Är det här bara början eller har allt hänt nu?
Saltholmen (Göteborg) – Bohus fästning – Älvängen
Kort sammanfattning för dig som inte orkar läsa allt:
Tre dagar ombord har inneburit grundstötning, brandkår, SSRS, Fars Hatt, motorhaveri, nödhamn och diselsanering. Så det är först nu vi hinner dela med oss av en uppdatering på resan från Göteborg, hem mot Stockholm. Nu ligger vi i Älvängen och väntar på att det ska bli måndag morgon.
Men vi började ju äventyret på midsommarafton med ”vaddå midsommarfirande?” Vi ska ju hämta båt, det trumfar allt och sätter prioriteringarna där efter.
Vi kanske betedde oss som de flesta andra på midsommaraftons morgon, packade bilen full med packning och familj inför x antal timmar på vägarna men det väntade inget klassiskt midsommarfirande. Vi tog sikte på västkusten och havet, precis som det var flera som tänkte, även om det var mindre trafik än vi väntat oss.
Vi lämnar Ingarö vid 07 och är framme på Saltholmen, i Göteborg, ca 15 efter tre stopp. Ett först för ungdomarnas frukost och så att de som behövde fick leka, en kisspaus med mer mat samt en handling på ICA i Mölndal innan vi var framme.
Där vände bilen tillbaka mot Stockholm igen med äldsta sonen som förare, eftersom han inte skulle med på båten. Vi andra började packa ombord allt och sen våndades vi över väderleksprognosen. Västkusten tänkte bjuda på ösregn hela lördagen, vår första resdag med båten. Det var vi inte jättesugna på!
Så vi fyllde på med färskvatten och kastade loss, väldigt spontant, strax innan middagen. Längre in i landet skulle det vara betydligt mycket mindre nederbörd så ju längre vi hann desto mindre regn skulle vi få.Harry satt på fördäck och njöt, Niclas tog rodret medans jag och Aqvelina började laga middag. Passagen genom centrala Göteborg såg jag genom ventilerna men vi behövde parallelljobba för att både få i oss mat och hinna med broöppningen av Hissingebron 18:35.
Vi lyckades ta rygg på en fraktbåt som ordnade broöppningarna åt oss, vi gick i hans kölvatten ända upp till Kungälv. Där ungefär började vi fundera allvarligt på att hitta natthamn, en liten detalj vi inte riktigt kollat upp innan vi gav oss iväg. Det är väldigt ont om dem kan jag meddela. Hade vi startat tidigare på dagen (eller morgonen efter) hade vi hunnit till Lilla Edet men det var för långt bort nu.
Aqvelina hade precis somnat och jag gick upp för att ta över ratten när jag får veta att vi är vid Bohus fästning. Niclas går ner och lägger sig i akterruffen med lillfröken eftersom motorljudet gör att vi inte räknar med att babyvakten funkar om hon vaknar. Vi vet fortfarande inte var vi ska lägga till när jag ser en båt som ligger nedanför fästningen bara 400m bort. Jag kastar ett öga på plottern och ser att det är grunt men att det finns en ränna och lite prickar att ta fasta på för att gå dit genaste vägen. Så jag girar in mellan betande kor och en ö av vass i en 20m bred kanalfåra in mot borgen. När jag inte lyckas zooma in på plottern och börjar leta efter en röd prick som ska finnas men som jag inte ser, då drar jag av på motorn och sen plötsligt STUDSAR vi tre gånger innan det tar tvärSTOPP och båten lutar 10grader.
Niclas flyger upp med en sovande Aqvelina i famnen och där står vi, hårt fast på grund. Han var nog betydligt snabbare upp än vad jag hade varit.
Vi läcker inte, det blåser inte, det är lite strömt men vi står still och ingen är skadad. Så vad gör man då? Jo, vi diskuterar kort vart vi ska ringa och enas om 112 så att de får dirigera oss till bäst lämpade resurs. Valet stod mellan de och SSRS. Hade vi varit i skärgården hade vi valt SSRS först men här visste vi inte var vi hade dem.
Brandkåren är tydligen de som fått larmet och de dyker ganska snart upp med en liten båt och tre brandmän ombord samt tre personer på bryggan (de kom i båt samt stor och liten bil visar det sig sen). Vi är tydligen inte första båten på grund där…
Aqvelina har somnat om i Harrys famn i sittbrunnen men när brand dyker upp har vi ombord redan kommit överens om att jag och Aqvelina bör bli ilandsatta innan de påbörjar bogseringsförsök. Brand håller med så det löser de först. När de misslyckas med att dra loss båten sätter de i land även Harry. Niclas vägrar lämna. Men han ser till att vi får med oss diverse packning innan brandkåren sen lämnar platsen.
Medans jag sitter på bryggan hinner jag både ringa försäkringsbolaget och boka ett hotellrum på Fars Hatt 2 min bort med sen incheckning. Så när brandkåren lämnar platsen vid 22.00 får vi sällskap bort till hotellet av enheterna på land.
