Snälla vatten

Oxelösund – Nynäshamn – Eknäs

Vi vaknade efter en lugn natt i i Femöringens gästhamn, stenpirarna utanför gjorde verkligen sitt jobb!

Efter frukost tog vi en promenad längre in i hamnen och knackade på hos Saltö Marin. Vi fick oss en liten pratstund med ägaren kring vår båts skador och hur vi kunde gå vidare. Han var trevlig och ärlig nog att tala om att de mest sysslade med motorbåtar och hade ganska dyra uppställningskostnader. Istället tyckte han att vi skulle gå över gårdsplanen och prata med Oxelösunds båtvarv. Sagt och gjort, vi promenerade vidare.

Vi kom nog mitt i deras frukost, hela gänget satt ute och åt när vi kom dit. Men vi ställde samma fråga till de som till Saltö Marin.

-”Vad tycker ni att vi ska göra utifrån den som har hänt och det vi vet?”

De sysslade absolut med det vi behövde hjälp med men dessvärre var deras kran trasig så de kunde inte hjälpa oss på minst en vecka. Och eftersom vi hade hemmahamn långt bort så tyckte de att vi kunde gå lugnt för motor hem. Det var viktigt att vi inte satte segel eller utsatte båten för höga vågor eller hårda vindar.

Vi hade inte varit främmande för att lyfta upp och lämna båten där om det hade varit så att vi kunde få snabb hjälp. Men när de sa det vi tänkt hela tiden så då valde vi att fortsätta hem.

Om nu något ska räknas som att det har gått vår väg under den här resan så måste jag ändå säga att vädret från Mem och hem har varit precis det vi behövde. Vi har haft ett lugnt hav, trots öppen horisont flera sträckor och bara lätt regn korta stunder.

Resan från Oxelösund var således ganska händelselös. Mycket små öar, grund och grynnor men lika många utprickningar så det var bara hålla tungan rätt i mun och navigera med både Skippo i telefonen och klassiska papperssjökort i knät.

Vi passerade Västra Stendörren men hade sånt fokus bägge två på navigeringen så det blev ingen bild. Det blev ytterligare en trång passage lite senare som inte ser så märkvärdig ut på bild men så klart skulle flera båtar mötas samtidigt.

I och med de lugna förhållandena vi fick när horisonten öppnade upp sig och Östersjön visade sitt humör för dagen, justerade vi vår plan på att gå till Trosa till att gå till Nynäshamn. Vi tog vara på lugnet som erbjöds och tog oss så långt vi kunde in mellan öar igen.

Vi har gett upp att hålla tider och rutiner för att Aqvelina ska sova middag ombord, så hon somnade i mitt knä någon gång under eftermiddagen när vi satt inne i ruffen och ritade. Niclas styrde över till Landsort under tiden om jag inte minns fel.

Vi har minnet från besöket på Landsort för två år sen väldigt färskt i minnet så det var inget alternativ för oss att gå dit igen. Här kan du läsa om det igen om du vill. Kontentan är att det verkar som en lugn gästhamn men det ändrar sig väldigt fort till en väldigt dålig gästhamn.

Så vi hade siktet inställt på Nynäshamn men valde bort Dragets kanal. Jag hade velat gå den och om sjöhävningen hade varit sämre hade vi kanske varit tvungna att gå den. Två olika källor angav att det antingen var 1,3 m eller 2 m djupt i kanalen, vi sticker 1,75 m djupt, så vi vågade helt enkelt inte chansa med den här båten. Och som tur var höll sig havet lugnt.

Vi la till i Nynäshamn vid 17.45.

Det som utmärker Nynäshamn för mig är de otroligt breda y-boms platserna vid gästhamnsbryggan och fräscha toaletter/dusch med bastu. Vi letade lite innan vi valde plats och trodde på flera ställen att det skulle finnas gott om plats för två båtar i vår storlek mellan y-bommarna men vi vågade inte chansa när vi kom riktigt nära. Vissa av båtarna som låg där fyllde gott och väl upp platsen själv mellan två y-bommar så jag förstår varför det är väl tilltaget. Istället tog vi en plats med boj och slapp trängas.

