Göta kanal

Vi som trodde vi skulle bli strandade på land i år har trots allt fått en välbehövlig dos båtliv och segling. Allt är tack vare Björn som väldigt vältajmat köpte ny och större båt i slutet på juli och ville ha hjälp att ta hem den. Niclas ställde så klart upp på det och jag vägrade stanna hemma, så även om varken jag eller Aqvelina skulle vara till någon hjälp ombord hakade vi på. Jag är hellre på konstiga ställen tillsammans med Niclas än hemma själv och den känslan är ännu starkare sen Aqvelina kom. Men mer om hur det är att ha en 3 veckor gammal bebis ombord kommer i ett separat inlägg med fokus på bara det.

Båten som Björn hade köpt, en Scanmar 33, låg i Karlstad (Vänern). För att komma hem till Värmdö där Björn har sin båtplats krävdes det antingen att man gick kanal åt något håll (öst eller väst) plus segling eller att man fick den hemkörd på lastbil. Kostnadsmässigt var det billigare att gå vattenvägen och kortaste vägen var via Göta kanal, så det blev det.

Lördag Karlstad – Sjötorp

07.00 åkte vi från Värmdö till Tumba för att mötas upp hemma hos Björn och samåka till Karlstad. För att slippa lämna bilen i Karlstad fick vi med oss Björns kompis Jonathan som sen körde hem bilen till Stockholm igen. Aqvelina sov sig genom resan, vaknade för att äta och byta blöja när vi pausade halvvägs och fortsatte sen att sova resten av vägen. Hennes förmiddagsrutiner tajmade perfekt med våra tider. Tänk att någon som bara är 2,5 vecka hunnit få rutiner men så bra har vi det.

Väl framme vid båten lastade vi ombord en rejäl packning, fördelen med att segla är att man nästan kan ta med sig hur mycket som helst och Björns stora bil tillät också en hel del. Vi kastade loss ca 13.00 i strålande sol med hopp om att kunna segla ner över Vänern. Men det blåste för lite och dessutom från syd (dit vi skulle) så det blev att gå för motor istället. Vi hade ca 35 distans att gå till Sjötorp där Göta Kanal börjar. Eftersom resan i första hand var en transport vi ville avverka sträckan så effektivt som möjligt, därför försökte vi inte segla mer än att vi halvvägs avvek lite från kursen och testade att rulla ut genuan en stund bara för att känna på det.

Att gå över Vänern var lite annorlunda mot vad vi trott, dels var det väldigt få andra båtar som gick längre ut än några distans från land och sen blev det faktiskt fri horisont en lång stund. Jag hade inte trott att sjön skulle vara så stor att man inte såg land åt något håll men det inte luktade saltvatten.

Tack vare det lugna vädret och motorgång kunde vi alla vara i sittbrunnen hela resan och dessutom festa till det med chark och cider under gång. Vi la till strax före åtta i Sjötorp, checkade in i gästhamnen direkt på bryggan när hamnkaptenerna kom ut och sa hej och sen började vi laga middag.

Söndag Sjötorp – Tåtorp

Vi vaknade allihop vid 06.30 efter en jättelugn natt och Björn började morgonen med att lösa ett kanalpass så vi kunde fortsätta resan så fort som möjligt. Vi hann med morgonens andra slussning uppåt vid 9.20 och kastades in i helt nya rutiner ombord. Segla kan vi, slussa enstaka slussar i Stockholm har vi gjort allihop, även i närtid och jag har gått delar av Göta kanal tidigare men det var med mina föräldrar och min bror när jag var ca 10år. Men nu hade vi 58 slussar framför oss och eftersom högsta punkten är halvvägs in i kanalen så fick vi börja med att slussa uppåt. Det kräver lite mer trix och koll än att slussa nedåt, men det är lika bra att gå ut hårt!

Björn tog ratten och gasreglaget, Niclas hoppade mellan båt och land med tampar och när Aqvelina sov var jag med på däck och kastade upp tampar till Niclas. Alla slussar utom de sista tre så sov Aqvelina i sittbrunnen medans vi slussade. Hon vaknade och var hungrig lagom till transportsträckorna mellan slussarna.

Det är inte svårt att slussa även om man ska lära sig några trix. Man börjar med att vänta vid ledvirket (smal brygga) längs kanalkanten utanför slussen om det är andra båtar i slussen. Det går in totalt 4st båtar i samma storlek som oss, i början hade vi tur och va själva eller bara någon enstaka till, då kan man välja vilken sida man vill ligga på. Vi trivdes bäst med att ligga med styrbordssidan mot slusskanten, då hade Björn lättast att köra gasreglage och aktertamp samtidigt men det var inte alltid vi kunde välja den sidan och då var det extra praktiskt att även jag kunde hjälpa till att kasta tampar så att Björn slapp det momentet.

