#yngstpåkanalen

Hur är det då att ha en väldigt liten bebis med sig ombord?

Nu när jag lyckats skriva ner resan i sig (i två tidigare inlägg) vill jag försöka komma ihåg min och Aqvelinas del av resan. Risken är stor att jag bara minns de stora dragen om några månader eller år och jag vill kunna berätta och visa Aqvelina hur hennes första resa ombord var.

Aqvelina föddes den 13 juli så när vi valde att följa med Björn och gå Göta kanal i slutet av juli var det en väldigt liten bebis vi hade med oss ombord. Många vi mötte eller som fick höra talas om resan förundrades och några kanske rent av förfasades över att hon var var med.

Vi kan börja med att klargöra grundförutsättningarna;

Förlossningen gick fort och lätt, vi var utsövda och pigga både före, under och efter. Amningen kom igång på en gång och allt bara funkade, hon ”sov, åt och sket” och var jättenöjd med livet. På nätterna fick vi sova i två pass, först 5-6h och sen 3h till efter amning så vi fortsatte att vara pigga och välfungerande vuxna tack vare det.

Att segla och vara ombord är otroligt avslappnande för både mig och Niclas. Dessutom är Björn och Niclas väldigt vana att segla ihop och otroligt bekväma i varandras sällskap. Jag känner inte Björn lika väl än men kan definitivt koppla av i gemenskapen ombord.

Det jag gjorde hemma på dagarna med Aqvelina var att sitta i soffan eller ligga i sängen med henne. Jag växlade mellan att titta på henne, ta hand om henne (amma/byta blöja), skrolla på telefonen, titta på film/serier och prata med de som var i närheten. Förutom det uppenbara som att äta och gå på toa.

Båten är 33fot, dvs drygt 10m lång. Inne i ruffen ryms en säng i förpiken som är mer än 180cm bred i huvudändan och har full ligglängd samt en skjutdörr så man kan stänga om sig. Det finns två soffor runt bordet, bägge med full ligglängd och en hytt i aktern med dubbelsäng. Det finns ett fullt utrustat kök med rinnande vatten (inte varmt vatten men både färsk- och sjövatten i kranarna) gasspis och ugn samt kyl. Det är ståhöjd vid soffor och kök och inne i förpiken sitter du på sängen utan att slå huvudet i rufftaket. Det finns även vattentoalett i badrummet med dörr. Och du är aldrig mer än 6m från varandra ombord.

Eftersom vi åkte stor bil, väldigt stor bil, så kunde vi ta med oss precis det vi ville och behövde för att ha det bekvämt. På nätterna sov Aqvelina i ett babynest som vi tog med, sängens vanliga kuddar och täcken tog vi också med för då sover jag och Niclas bäst. Eftersom båten också var rymlig var det inga problem att tex stuva undan bilbarnstolen heller.

Och vi var tre vuxna ombord hela tiden, det hängde aldrig bara på mig och Niclas att både framföra båten, ta hand om Aqvelina och oss själva. Björn är fullt kapabel att hantera båten på egen hand, men slussa kanske inte är så lätt själv så därför ville han ha med någon (eller några) till ombord.

Vet man allt det här är det kanske inte lika konstigt att vi valde att göra resan med en 2-3veckor gammal bebis.

Men hur var det då ombord? Bara för att förutsättningarna var bra fanns det ju ingen garanti att det skulle bli en fantastisk resa.

Till att börja med var flytvästen ingen hit. Det var fantastiskt att Björn hade en i rätt storlek till henne och även om den på sätt och vis passade var hon ändå alldeles för liten för den, det såg nästan dråpligt sött ut däremot.

