Sista veckan på land, del 1

Båten är redan sjösatt men det slog mig att jag inte skrivit ner hur vi faktiskt tog oss dit. Sista inlägget innehöll ju ett pågående kaos där båten fortfarande var fläckig med halvfärdig för och mantågsstöttor som sågats isär.

Niclas sista vecka på jobbet klämde jag in några timmar vid båten tack vare att Harry följde med och tog Aqvelina och så åkte jag dit på helgen när Niclas var hemma. Det tog mycket längre tid att laga mantågsstöttorna än fören. Dels var de två så jag behövde flytta stegen väldigt mycket och av någon anledning så lät jag bli att göra likadant som i fören. Istället för att återanvända så mycket material som möjligt så valde jag att lägga på helt ny glasfiber och plast. Det blev långt ifrån jämnt på första försöket så det blev mycket att slipa, plasta och så slipa och spackla i omgångar efter det. Till slut var jag tillräckligt nöjd.

Utgångsläget var inte vackert…

När det kändes som att jag började bli klar var det ”bara” att skrapa skarven mellan relingskanten och friborden samt grundslipa hela relingskanten innan hela friborden skulle finslipas. Jag passade på att köpa en Multislip (dvs Dremel) från Biltema för att testa om den kunde komma åt i skarven men det visade sig att en hederlig trekantig båtskrapa gjorde jobbet bättre och snabbare. Men nu har jag en multislip i alla fall och det var värt att testa för 198kr när jag velat ha en ett bra tag.

Anledningen till att jag skrapade skarven var dels för att få bort gammal färg men också för att det börjat växa div mossa och liknande i de större glipor som blivit runt skadorna jag precis hade lagat. Jag vill också ha de bästa förutsättningarna för att täta där om det skulle behövas framöver. Får se efter första regnet och första seglingen på lite tuffare halvvind.

Den lilla batteridrivna slipmaskinen jag köpte för att slipa av träinredningen för några år sen fick åka fram igen för att slipa relingskanten. Den stora oscillerande slipmaskinen jag använt till allt annat är för stor för att komma åt. Men först blev det storstädning och skattjakt hemma för att hitta batteriet till den lilla maskinen… vår lilla stjälpreda hade tagit hand om det och vi kunde verkligen inte hitta det! Till slut köpte jag ett nytt, det är alltid bra att ha två så man kan ladda ett och använda det andra plus att det gjorde att jag kunde komma igång över huvudtaget. Så klart tog det bara en dag efter det innan vi hittade det förvunna batteriet, i lådan med återvinning i köket där Aqvelina hämtar och lämnar allt möjligt för tillfället.

Att slipa med finkornigt slippapper går fort, tills man hittar skavanker man missat tidigare och bara måste stanna upp för att fixa dem. Det blev säkert tre omgångar med att spackla småsaker och sen slipa det, både på relingskant, fribord och skrov. Det är lätt att tro att målarfärg ska dölja små fel men det är ju tvärt om. Underarbetet är verkligen A och O så det var verkligen inte läge att börja fuska så här nära slutet.

Vi lättade även på stöttorna så att vi kom åt att slipa där under. Vi satte dit ett extra stöd men det behövdes egentligen inte, båten står så stadigt.

Här är bevisen på att hon är helt renskrapad på gammal bottenfärg, köl, rodet och rubbet.

Tidigare såg hon ju ut så här:

Under vattenlinjen var jag inte riktigt lika petig på slipningen så där kunde vi komma igång och måla snabbare. Men allra först behövdes en riktig grovständing av både däck, fribord och skrov. Löv och kottar från alarna precis bredvid och allmän biologisk smuts som samlats under 1,5 år behövde sköljas av från däck. Löst slipdamm behövde bort från övriga båten också. Sen fick min bror rycka in och ta bort träden, de savade och grisade ner så mycket att det kändes lönlöst att börja måla. De skulle ändå tas ner förr eller senare.