Nu tar Niclas kontakt med SSRS (där vi är medlemmar tack vare mina föräldrars årliga julklapp). Fjärde gången han ringer faller alla poletter på plats och en av deras båtas går ut för att undsätta honom. Strax efter midnatt kommer de och 10min senare är båten loss. Innan 01 är den förtöjd där jag hade tänkt lägga till från början. Lagom tills att Niclas är klar med förtöjning, ordnat i sittbrunnen och trippelkollat att vi inte läcker och hunnit krypa ner i sängen i båten så kommer regnet.
Vi på hotellet sover gott, trots allt som har hänt är Aqvelina först vaken och helt lugn på bryggan och sen kryper hon ihop bredvid mig och somnar på hotellet för att sova precis som vilken natt som helst. Niclas sover kanske 2h totalt men kan iaf komma upp till hotellet på morgonen. Först får han en kall dusch av regn då det regnar tappert på vägen dit och sedan en varm dusch och hotellfrukost.
Vid 11 är vi ombord på S/Y Andy igen, det finns fortfarande inga läckor och motor samt roder verkar opåverkade så vi äter lunch och kastar loss. Försäkringsbolaget har sagt ok att flytta på henne för att kunna inspektera eventuella skador, var det sker har vi inte bestämt. Idag är vi bättre rustade med flera exakta sjökort, plottern har fått underkänt och sitter inte ens uppe.
Sen följer några timmar i dis och duggregn, när Aqvelina och Niclas har sovit middag (den första sov, den andra försökte) kommer Niclas upp och byter av mig vid ratten. Hans kommentar är att det är lite dålig luft nere i båten och när jag kliver ner så håller jag med honom. Det luktar lite avgaser eller diesel men först säger jag att det kan bero på vindriktningen, jag kände lite avgaspustar medans jag styrde och satt bakåtlutad. Sen får jag ett infall och öppnar motorluckan. Jag stänger den lika fort och säger åt Niclas att han måste titta. Vi byter fort plats vid ratten igen och hans första kommentar är -”döda motorn!”
Jag vet inte vad jag såg men det ångade av något och luktade starkt när jag öppnade motorluckan. Det hade kunnat vara kylarvatten eller diesel eller nått annat, jag är tyvärr för okunnig. Niclas såg däremot direkt att det var dieselläckage.
Medans han börjar felsöka vänder jag båten i älven så att vi går med strömmen, tillbaka dit vi kom ifrån. 2,5 knop gör vi med strömmen men jag har god styrfart och kan manövrera båten lugnt och säkert.
Ett försök att starta motorn igen efter en justering görs men det sprutar fortfarande diesel. Nu är det antingen SSRS (igen) eller att själva lyckas ta sig in i en nödhamn.
Jag får en galen idé. Tidigare noterade jag (och fotade till och med!) en liten fyrkantig basäng med en större båt i precis vid älvkanten.
Vi närmar oss snabbt den igen och jag säger att det är den bästa chans vi kommer få och rycker fort fram en lång tamp. Två sekunders överläggning om vem som vill styra slutar med Niclas vid rodret.
Vi ska nu försöka ta oss in till älvkanten och in i den smala hamnöppningen som dessutom är snett vinklad mot strömmen och det håll vi kommer ifrån. Oddsen är emot oss. Vi har fart av strömmen så länge vi har den i aktern men vi har ingen kontroll och framförallt kommer vi riskera att tappa kontrollen när vi girar och får strömmen i sidan. Med dumtur (eller galen skicklighet) skulle det kanske kunna gå. Går det inte kan vi antingen krascha in i hamnöppingen, gå på grund i älvkanten eller snurra ut i älven och fortsätta driva med strömmen.
Vi har inga alternativa platser att gå in på, strömmen är stark, älvkanterna grunda och det finns väldigt få om ens några bryggor.
Jag kommer för alltid hävda grym skicklighet och oöverträffad samarbetsförmåga när vi lyckas göra en näst intill perfekt tilläggning vid infartens ledvirke.
Så här ligger vi nu i Älvängen, vi behöver en ”banjobult”. Får vi bara tag på det är vi härifrån på 10 minuter enligt Niclas men med midsommarhelg är det faktiskt omöjligt att få tag på en innan måndag morgon. Vi har gjort alla försök vi kan och ett stort antal försök till på andra sätt. Men här ligger vi bra.
Kölsvinet och motorn är sanerat på all diesel och vi får tiden att gå. Så fort vi möter någon eller får en långsökt ide fortsätter vi att kasta ut krokar åt alla håll för att få tag den lilla, lilla delen vi saknar. Frågan är nu bara om det här är början eller slutet på våra bekymmer den här resan… och hur fort hittar vi bulten måndag morgon när alla öppnar igen.