Älvängen till Trollhättan

Tänk att man kan längta så mycket till måndag morgon, det hade man inte kunnat tro.

Redan under midsommardagen hade vi lyckats hitta en båt mek bara 15 min bort (med bil) från vår nödhamn. De hade ett telefonnummer där vi blev glatt överraskade att någon svarade under helgen. Tyvärr hade alla åkt iväg över midsommar så trots att de trodde sig ha det vi behövde skulle vi behöva vänta till måndag.

Morgonen kom och Niclas ringde de redan vid frukosten innan 08.00, mindre än 30min senare hade vi en mekaniker på bryggan som levererade mutter och två brickor samt stod kvar och väntade de 5 min vi behövde för att få de på plats och provstarta motorn, vilka stjärnor! Inte en krona skulle de ha heller, varken för delar eller besväret.

Så vi packade ihop oss och hällde över det diesleblandade vattnet vi pumpat upp ur kölsvinet i donerade dunkar från båtgrannens pappa. Vi hade lyckats skrapa ihop hinkar och byttor nog för att sanera men det var fel typ av kärl för att transportera det vidare på ett bra sätt.

Vi har mött så många trevliga och hjälpsamma människor i Älvängen. Jag trodde knappt vi skulle se någon med tanke på omgivningarna runt hamnen och långhelgen men tji fick jag och det är jag väldigt tacksam för.

Det blev ganska många kontroller ner i motorluckan under förmiddagen men allt fortsatte vara i sin ordning och vi tuffade på vidare upp för älven.

Precis efter lunch, lagom till att Aqvelina skulle sova middag, kom vi till första Slussen och Lilla Edet. Tror ni att lillfröken ville sova då? Nope, glöm det!

Vi hade kunnat stanna och ta en middagspaus men eftersom vi har Harry med ombord kan vi fortsätta gå. Ibland hjälper han till uppe på däck och ibland tar han hand om lillasyster, oavsett är han en fantastisk tillgång ombord.

Det var först en bro och sen en sluss men det var högt upp vi skulle. Allt gick bra och ute på andra sidan fick jag äntligen vilddjuret att somna i förpiken där vi lätt kan mörklägga och motorn är så långt bort som möjligt. Aqvelina bryr sig egentligen inte om varken ljus eller motorljud, hon har sovit gott i akterruffen tidigare dagar men det var skönt för mig att slippa mullret precis under huvudkudden när hon behövde hjälp att komma ner i varv.

Niclas stektes i solen under tiden vi pausade och lagom tills vi vaknade hade vi börjat närma oss Trollhättans slussar. 

Vi väljer att att inte pusha motorn för hårt utan tuffar på i behagliga 4,2 knop. Det är bränslebesparande och ett lagom varvtal, även om vi inte litar på varvtalsmätaren. I kanalen är det 5 knops gräns.

Vårt lite långsammare tempo gjorde att vi precis missade en slussning och fick lägga oss på ledvirket och vänta 15-20 min. Under tiden fick vi sällskap av tre andra segelbåtar som skulle åt samma håll.

I Lilla Edet stod Niclas vid rodret och skötte aktertampen/båtshaken medans jag stod fram på däck. Nu ville jag testa, både för att få känna på den uppgiften men också för att lära mig manövrera båten. Det är verkligen inte samma sak att nöta distans i älven på stadiga 4,2 knop som att slussa. Och så här stor båt eller båt med ratt har jag aldrig manövrerat tidigare, än mindre slussat med.

Det gick bra men kan absolut finputsas.

Tyvärr fick vi ligga på den soliga sidan eftersom vi var sist in i slussen och det var inte nådigt vad varmt det blev i solen när vinden dessutom stod helt still nere i de djupa slussarna. Men Harry och Aqvelina langade dricka så det stod härliga till och frossade i vattenmelon och tomater, så hon var ganska nöjd.

Hon är inte helt nöjd med att inte få röra sig fritt på däck och blir fly förbannad om man håller i flytvästen. Inne i slussarna vill vi helst inte ha henne på däck alls med risk för att hon faller över bord.

Upp, upp, upp kom vi till slut efter riktigt långsamma slussningar. Eftersom Harry har blivit lovad att få åka hem från Trollhättan och de allra första gästhamnarna var fulla så tog vi oss till Spikholmen i Trollhättan. Vi fick en plats längs med flytbrygga och Niclas hittade en fantastisk lekpark som Aqvelina fick njuta av, bara 100 m bort. Sen åt vi middag, tog en dusch och så somnade Aqvelina vid 20.00. 

Nu sitter vi vi planerar hemresa för Harry och när vi ska möta upp mina föräldrar som ska mönstra på, på andra sidan Vänern.