När det var gjort började Niclas bottenmåla. Totalt blev det tre lager, två lager Primocon bara för att det kändes som slöseri att inte använda det som var kvar i burken när ett lager var klart. Primocon är en primer och grundfärg som förseglar ytan man målar på. Vi fick tipset att använda det av Björn för att försäkra oss om att eventuella TBT rester (från den gamla färgen) som krupit in i plasten på skrovet, inte ska läcka ut. Dessutom gav det en bra grund för den nya bottenfärgen. Harry avlastade inte bara med att ta Aqvelina, han målade även en hel del när Niclas armar behövde en paus. Han är en ovärderlig hjälp på så många sätt!

Till slut hade jag jag slipat, slipat och slipat lite till så att jag kunde få komma igång och måla. Men först fick jag flytta stegen ytterligare ett varv runt båten för att tvätta av allt med aceton. Relingskant och vattenlinje (som ska vara vita) fick vit grundfärg först. På så sätt slapp jag vara noga med att tejpa linjer i början. Det blev två lager grundfärg och så lite mer spackel och slipning på relingskanten eftersom jag inte blev nöjd när målarfärgen visade upp ytterligare skavanker på underarbetet.

Det var en väldigt härlig men nästan overklig känsla att äntligen börja lägga på färg. Och i och med det bokade jag sjösättning till 5 dagar senare. Det var inte läge att börja sänka tempot, vi var ju redan i början av juli och ville ha båten i sjön.

Jag satte mig och gjorde ett kalkylark över arbetet och dagarna som var kvar till sjösättning. Niclas fick sen gå in som djävulens advokat och räta upp lite av mina tankevurpor samt se till att vi fick oss en extra dag med arbete för att möta min tidsoptimistiska planering.

Farmor och farfar som redan var inplanerade som barnvakter för Aqvelina gav oss ovärderlig tid vid båten. Matvandringen vi egentligen hade tänkt göra fick vänta till augusti, båten gick före. Så vi lämnade Aqvelina vid 10.00 och hämtade henne 14.00 ena dagen och 16.00 andra dagen och under den tiden hade hon det hur bra som helst och vi gasade på.

Under vattenlinjen skruvades stöttorna loss en efter en igen så att vi fick in Promicon även där. Det var tacksamt att båten var så pass stor att vi kunde jobba båda två utan att stå på varandra men väldigt jobbigt att båten är så stor att man måste flytta stegen hela tiden för att nå allt ovanför vattenlinjen. Det är nog det som jag är mest trött på, att flytta stegen!

Även roder fick samma behandling som övriga skrovet, renslipat, Promicon och sen bottenfärgen Fabi one från International i svart innan det monterades på plats igen. Den här gången limmades distanserna i hjärtstockens över- och underkant fast så att rodret inte ska glappa igen.

Toplac inhandlades och skumgummirollern åkte fram. Att måla med pensel gav inte det resultat jag ville ha på vattenlinjen så jag tänkte inte chansa på friborden. Instruktionerna sa att grundfärgen skulle blandas 50/50 med nyansen på toplac och så tillsatte jag 10% thinner. Eftersom det var så varmt och blåsigt ville jag ha en tunn och lättflytande färg som inte torkade innan jag hunnit få en jämn och slät yta.

Niclas älskade nyansen som båten fick efter första lagret. Jag kallar den lavendel men den var någon konstig nyans av ljusblått och lila som inte gick att sätta fingret på. Jag velade i över ett dygn om vi faktiskt skulle behålla nyansen men landade till slut i att inte avvika från planen på mörkblått. Vi valde att köra med produkter från International, grundfärg One UP, Toplack Plus i nyansen Oxford till fribord och Toplack i nyansen Snow White till vattenlinje och relingskant.

Jag tejpade vattenlinjen, slipade av all grundfärg lätt med P320 papper på slipmaskinen, tvättade rent igen och fick till slut hälla blå färg i rollertråget. Men jag kom inte längre än akterspegeln. Niclas fick åka iväg och köpa en ny burk färg medans jag fixade lunch. Den färgen som var kvar i burken från grundmålningen hade fått en hinna som blev till fula klumpar i färgen. Det var inte värt svordomarna att fortsätta måla med klumpig färg.

Mer om det sista jobbet på land och sjösättningen kommer i nästa inlägg.