Ut i Vänern

Spikön var en trevlig gästhamn med ganska få båtar nu när vi var där, lugn omgivning och bra toa med dusch. Det kändes centralt även om vi knappt utforskade Trollhättan. Harry tog en kvällspromenad i går kväll och hamnade på Subway, i morse kunde han guida mig och Aqvelina till ICA som låg i samma köpcentrum bara 10 min promenad bort.

Efter handlingen gick han till centralstationen ytterligare 10min bort och satte sig på ett tåg för att åka hem. Över Vänern har vi planerat att gå själva och han ville hem till datorn och föräldrafritt i några dagar.

Efter kompletteringshandlingen tog vi en tur till i lekparken medans Niclas tittade igenom några frågetecken på motorn, fyllde färskvatten och försökte tömma toatanken. Sen var klockan efter 10 och vi drog iväg mot Vänersborg. Vi åt lunch under gång och hann precis svälja sista tuggan innan vi körde in i slussen. Ljummen potatissallad med rostbiff var jättegott.

Det går bra att slussa när det bara är två vuxna och en snart 2 åring ombord men ni kommer aldrig att få några bildbevis på det. Händer och fokus räcker inte för att fota. Aqvelina vägrade så klart vara i sittbrunnen när vi andra stod utanför och på fördäck. Tålamodet att vara på en och samma plats är ca 4 sek. ”Du måste stanna här” ingår dessutom inte i hennes vokabulär… Lärdom till nästa gång är att inte slussa samtidigt som hon borde gå och sova middag men trots det gick det som sagt bra men med lite protester.

Det blev flera sega broöppningar inne i Trollhättan och sen en väldigt långdragen slussning innan vi kunde komma fram till sjömacken i Vänersborg.

Sen var det en välbehövlig tankning innan vi tog oss genom sista broöppningen. Det skulle varit två broar men en av dem var borta.

Dagen har sen förlupit i väldigt lugnt tempo. Vi har gått längs västra stranden i ca 3h och 4,5knop. Det har varit en väldigt svag medvind, klarblå himmel och öppen horisont mot nord ost hela dagen. Under eftermiddagen blev det så varmt att Aqvelina sa att hennes fötter var kalla när hon klev på den varma teaken i sittbrunnen.

För att avhjälpa värmen och roa henne på sina villkor tog vi fram en stor plastlåda och hällde i några centimeter sjövatten. Lite burkar, plastdjur och en borste roade henne i flera timmar och svalkade skönt.

Jag passade på att börja skrubba teaken i sittbrunnen samtidigt, den luktade saltvatten och fisk när jag började skura. Efteråt hade den halvan jag hann med bytt nyans och kändes väldigt mycket fräschare.

Vi förtöjde enligt planen i Dalbergså, en väldigt liten gästhamn med lite större campingyta precis bredvid bryggan. Båtgrannen säger att de är här minst en gång varje säsong och att det är här lugnet och stillheten på jorden finns. Deras dotter och Aqvelina fann varandra över mantåget, det är första okända personen hon sökt ögonkontakt med direkt och sagt hej till på eget initiativ, annars bukar hon vara väldigt avvaktande mot nya människor.

200kr i hamnavgift i går och 180kr idag (+ 50kr om man vill ha el) är väldigt trevliga priser, ute vid kusten vill jag minnas att det varit minst 350kr och ibland extra för el. Så vi tackar för det och gör det enkelt för oss även om det finns gott om naturhamnar här ute i Vänern. Vår peke behöver mer än bara kärlek för att fungera och att ligga längs med en brygga är väldigt bekvämt plus att det är skönt med en dusch efter att ha tvättat sittbrunnen.

Om planen håller hoppas vi på en tidig morgon och en heldag över Vänern så att vi är i Sjötorp i morgon kväll. Men som Niclas börjat säga, han gör inga planer längre, ”vi får se hur det blir”.