Min inställning sen hon föddes har varit att det är Aqvelina som bestämmer, är hon hungrig så matas hon, behöver hon sova finns det inga principer kring hur eller när hon somnar. Det kan vara i famnen, vid bröstet eller ibland spontant på täcket bredvid mig. Det enda jag håller hårt på är att Niclas matar henne med utpumpad mjölk den sista matningen innan vi går och lägger oss. Då vet vi hur mycket hon har fått i sig och de två får en ordentlig stund av närhet varje dag. Det har nog också varit det som gett oss möjlighet att sova mellan 22-04 på nätterna, även ombord. Det var ingen skillnad alls att pumpa ur, ställa i kylen och sen värma upp mjölken ombord med undantag för att vi faktiskt fick sätta timern på telefonen själva, vi kunde inte be googleassistenten göra det åt oss. Mjölken värms i vattenbad men det gick lika bra att värma lite vatten på gasspisen ombord som att koka det i vattenkokaren hemma.

Jag valde också tidigt att jag inte behöver vara social eller ”göra” massor på dagarna, det tog jag med mig ombord. Även om det är ovant för mig så var det väldigt sällan jag lagade mat ombord, många gånger blev jag serverad mat och dricka i förpiken utan att ens behöva be om det. Niclas och Björn såg till att jag åt ordentligt och regelbundet. Vissa saker gjorde jag så klart ibland, framförallt när Aqvelina låg och sov själv men det fanns aldrig några krav, varken från mig eller de andra ombord.

En vanlig dag såg ofta ut så här;

06.30 Vi vaknar spontant av ljuset utifrån och Aqvelina ammar nästan på en gång, Björn börjar fixa frukost.

07.00 Niclas går upp och börjar äta frukost, jag klär på mig och Aqvelina får ny blöja och lindas in i en filt innan vi går upp och äter. Då har Niclas nästan ätit klart och Aqvelina hamnar i hans famn medans jag äter i lugn och ro.

08.00 Frukosten är undanplockad och Niclas påbörjar disken, ofta finns det disk kvar från middagen kvällen innan som diskas samtidigt så att allt kan stuvas undan innan vi kastar loss. Björn börjar fixa ute på däck med att tex ta ner sittbrunnskapellet. Jag och Aqvelina kryper in i förpiken igen och ammar om hon signalerar att hon är hungrig annars somnar hon och jag sätter mig och pumpar ut ca 50ml mjölk till kvällens flaska.

10.00 Aqvelina vaknar, vi byter från pyjamas till kläder efter väder och går ut i sittbrunnen.

Under resten av dagen varvar vi äta, sova och byta blöja. Om vi slussar sitter vi uppe största delen av dagen men jag får ont i svanskotan av att sitta på de hårda träbänkarna (trots båtdynor att sitta på) så ibland är det skönt att gå och lägga sig för att variera ställning. Om det är segling så håller vi oss nere i förpiken och då passar jag på att ta fram iPaden och titta på serier medans hon sover. När hon är vaken ligger vi och tittar på varandra och pratar. Hon är vaken i 30-60min i sträck och sen sover hon 45min-3h. Bäst sover hon liggandes på mage hud mot hud på mitt bröst.

21.00-21.30 Någon gång precis innan vi går och lägger oss värmer vi en flaska med mjölk och Niclas matar. Aqvelina somnar oftast liggandes på mage på mitt bröst. När hon har somnat rullar jag åt sidan och liksom tippar ner henne i sitt babynest som ligger precis bredvid mig i kojen. Hon får ett eget täcke över sig och jag lägger en hand mot hennes mage för att känna att hon andas. Jag somnar så, med handen mot hennes mage med henne i nestet så att vi har närhet men säker samsovning.

04.00 Aqvelina vaknar med små grymtningar och lätt gnäll, jag sätter mig upp mot mina huvudkuddar och ammar tills hon somnar om vid bröstet och då lägger jag ner henne i nestet igen, precis som när hon somnade vid 22.00.

06.30 Alla vaknar ombord oberoende av varandra, Björn hävdar att han inte hört henne på natten och det är inte ens alla gånger som Niclas bredvid mig har vaknat när Aqvelina vill äta vid 04. Nätterna är likadana nästan oavsett vad som händer på dagarna.