När vi körde in i slussen hade vi sett till att släppa av Niclas på land/ ledvirket innan, han gick parallellt med båten in i slussen. Vi ville vi helst ligga nära de bakre portarna för att strömmen från det inforslade vattnet skulle påverka oss så lite som möjligt. Jag började med att kasta upp aktertampen, ena änden satt fast i båten, till Niclas som trädde den genom öglan uppe på slusskanten och sen kastade ner den lösa änden till Björn igen. Under tiden hade jag gått fram på fördäck och kastade upp förtampen, som även den hade en ände fast i båten, till Niclas när kan var klar med aktertampen. Den drog han igenom en annan ögla och behöll den sen uppe på land hos sig. Då kunde jag gå tillbaka till sittbrunnen och Aqvelina, totalt var jag uppe på däck i 2 min ungefär. Slussningen tog sen ca 5-10min och under tiden vattnet strömmade in och lyfte oss 2,5 m i vissa av slussarna fick Björn och Niclas ta hem på tamparna och hålla de spända så att vi höll oss kvar på samma plats i slussen hela tiden. När jag inte kunde vara med och kasta tampar fick Niclas hoppa i land med förtampen i handen men det gick bra det också.

Det var svalt med lite lätt regn på morgonen men sen sprack det upp och blev halvklart och varmare under dagen. Under sprayhooden var det skugga men även vindstilla så det blev ganska varmt på eftermiddagen men ingen klagade.

Det går aldrig att veta hur fort det ska gå eller hur långt man kommer på en dag i slussarna men vi fick väldigt bra flyt och kom långt. Däremot tog det stopp i Tåtorp, sista slussen och bron innan sjön Viken. Vi kom fram precis efter 18 när slussarna stängs. Trots karta, sjökort och kanalbok fanns det ingen information om att det inte gick att förtöja innan slussen, det fanns inte ens ledvirke. Närmaste gästhamn var 45min motorgång tillbaka i kanalen… så vi la oss mitt i slussen och förtöjde där. Man inte får förtöja i slussar eller inom 300m från slussen eftersom det kan komma passagerarbåtar sent på kvällen/natten som transporteras på kanalen utanför ordinarie slusstider. Så vi ringde SOS Göta kanal (jour-numret för kanalen) och frågade om vi trots allt fick ligga kvar och deras svar blev -”det finns ingen som säger att ni får det, men det finns ingen som säger att ni inte får det heller, så ligg kvar där”. Vi hade varit tydliga med att vi kunde flytta på oss omedelbart om det krävdes och att vi tänkte vara samarbetsvilliga oavsett tid på dygnet och hoppades nästan att det skulle bli slussning mitt i natten.

Måndag Tåtorp – Motala

Det hände inget spännande under natten så vi låg kvar och var minst sagt först i slussen på morgonen, en nästan löjlig sluss med höjning på max 2 dm. Så fort slussvakten dök upp fick vi slussa och var igenom redan innan 9.00 när slussarna normalt öppnar. Det var gråmulet och regnigt en bra stund när vi gick över sjön Viken, satt man under sprayhooden var det lä och torrt men ute i sittbrunnen blev man både blöt och kall.

Men passagen genom kanalen i skogen på andra sidan sjön kändes än mer trollsk i diset och regnet så jag är nästan glad att det regnade, det var faktiskt resans coolaste passage enligt mig.

Sjön Viken är den högsta punkten i Göta kanal så efter sjön blev det slussning nedåt. Eftersom man då börjar i samma höjd som slusskanten är det lättare att slussa nedåt så det gjorde inget att jag och Aqvelina höll oss undan regnet och lät Niclas och Björn slussa själva.

Sen blev det segling över Vättern på bara genuan, det blåste en del så det behövdes inte mer segel för att göra god fart. Under kanalgång/ lugn motorgång över sjöarna har vi låtit Aqvelina ligga i sittbrunnen utan flytväst och känt oss helt trygga med det. När vi lämnat sittbrunnen under slussningarna har Aqvelina legat kvar och vi haft flytväst på oss men jag har skippat den i sittbrunnen för att lättare kunna amma och hålla i Aqvelina. När Aqvelina följer med upp på däck, tex för att vi ska gå i land i en gästhamn har varken hon eller jag flytväst men hon blir alltid buren i bärsjalen så att jag har två händer fria att hålla i mig med. Under Vätterns seglingen provade vi flytvästen som Björn hade ordnat med ombord för hennes skull och även om den passade var den inte optimal när hon är så här liten, hennes blick säger allt!

