bryggan och kom till slut in igen mot bryggan några snäpp ner men med ankaret på botten, tampen i vattnet och propellern plus en del stress ombord. Vi stod på bryggan och hjälpte till med det vi kunde. Båten vi precis hade hjälpt bar av mot sin båt och hamnkaptenen kom med en buster och både hämtade ankare, trasslade ut tampen och släppte ankaret på en ny och bättre plats åt de. Sen var allt ok, men sidvinden alla båtar hade in på eftermiddagen var verkligen inte att leka med. Vi var väldigt nöjda med en bra plats sen tidigare.
Den här kvällen var första gången vi lagade middag inne i ruffen, första gången någonsin men även på Utö. Vi hade köpt fryst kycklig här om dagen som dels fått tillföra kyla till kylskåpet och dels fått tina till idag. Eftersom det är både eldnings- och grillförbud så stekte vi de och kokade ris på gasolköket. Jag lagade mat och Niclas diskade.
Lite kortspel och choklad i sittbrunnen under sittrunnstältet avslutade kvällen. Vi tog en vända ut på andra sidan av ön och tittade på vinden och vågorna också, väldigt maffig utsikt när hela fjärden Mysingen breder ut sig och vädret rullar in.
Vi låg och lyssnade på vinden och väntade på regnet som prognosen hade förebådat. Jag vaknade vid midnatt och var kissnödig, då blåste det mer än på hela dagen och jag var väldigt glad för vår skyddade plats. Väl tillbaka i båten efter ett besök i land hann jag inte mer än krypa ner under täcket innan det började ösregna. Det smattrade på riktigt duktigt och vi fick ta in mörkläggningsskyddet till förpiksluckan eftersom det ledde in vatten som droppade mig i örat. När vi vaknade vid 8 igen var det fortfarande regnigt och ingen av osshade lust att göra något alls.
Vi fick en uppdatering från Sofia och Martin på Gotland som hade haft ett betydligt värre äventyr. De hade gått från Fårö 05.00 i går men efter ett tag fått ta ner genuan som inte ville rulla in sig när de skulle reva, sen hade de seglat en stund på bara storen tills den slets sönder av vinden och de fick gå för motor i 6-7h för att komma fram till Visby. De hade bara lyckats komma upp i 1-2knop mot vinden för motor och hela etappen hade tagit ca 17h, det borde tagit ca 8h. Någon från land hade sett de och larmat sjöräddningen, även de själva hade ringt in och informerat sjöräddningen om situationen men att de troligtvis skulle klara sig själva, vilket de också gjorde. Trötta men okej och endast ett trasigt storsegel senare är de nu säkert i Visby hamn och väntar på ett nytt segel från fastlandet, så skönt att höra! Än en gång är jag glad att vi faktiskt inte gick över till Gotland.
Vi åt frukost vid halv elva och konstaterade att de största bekymmer vi hade var att båten läckte lite genom en fläkt i taket på salongen och via skorstenen till värmaren, bara några droppar. Men sittbrunnskapellet var helt regntätt vilket är lite fantastiskt. En stund satt vi och diskuterade om vi skulle kasta loss idag men landade i att vi inte hade lust att ge oss ut i regn och fortsatt blåsigt väder, även om det mojnat en del sen natten. Så ytterligare en lugn dag spenderades ombord. Men idag löste vi det så att vi fick landström ombord. Hitills har vi klarat oss på de batterier vi redan har och solcellen. Vi har anpassat när vi kör kylskåp och laddar mobiler efter hur mycket laddning solcellen ger och det har gått bra. Därför har vi fram tills nu haft gästplats utan el. I det gråmulna regnvädret går det däremot sämre för solcellen och vi lyckades låna en adapter för ström från stolpen på bryggan genom att lämna en pant hos hamnkontoret. Så idag betalade vi för plats med el och passade på att ladda ALLT!
Under eftermiddagen fick vi nya båtgrannar precis dikt an oss, tre motorbåtar som semestrade tillsammans och gått från Trosa upp hit. Dagens etapp hade varit från Landsort som vi förstod det. Vi erbjöd oss att ta emot lite förtöjningstampar på bryggan när de kom in, det tog de tacksamt emot och sen la vi om vår ankartamp så att den sista båten också kunde klämma in sig. Tydligen var de vana båtåkare men dagens etapp hade varit den vidrigaste någonsin. En av tjejerna och ett litet barn ombord på den minsta motorbåten hade bytt till en av de större båtarna för att våga åka med idag. Tydligen hade medelhöjden på vågorna varit 3 meter, de tappade bort varandra i vågdalarna och vinden hade varit brutal. Någon hade legat och spytt i 1,5h och en av båtarna hade kört i 12 knop men bara kommit framåt i 6knop. När vi fick höra det var vi extra glada att vi bestämt oss för att vara kvar.
Vi går samma stig till toaletterna om och om igen, besöker hamkontoret en gång om dagen och betalar för ett till dygn, besöker mataffär, småbutiker eller bageri och håller oss sen i sittbrunnen nästan hela tiden. Det vi varierar är om sidorna på sittbrunnskapellet är öppna eller inte beroende på om det regnar eller inte och varierar gör det! Regn, kraftig skur, sol, kraftig skur, regn, om och om igen i korta och snabbt växlande sjok.
Till middag idag blir det pasta, pesto och kyckling ombord och jag ska fortsätta läsa en ny bok om ubåtar på Mysingen som jag köpte på matbutiken här om dagen. Men i morgon ska vi nog iväg efter en lugn morgon och ett besök till på bageriet.