Medans vi är i förpiken på dagarna har jag sällan mer än trosor och pyjamasskjorta på mig, det ska vara lätt att amma och inte bli för varmt om jag lägger mig under täcket. Aqvelina har långärmad och långbent pyjamas om det är svalt, blir det väldigt varmt är det bara blöja på som gäller. Men vi håller oss alltid i skuggan och har det hellre lite svalare än för varmt så ganska ofta öppnar vi förpiksluckan lite på glänt för att få fläkt och ventilation.

Det tuffaste ombord är samma sak som hemma, mellan 17-20 på kvällarna vill Aqvelina inget annat är att vara nära och helst äta konstant. Vi kallar det för att ”kluster äta”, hon är smågnällig, äter länge, somnar vi bröstet och sover korta stunder och vaknar bara för att vilja äta igen. Om hon inte får äta övar hon upp grimaserna för att se så ledsen och sur ut som hon bara kan.

Det hade kunnat bli svårt att bada ombord, men eftersom hon är så liten hade vi valt att inte bada henne så ofta än. I gästhamnarna hade det varit knepigt att bada henne eftersom det bara finns dusch och att hålla henne i duschen kändes riskabelt. Blöjbyten skedde nästan uteslutande i förpiken på madrassen med plastad frotté under henne för att undvika olyckor. Vi tog med ett helt paket blöjor som räckte hela veckan. Våtservetter kompletterade vi med under resan eftersom vi inte tog med så många hemifrån (hemma använder vi tvättlappar som vi blöter i handfatet bredvid skötbordet). Det jobbiga med våtservetter är att de känns kalla nästan oavsett temperaturen ute och jag tycker det känns taskigt att tvätta av henne med kalla blöta servetter. Jag löste det så att jag drog ut två servetter ut paketet innan jag knäppte upp blöjan och värmde de i händerna så att jag kände att de slutade vara kalla, sen öppnade jag blöjan och torkade rent.

Vi tömde soporna varje dag så oavsett innehållet i blöjan slängdes den i kökets soppåse och med rinnande vatten inne var det lätt för mig att tvätta händerna efteråt. Eftersom det var så nära inpå förlossningen var det viktigt även för mig att kunna hantera min hygien. Tack vare ett ”ordentligt” badrum med dörr att stänga om sig ombord så kändes det aldrig svårt att gå på toa eller byta binda. Man satt i en bra höjd på toaletten, den spolades rent tack vare att det är en vattentoalett och det fanns handfat med rinnande vatten att tvätta sig med. Jag passade på att duscha två gånger i olika gästhamnar, jag blev varken så svettig eller smutsig på dagarna att det behövdes oftare. Första duschen var ett litet rum med låsbar dörr där både duschen bakom duschdraperiet och en bänk för kläderna fick plats och det var inte uppdelat mellan könen så jag och Niclas kunde bägge två gå in i samma duschrum och ta med oss Aqvelina in. Väl inne i vårt lilla duschrum turades vi om att sitta på bänken med Aqvelina och att duscha själva. I den andra gästhamnen var det uppdelade omklädningsrum med duschar så där satt Niclas utomhus med Aqvelina medans jag duschade och bytte om.

Tack vare att Aqvelina var så liten var det flera saker om blev väldigt lätta ombord. Hon är så pass orörlig att lägger man henne på en plan yta så ligger hon still där. Det gör att man faktiskt kan lämna henne korta stunder, tex för att tvätta händerna, hämta dricka eller liknande. Den aktiva vakna tiden är väldigt kort och att vara aktiv för henne innebär att se sig omkring och ryckigt röra på armar och ben. Hon har inget behov av att flytta sig på egen hand och riskerar aldrig att förflytta sig till en farlig plats på egen hand.