Det blev en tidig kväll och en god natts sömn. Gästhamnsreglerna på bryggan sa att det skulle vara tyst senast 23.00 men jag stördes inte av någonting under hela kvällen.

Vi vaknade till strålande sol och ett platt hav. Redan innan frukost passade jag och Aqvelina på att gå in och ta en dusch, skönt att ha det för oss själva när vi ändå är uppe tidigt. Efter frukost drog vi iväg, tittade på Gotlandsfärjan som låg inne och kunde skymta den som la ut strax före oss borta vid horisonten när vi kom ut utanför hamnen.

Sen var det nästan samma väder och vatten som över Vänern, strålande sol och i det närmaste stiltje.

Aqvelina var arg och hungrig när vi kastade loss så efter det somnade hon i min famn och sov middag redan innan lunch. Som sagt, vi har frångått alla sovrutiner på dagarna ombord och det funkar över förväntan. Hon somnar som vanligt på kvällarna och sover som vanligt under natten med oss i akterruffen.

Under tiden hon sov i min famn satt jag och Niclas i sittbrunnen och planerade framåt för S/Y Andy. Jag ringde först till Åsbergs Kran och Båttransporter som brukar sjösätta och ta upp våra båtar. Vi rådfrågade ägaren Thomas om varv och transport och fick samma tips av honom som av våra grannar. Så vi ringde upp Svinninge marina, som vi blivit rekommenderade, och de kunde hjälpa oss på redan den här veckan. Om vi kom med båten på ”egen bil” kunde vi komma redan i morgon annars kunde det dröja några dagar innan de kunde lyfta den åt oss på plats. Men vi slapp gärna göra transporten sjövägen dit så vi ringde tillbaka till Åsbergs och kunde få en bil som lyfte upp och körde oss dit i morgon.

Jag älskar när saker bara klaffar och funkar, då känns det som att det var meningen att bli så.

När Aqvelina vaknade var det dags för lunch och sen åkte lådan med vatten och leksaker fram igen i sittbrunnen, så varmt var det.

Så medans vi närmade oss hemmavatten mer och mer satt vi mest och höll tummarna för att inget skulle gå fel sista biten. För att slippa tänka på det satte jag igång med att packa ihop allt jag kunde inne i ruffen, Aqvelina älskar att hjälpa till och gå små ärenden så hon jobbade hon också.

Vi valde att inte gå hela vägen in till bryggan vid Toholmen utan la oss direkt vid Eknäs brygga där vi ska lyftas upp i morgon. Vi möttes på kajkanten av Niclas föräldrar som kom med två bilar och middag.

Medans farmor och farfar roade Aqvelina började jag och Niclas att tömma båten. Efter en stund åkte farfar hem till oss och bytte till Niclas tomma bil för att kunna packa in ännu mer. Man inser inte hur mycket saker som ryms i en båt för ens man ska tömma den…

Vi kommer att tömma båten på allt, segel, madrasser och ner till den sista lilla ”bra och ha prylen” som finns.

Våra fantastiska grannar kom till och med ner med bil och släp. Det gjorde att vi kunde ta med både bom, spribom, sittbrunnskapell, sprayhood och segel väldigt lätt redan idag.

Vi var hemma lagom till att vika ihop segel och tömma bilarna innan det var dags för Aqvelina att gå och lägga sig. Hon njöt av att träffa Harry och sen skulle hon både leka med dockan och hoppa studsmatta innan hon kunde varva ner men hon somnade gott i sin säng som vanligt.

Nu är vardagsrummet ett kaos, båten måste tömmas ytterligare innan vi lyfter uppe henne vid 13 i morgon men det känns görbart så nu är det dags för oss att varva ner och sova också.