Tisdag Motala – Norsholm

Efter en övernattning i gästhamnen i Motala fick vi det den längsta väntetiden på hela kanalfärden när vi gav oss iväg på morgonen. Vi fick vänta 1,5 h för att komma ner i första trappan med slussar. Tydligen började slussvakten med båtarna som skulle upp och av någon anledning samlade de inte ihop till en full sluss utan körde upp dem i tre omgångar när båtarna dök upp. Sen tog de oss och tre båtar till som låg och väntade på att få slussa ner. I och med väntetiden visste vi inte hur långt vi skulle lyckas ta oss men allt flöt på väldigt bra, över förväntan faktiskt.

Det var mest broar och några sjöar innan vi kom till de många slussarna vid Berg. Tydligen heter inte alla slussarna ”Bergs slussar”, det är inte ens den långa slusstrappan som heter det (den heter Karl Johan slussarna) men för mig är de kända som Bergs slussar allihop. Totalt gör slussarna att man åker ner 51 m till sjön Roxen.

Klockan började bli mycket när vi närmade oss och om det hade varit ett lass med båtar på väg upp var det långt ifrån säkert att vi skulle hinna slussa ner innan kl18. Men tydligen var det ont om vatten i mittbassängen så de behövde fylla på med vatten uppifrån och då kunde vi som kom uppifrån åka med vattnet ner.

Vi valde att äta middag i båten samtidigt som vi gick för motor över sjön Roxen så att vi skulle vara framme vid nästa sluss och redo direkt på morgonen för att slussa vidare. Framme i Norsholm insåg vi att den enkla stenkajen man kunde förtöja vid låg i stort sett rakt under järnvägsbron som var duktigt trafikerad och ordentligt högljudd. Ingen av oss hade lyckats sova där så vi istället vågade vi oss på att gå ut till viken utanför och släppa ett ankare i fören så att vi låg på svaj. Det var väldigt svag vind som dessutom skulle vrida till vår fördel under natten och vi kunde aktivera ett ankarlarm via appen Eniro på sjön så det kändes väldigt säkert att ligga så och betydligt lugnare ljudmässigt. Vi sov riktigt bra men jag hörde fyra tåg på 30 min vid 04.00 när Aqvelina var hungrig.

Onsdag Norsholm -Mem

Sista etappen på ressan genom kanalen började med en sluss där vi faktiskt slapp använda egna tampar. Eftersom järnvägsbron låg precis innan slussen gick det inte att gå i land och hantera tamparna som vanligt, istället fanns det fasta tampar i slussen som man tog tag i och det var inte så stor nivåskillnad att att blev strömt eller tungt att hålla båten på plats.

Kanalen var lugn men den såg ut som grön ärtsoppa stora delar av dagen. Det kändes som att det var fler transportsträckor och färre slussar idag men allt efter Berg är få slussar. I Söderköping avvek vi från våra rutiner och la till mitt på dagen men det var bara för en kort stund så att vi hann köpa glass. Sen tog vi med oss glassen ombord och slussade vidare med stor publik, alla slussar är riktiga turistmagneter. Vi började bli lite less på slussar men det var spännande att möta Wilhelm Tham i kanalen och till slut kom vi faktiskt till sista slusstrappan i Mem, efter det var slussarna plötsligt slut.

Vi hade kunnat ligga i gästhamnen innanför de sista slussarna men valde att slussa färdigt och ligga vid den sista stenkajen för att själva kunna välja när vi ville kasta loss.

Vi har alltså gjort Göta kanal (Sjötorp till Mem) på 4 dagar med en tre veckor gammal bebis ombord. Med resan från Karlstad till Sjötorp blev det 4,5 dagar ombord och totalt 140 distans. Enligt informationsfoldern får man räkna med minst 5-8 dagar för den sträckan.

Sent sista kvällen fick vi se kvällstransporten av Juno genom slussarna i Mem. Jag låg i förpiken men Niclas och Björn fick se det live och bilderna blev jättecoola!

Självklart var vi ju inte hemma eller klara med resan bara för att vi var ute ur kanalen men seglingen till Värmdö kommer i nästa inlägg.