äntligen höst

Får man säga att man längtat till hösten när man är segelbåtsägare och seglare? Förvisso hade jag gärna seglat i en tom, sval och vacker skärgård under hösten, kan tänka mig att det är otroligt vackert. Men vi har nog bägge längtat mest efter att få upp henne på land ända sen vi sjösatte henne. Vi har ju vetat sen vi köpte henne att hon var ett projekt och vi har verkligen velat fixa ombord. Även om man kan göra mycket när hon ligger i sjön så finns det ännu fler saker som går att göra på land.

Vi hade bokat ett datum att ta upp henne tidigt i september men fick skjuta på det en vecka när kranbilen fick förhinder. Dagen efter det första datumet bestämde sig vår aktertamp för att gå tvärt av, båten verkade protestera mot att behöva ligga kvar…

Det var en lugn dag, knappt någon vind så inget allvarligt hände men det var lite oroande att få samtalet från Niclas som säger att ”bojen har släppt”. Någon hade ringt Niclas nere från båtklubben när de sett att båten slitit sig från bojen och låg med långsidan mot bryggan. Jag och Harry fick avbryta våra planer att träna den eftermiddagen och åka ner till havet istället. Det är sällan jag har bil men just idag tajmade oturen med turen att jag lånat mammas bil.

Det var ju inte bojen som hade släppt utan tampen som hade gått av. Eftersom jag hade Harry med mig gick det väldigt lätt att kasta loss i fören, backa ut och lägga till igen med ny tamp i aktern. Vi passade på att göra en liten tur bort mot de höga klipporna utanför viken, Harry var nyfiken och ville se, innan vi la till. Lagom till att Harry krokade i bojen med den nya tampen klev Niclas ut på bryggan, då hade han hunnit sluta på jobbet och ta sig dit.

Kvällen efter åkte jag och Niclas ner igen för att förbereda allt vi kunde inför att få upp henne veckan efter. På en timme hann vi otroligt mycket;

• Ta ner bägge seglen
• Ta ner sprayhood
• Lossa alla fall och fästa de mot masten
• Ta ner solcell
• Ta in sittbrunnskapell
• Ta ner bommen

Den absolut bästa förberedelsen var att bunta fast alla fall till masten med riktigt låga buntband. De funkar mycket bättre än att beslå allting med rep eller sätta gummistroppar runt, allt stannar där man fäster det med buntband!

Vi la in allt i ruffen så får det komma hem genom att ligga kvar tills båten kommer upp och hem till tomten.

Och sen blev det äntligen onsdag och Niclas fick kasta loss för sista gången i år. Helt själv ombord också, det hör inte till vanligheterna.

Jag har tagit hjälp av Thomas på Åsbergs Kran och Båttransporter AB för att ta upp och sjösätta en tidigare båt, det har gått hur smidigt som helst så det var honom vi kontaktade igen. Han hade varit och rekognoscerat vägen in på tomten innan han tog på sig jobbet och även om det var lite trångt och skarpa svängar trodde han att det skulle gå bra.

Vi valde att lyfta upp henne vid Björkviks brygga, det är nära, djupt och en nybyggd bra kaj att stå på med bilen. Masten hjälper Thomas oss att ta ner med kranen så vi behöver ingen mastkran och det är tur för det finns ingen i Björkvik.

Niclas tog sig ur sjukstugan och orkade puttra bort med båten så att jag kunde jobba klart och sen ta bilen ut och möta honom och kranbilen. Båten var minst lika seg som Niclas, vi gissade att det växte väldigt mycket under båten som bromsade farten något enormt. 2500 varv och bara 5,3 knop, på så höga varvtal brukar vi göra en knop till, men det krävdes tydligen idag.

Det var en fin tur ut längs med Ingarö, solen sken och även om vinden ökade ju längre ut mot Nämdöfjärden han kom gick det ingen nöd på honom. Fats det gick väldigt trögt när det blev lite motsjö kom han fram utan missöden och enligt planen.

Det var perfekt synkad ankomst för alla tre, med mindre än 5 min intervall var alla på plats.

Eftersom vi bara behövde lossa vant och stag gick det väldigt fort och Thomas var otroligt smidig att jobba med. Att masten är genomgående gör också att det är tämligen riskfritt att lossa alla vajrar som stabiliserar den, den står stadigt ändå. Så först upp med masten ur hålet i rufftaket, sen la vi den med mastfoten ut över aktern och fram över rufftaket. I fören la vi en planka över pullpit för att den skulle hamna i våg. Sen surrade vi fast bägge ändarna och påbörjade lyftet. Det finns i stort sett inget mer att säga än att vi trädde två sling under skrovet och sen lyftes hon upp, verkligen hur smidigt som helst.

När skrovet kom upp ur vattnet förstod vi varför hon gått så trögt…HELA skrovet var täckt av havstulpaner!

Vi körde bakom hela vägen och höll koll på lasten.

När vi kom till tomtens infartsväg klev jag ur och sen hade jag och Thomas telefonkontakt medans han backade och jag gick bakom och höll utkik. Det var inte mycket mer än några centimeters marginal mot några av träden och vid ett tillfälle skrapade kofångaren bak i en sten men det var tydligen inte första gången.

Vi hade gjort ett bra jobb tillsammans med min bror för snart två veckor sen när vi röjde plats för båtvaggan och rensade lågt hängande grenar med hjälp av grävmaskinen, en batteridriven tigersåg och motorsåg. Det underlättade men det stora jobbet gjorde verkligen Thomas som manövrerade in både bil och båt med säker hand och grym precision.

Det blev inget fix gjort idag även om jag hade god lust. Däremot skrapades hela skrovet på havstulpaner, det är väldigt lätt så länge de är blöta, du behöver bara en träplanka. Så nu är de vassa, hårda skalen borta plus att skrovet är avspolat med sötvatten. Jag ställde en hink över hålet för masten och sen stängde vi ruffluckan för idag.

Jag har en känsla av att tv’n kommer att få hård konkurens på kvällarna av den lista med fix som vi ska skriva ihop och sen genomföra. Jag har inte känt mig så här full av energi på länge och jag känner bara ren glädje över att äntligen ha möjligheten att fortsätta fixa och göra i ordning henne.

Fortsättning följer!