små steg

Allting får tas i små steg just nu när Aqvelina är liten men även små steg tar en framåt. Det känns som något jag borde applicera på många saker i livet men just nu fokuserar vi på små steg på båten.

Wild card fick ju stå på land i sommar, vi hade varken haft tid eller möjlighet att använda henne plus att vi faktiskt hade påbörjat ett projekt som behövde färdigställas innan hon hamnade i sjön. Vi gjorde så gott som ingenting under graviditeten, jag varken ville eller fick stå på stege. Men nu när graviditeten är överstökad och Aqvelina blivit så stor att jag kan tänka mig att släppa henne med blicken en liten stund (förutsatt att någon annan är med henne) vill jag så otroligt gärna göra färdigt båten. Och mina föräldrar spenderar väldigt gärna tid med sitt yngsta barnbarn, så vi samarbetar.

Det är min mamma som förser Aqvelina med röda och gröna raggsockor samt den fantastiska blåa filten som är inspirerad av Niclas bild som pryder bloggens överkant.

En dag i veckan, ofta tisdagar, åker jag till Fagerholm där båten står på mina föräldrars tomt. Totalt brukar jag jobba 1-2h på båten. Under tiden som jag pysslar tar min mamma och pappa hand om Aqvelina. Ibland behöver jag ta en paus för att amma men inte alltid, en gång sov hon hela tiden ute i regnet.

De är inte längre bort än att de går och hämtar mig när jag behövs men Aqvelina kommer bort från ljud och damm i arbetet.

Projektet är precis det vi påbörjade tidigare, att slipa hela friborden och sen måla om henne. Det är inte bara av estetiska skäl utan det finns bubblor i färgen som vi vill få bort eftersom vi inte vill att vatten tränger in i plasten när bubblorna spricker. Bubblorna sitter bara i färgen, inte i plasten vilket tyder på att någon gång har någon misslyckats med att måla friborden. När alla bubblor är borta ska vi istället för att måla henne vit igen ge henne en annan kulör, vilken det blir får vi se. Hur det såg ut och gick till när vi började projektet förra hösten kan man läsa här.

Nu är det nog tre eller fyra gånger jag varit där under hösten, jag har redan tappat räkningen i och med att dagar och veckor flyter ihop i min förädralediga bubbla.

Men akterspegeln har blivit helt slipad.

Babords fribord är klart förutom en 2 cm smal ränna där det rann vatten som gjorde att jag inte ville slipa just då, den ska jag ta när det är torrt. Styrbords fribord blev klart redan förra året.

Jag behöver en annan maskin för att kunna komma åt närmast relingskanten och så måste vi bestämma hur högt det faktiskt ska slipas och målas om, någonstans måste man ju dra gränsen. Jag skulle säkert vilja måla om hela båten om jag synade färgen på däck ordentligt men det är inget rimligt projekt så det skippar vi. Däremot kliar det i fingrarna att slipa av i sittbrunnen och måla om den eftersom den är så sliten men hur sjutton vi ska göra med att matcha en ny färg där med den vita färgen på däck vet jag inte. Vi kommer aldrig kunna måla i exakt samma nyans med tanke på vad tid och sol gjort med originalfärgen.

Längst fram i fören har jag också hunnit börja börjat slipa på delar av relingen för att kunna plasta den skada som finns sen tidigare. Hur det ska lösas får vi se när arbetet fortskrider.

Innan jag plastar och funderar mer på sittbrunnen tar jag tag i skrovet under vattenlinjen. Vi vet inte vad tidigare ägare målat med för bottenfärg men vi vet att det är viktigt för fler och fler båtklubbar/ marinor vilken bottenfärg som båten har. Så för att vi ska veta och vara säkra på att det blir rätt färg slipar jag av allt ner till plasten. Som tur är verkar det bara vara två lager tunn färg, svart ytterst och sen rött, samma röda som det är på friborden en bit in. Den röda färgen verkar vara det första som målats på den rena plasten när båten var ny. Sen har friborden både fått mörk turkos, beige och sen vit färg. Vad som faktisk är färg och vad som är exempelvis är primer eller likande vet jag inte.

Jag har bestämt mig för att inte slipa bort det inre lagret (ljusblå) färg på vattenlinjen. Om jag tar bort den helt tror jag det blir väldigt svårt att måla en ny vattenlinje och få det rakt.

Maskinen jag använder till allt har jag min bror att tacka för att han lånar ut. Han är även en ängel och köper reservdelar till den när jag slitit ut dem. Efter första arbetspasset gav gummitrissan upp, den som man fäster slippappret på. Det är en slitdel men det kändes lite surt att ha sönder den. Jag bombade honom med bilder via sms och så löste han det samma dag. Den nya trissan är inte bara hel utan lite annorlunda uppbyggd. Maskinen blev också inställd på en ny växel (som jag inte visste fanns) så i och med bytet så blev det mycket effektivare att jobba. Jag kör med P80 på friborden och P40 på skrovet, innan vi ska måla tänker jag gå över friborden igen med P120 och så klart tvätta rent efter konstens alla regler.

Tack vare ett tips i facebookgruppen ’Segelbåtsfix’ har jag lärt mig att spara lite på mjölksyran i mina armar och hänger upp maskinen i en gummistropp när det går.

Inte nog med att vi blir av med bubblor och spruckna bubblor i färgen, nu blir friborden nu också helt fria från gamla repor och små skador som fanns. Det hade jag aldrig brytt mig om att fixa annars. Båten är trots allt över 30år gammal, lite skavanker hade jag levt med men nu tar vi och fixar allt på en gång och får estetiken på köpet!

I övrigt ser allting ombord ut som det ska, inget mögel inne i ruffen och knappt något vatten i kölsvinet. Uppe på däck är det en del löv och smuts eftersom pressen inte är tät, får se hur mycket jag kan spola av och tvätta rent innan vintern.

MEN vad liten hon känns efter att ha vant sig vid Björns Scanmar 33:a i sommar.

Det är inte bara Aqvelina som ska slippa damm och ljud under arbetet, jag försöker hålla det borta från mig så gott det går också. Arbetsuniformen blir lite speciell med täckande kläder, hörselskydd, andingsmask och skyddsglasögon. När Aqvelina behöver mig åker yttre lagret kläder av och både händer och ansikte tvättas innan hon kommer nära.

Men trots små steg och stundtals långsamt arbete går det framåt och jag har gott hopp om att vi ror i land projektet i vår och faktiskt seglar henne nästa sommar. Fram tills dess kör vi båttema i barnvagnen.

Diskussionen går varm här hemma kring vilken sida som de röda och gröna apnävarna ska hänga… jag hävdar att det här är rätt eftersom vagnen rör sig framåt. Niclas hävdar att de borde hänga tvärt om så Aqvelina ser de rätt. Grannen hävdar att det beror ju på hur farleden går, ja ni hör ju!

En promenad i Gustavsbergs hamn har det blivit också, hemma går vi förbi båtklubben så gott som dagligen.

Jag njuter verkligen av tiden hemma just nu!