Läskigast ombord var väl egentligen två saker, att röra sig med henne i famnen och värmen. Ombord säger vi alltid att ”en hand på båten”, du ska alltid hålla i dig med minst en hand när du rör dig ombord. Det blir väldigt svårt när det krävs två händer för att hålla i en liten bebis som inte är stabil i nacken. Utanför sittbrunnen satt hon alltid (utan undantag!) i sjalen så att jag hade två händer att hålla i mig med. Eftersom jag inte kunde ha en uppblåsbar flytväst med henne i sjalen var vi aldrig uppe på däck tillsammans utan att båten var förtöjd. I efterhand skulle jag kanske haft en mer traditionell flytväst med mig, då hade jag kunnat kombinera flytväst och bebis på mig. Inne i båten var det så stilla när vi gick kanalen att man inte behövde hålla i sig och när jag förflyttade mig mellan ruff och sittbrunn gjordes det ofta med rumpan på varje trappsteg för extra balans så att bägge händerna kunde hålla i henne.

När det blev kallt var det inte svårt att klä på mer kläder och linda in i filtar. Men när det blev så varm och soligt att Aqvelina behövde vara under sprayhooden för att få skugga men det var vindstilla och blev så varmt där att hon trots bara blöja inte blev sval, då var det jobbigt att vara ute. Då fick vi ge upp och gå in istället, tack vare lucka i förpiken kunde vi få korsdrag genom båten och på så vis få ner temperaturen.

Det Aqvelina nog tyckte mest om var den konstanta närheten, oavsett om hon låg i någons famn eller på en båtdyna. Även Björn fick bistå med en famn eller ett knä.

Hon tycker om att ligga på rygg med huvudet lite högre än resten av kroppen, men vi vill inte lägga hennes huvud på en huvudkudde. I sängen la vi en liten ihopvikt filt under babynestet och i sittbrunnen drog vi nytta av den redan existerande nivåskillnaden på ca 5 cm mellan de längsgående och tvärgående sittbänkarna och la båtdynorna så att hennes huvud hamnade på den högre nivån.

En annan sak vi upplevde att hon, med sina små och fint nyanserade möjligheter att visa uppskattning, tyckte om var att ligga på rygg i förpiken och titta upp på förpiksluckan. Luckan är i solfilmsbelagd plast med en rund ventil mitt i, det gör att den stora fyrkantig formen lyser ljust men det blir en mörkare cirkel i mitten. Hennes blick drogs alltid dit så fort vi la henne i förpiken och hon låg länge och tittade upp med ett lugnt och nöjt uttryck. Hennes syn vid den här tiden var endast skarp på nära håll men det här var uppenbarligen stort och tydligt nog för att hon skulle kunna se det.

Det jag vill minnas mest av resan är stunderna i sittbrunnen när Aqvelina har somnat i min famn och jag kan lägga ner henne på en båtdyna under en filt. Jag är väldigt medveten om att hon är där men jag kan ändå känna att allt är som förut, jag kan röra mig och njuta av att vara ombord precis som jag brukade göra, livet har inte ändrats. Det är en konstig känsla att känna att allt är som förut och samtidigt sitter jag där med en liten bebis som känns så självklar att hon alltid verkat vara här, nästan overkligt.

Det jag aldrig kommer glömma är hur gott hon sov när motorn gick eller båten guppade på vågorna, tystnaden gjorde att hon vaknade. Natten på Landsort sov hon helt ostört trots att båten kastades runt och stampade så hårt i vågorna och ryckte i tamparna, lite fascinerande.

#yngstpåkanalen myntade Björn och Niclas efter flera häpna och förundrade kommentarer/blickar i slussarna när slussvakter och turister såg Aqvelina. Vi fick inse att det nog är ganska unikt med små barn ombord även om det inte kändes konstigt för oss. Efter drygt två veckor var det som att hon alltid funnits här för oss men andra kunde nog se den korta tiden som 17-24 dagar innebär.

Aqvelina betyder ”lugnt vatten” och det känns lite extra fint att 1/3 av hennes första 3 veckor i livet spenderades ombord på en båt. Hade vi fått önska hade hela hennes liv haft den fördelningen, 1/3 på vattnet, kanske blir det så framöver.