två år och vår

Inte visste jag att det här var en helg värd att fira mer än att det är påsk, men det visade det sig vara på flera sätt.

Så glad påsk till att börja med. Sen firar vi start av vårfix, grattis till oss! Åh, vad jag har saknat det men jag kommer säker att få äta upp det och ångra att jag sagt det när fingrarna är stelfrusna, armarna pulserar av mjölksyra och allt tar alldeles för lång tid. Men just nu känns det i alla fall bra.

Sen är det faktiskt 2 år sen vi köpte båten, ett jubileum värt att fira också.

Vi har hållit både tummar och tår för att få fint väder, kollat väderleksprognosen dagligen och suckat åt snön som föll veckan innan påsk. Men trots gråmulet och kallt drog vi igång under skärtorsdagen och långfredagen. I alla fall så mycket att vi förberedde för att fixa. Men det är ju ett fix det också. Inget tar ju så mycket tid som förberedelserna i alla projekt.

Först ut var att flytta en byggställning från min föräldrars hus, deras tak kunde vänta lite. Vi behöver reparera fören en del och jag vill stå stabilt under det jobbet och slippa vingla på en stege. Det är väldigt tacksamt att det finns resurser att ”bara hämta” hos mina föräldrar och bror. Redan under skärtorsdagen var jag och Aqvelina där och plockade ner ställningen, hon protesterade mest men med hjälp av både min mamma och pappa fick vi ner det vi behövde.

När vi fick med oss Niclas och Harry dagen efter hade ställningens delar redan flyttats ner till båten, tack för det! Så vi satte ihop den och ställde den på plats efter lite förvirring kring tvärslå och stöttor. Upp på plattformen för att inspektera och planera för att kapa och sen laga. Den är sprucken i relingskanten efter en skada från innan vår tid som vi bestämt oss för att laga innan vi ska måla friborden. Känns fel att måla först och laga sen.

Min bror klättrade upp han med och tyckte och tänkte både i fören och sen nere vid rodret. Jag bad Aqvelinas gudfar Björn att titta förbi under helgen också och bidra med sina kunskaper och tankar om fören. Bägge har betydligt mer erfarenhet av att plasta än vad jag och Niclas har.

Jag är huvudansvarig för att laga fören eftersom jag är mest road av det och vill lära mig plasta. Niclas tar huvudansvaret för rodret som ska på plats igen, utan glapp. Vi delar upp arbetet mellan oss utifrån våra olika intresse- och kunskapsområden och för att kunna jobba parallellt.

Sen ville jag också få ner den trasiga pressen från ställningen. Den som hade blåst av sittbrunnen redan innan det kom 70cm snö i mars. Det visade sig vara ett mindre roligt projekt. Pressen var inget problem att få ner från ställningen och allt såg okej ut utvändigt. Även vid första anblick ner i ruffen såg allt okej ut tills jag inser att den blanka durken inte alls bara är fuktig plast utan en lager av is… suck

Efter några minuters funderande kommer vi fram till att det är en ”motorlucka” i botten på sittbrunnen som inte är tät och smältvatten som runnit in den vägen och orsakat problemet. Önskan om plusgrader och sol blev med ens än mycket större än tidigare. Motorn var i alla fall inte infrusen, vi får nog bara gå igenom alla bottenventiler väldigt noga innan sjösättning.

Så lite frusna, lite nöjda med förberedelserna men också lite nedslagna av isen i ruffen åkte vi hem igen efter typ 30 min jobb och väntade på bättre väder.

Påskdafton lät vi båtfixet vänta till förmån för god mat och Niclas familj. Påskdagen umgicks vi med min familj och tog oss an lite båtfix när vi ändå var där och solen sken. Det största jobbet är att förbereda för att kunna måla skrov och fribord, det tar sin lilla tid men arbetet går framåt. Niclas öste ut is och vatten från ruffen och jag gav mig även på fören.

Aqvelina bidrog med att sova i vagnen. Vi är nog inte riktigt kloka som har alla de här stora projekten samtidigt som vi har en 9 månaders dotter som inte trivs med några förutom mamma, pappa och brorsor. Men det går ganska bra.

Det blir arbete i skift och korta etapper om jag säger så. Men min egentid lägger jag gärna vid båten och det går att göra flertalet saker ombord medans hon sover, även om de mest högljudda får vänta just då. Till vårt försvar påbörjade vi alla projekten innan vi ens planerade henne och det vi har påbörjat tänker vi avsluta.

Dessutom vill vi att hon ska ut på havet i år, både båt och dotter, så det är bara hugga i och jobba på.

Det kanske inte ser så illa ut från det här hållet…

Men det läcker in i glipan där det börjat växa mossa och det går att lyfta på hela främre delen. Vid sprickan till höger i bild är det helt av och det har släppt helt i skarven mellan fribord och reling.

Så när jag kapade ner i sprickorna med en Fine släppte hela klumpen utan problem.

Det ser kanske brutalt ut men ibland måste det bli värre innan det kan bli bättre. Nu ska det få torka ur och sen ska jag försöka kombinera de råd jag fått till en plan för arbetet som jag tror att jag kan lyckas genomföra. Det ska bli tätt, sitta fast och se någorlunda snyggt ut innan relingskanten och friborden kan målas.

För att det inte ska komma in mer fukt fick det bli en temporär lösning i väntan på att förarbetet blir gjort och temperaturen ute tillåter plastning. Inte nog med att plasta verkar vara en mer avancerad variant av papier-maché, det är tydligen temperaturkänsligt och lite kemiskt komplicerat också. Men hur svårt kan det vara?

Men nu är vi igång i alla fall, ibland med lite paus i sandlådan med Aqvelinas kusiner mellan etapperna och ibland på korta stunder av barnfri tid.

Våren är verkligen min favoritårstid!