Fartygsbefäl VIII – helg 1

Nu, några hektiska veckor senare har jag hittat tid att börja berätta om vad vi faktiskt håller på med. Allt på en gång!

Men det började inte för några veckor sen, det började ett bra tag tillbaka…

Sommaren 2021 skrev jag äntligen Förarintyg och Kustskeppare, kunskaper jag i stort sett haft sen tonåren men aldrig fått på pränt. Jag hade ett fint märke på scoutskjortan i form av en gul kompassros och mellan varje stjärnspets kunde en liten guldstjärna fästas för varje utökad kunskap på sjön man visade upp. Jag hade nog motsvarande förarbevis i scouterna men det var aldrig registrerat eller stämplat i en bok.

Så det var definitivt hög tid att få mina kunskaper på pränt förra sommaren. Det som hände när jag läste distanskurserna för både förarbevis och kustskeppare var att jag insåg hur bra det kändes att veta allt det där om sjömärken, kurser och kompasser på riktigt. Plus att det faktisk var riktigt roligt att lära sig mer av det Niclas redan kan. Vi är väldigt måna om att bägge ska kunna samma saker ombord eftersom det är roligare att turas om och mycket säkrare ombord om något händer. Niclas är ju väldigt utbildad efter Förarintyg, Kustskeppare, Marinen samt 4,5 år på Chalmers till maskinist, med första stämpeln i blå boken för +20 år sedan (läs mer om det här https://www.seglingsaventyr.se/omoss). Så det var verkligen hög tid för mig att skaffa mig blå bok även om jag seglat över Östersjön utan den.

När jag fick blodad tand på nautiska teorikunskaper och började leta efter nästa utbildningssteg efter Kustskeppare verkade det mest logiska vara Fartygsbefäl klass 8, något som Niclas faktiskt inte heller har. Han tänkte inte låta mig ha en behörighet på sjön som inte han har så han hakade på idén. När vi googlade kurser så hittade vi en utbildning på Vässarö av alla ställen, en ö som ligger oss scouter väldigt varmt om hjärtat.

Så vi gjorde varsin intresseanmälan under sommaren 2021 och hoppades att kursen skulle gå under hösten som planerat. Men så klart ställde Covid in det mesta under hösten, även kursen. Vi trodde väl att den skulle flyttas till hösten 2022 men i april kom en anmälningslänk ut som vi kastade oss över.

Och vi fick plats!

Kursen skulle gå två helger efter varandra i början av maj och sen en sista helg i mitten på juni. Vi insåg att vi skulle hinna det innan lillan är planerad att göra entré i juli och såg verkligen fram emot att återse Vässarö, komma iväg bara vi två och dessutom få ha med havet att göra nu när båten blir kvar på land i år.

Bara dagar efter att vi anmält oss till kursen, var det visning på ett hus i Eknäs på Ingarö. Ett hus som jag hade fastnat för på första bilden i annonsen. Efter en lite omtumlande budgivning blev det faktiskt vi som köpte det. Men plötsligt hände allting på en gång och samma dag som vi fick nycklarna till huset åkte vi till Vässarö för första kurstillfället.

Jag har inte varit på Vässarö sen 2003 när första lägret Boomerang genomfördes och många delar av ön har jag konstigt nog aldrig sett. Niclas har varit där både fler gånger och närmare i tiden, senast 2018 tror jag han kom fram till. Oavsett var det ett kärt återseende för oss bägge och mycket minnen som flöt upp.

Kursen var ganska intensiv, mycket teori men inget helt nytt under den här helgen. Utprickningar, fyrljus, väjningsregler, sätta och rätta kurs, samt att beräkna kurser om det är strömt. Det var inte bara vi på ön den här helgen så just vår grupp höll till nere i båthuset vid Djuphamn.

Båthuset var ett charmigt litet oisolerat hus med gott om glipor i väggarna och plåttak rakt på takstolarna. Vedkaminen gick varm och funktionärerna körde dit både liggunderlag, filtar och gott om fika så oss gick det ingen nöd på. Det blev alldeles lagom promenader på ca 1km fram och tillbaka till matsalen när det var dags att äta och vi lyckades få ett eget rum i Enskedegården när vi skulle sova.

Totalt var vi 17 stycken, två 17åringar och jag som tjej avvek från normen av killar i 35-55 års ålder.Men det är ett trevligt gäng med gott om spridda erfarenheter och kunskaper. Alla är inte scouter men majoriteten är eller har varit det. Allt som allt riktigt bra och även Adam och Valdemar som håller i kursen är kunniga, trevliga och lätta att ha att göra med.

Helgen gick fort och även om klockan var 16.00 när båten kastade loss för att ta oss till fastlandet och bilen kändes det som tiden gått fort.

Kursen går i första hand ut på att få framföra liknande storlek på båtar (som på bilden) i kommersiell trafik men behörigheten gör det också mycket lättare att tex hyra segelbåt utomlands. Det är därför jag känner att behörigheten är bra plus att den faktiskt ger en hel del fördjupade kunskaper som också är vettiga i Östersjön även om man seglar 30fots segelbåt.