Kryssa över sjön Boren

Motala – Berg

För att inte missa första slussningen ner från Motala gick vi först till ledverket innan slussen och sen gjorde vi frukost. Ytterligare en barnfamilj ombord på sin 37 fot segelbåt gjorde oss sällskap. Barnen på deras båt matade änder med solrosfrön och försökte få med Aqvelina i aktiviteten men hon var tveksam. Deras yngsta var något äldre än Aqvelina och familjen brukade tydligen roa sig med att gå kanalen varje år. De har hemmahamn i Jönköping så kanalen är ett måste så fort de vill någon annanstans. Just i år skulle de ut i Östersjön och sen till Gotland och eventuellt runt hela Gotland men utan koppling till tävlingen. Det var kul att träffa fler barnfamiljer ute med båt.

Vi hade tur och slussarna började med att ta ner oss uppifrån. Stackarna längst ner skulle behöva vänta till 11.30 enligt första utsagan, senare såg vi att skylten sa 13.00 för första slussningen uppåt. En slusstrappa på totalt 5 slussar krävdes för att komma ner i sjön Boren och det tog ca 45 min för två segelbåtar och två motorbåtar att slussa ner tillsammans. Slussen var minst sagt full men båda våra segelbåtar på 3,3m och 3,4m i bredd fick plats bredvid varandra. (Slussarna ska vara 7m breda).

Aqvelina var extremt ”pappig” hela slussningen och fruktansvärt arg och frustrerad över att Niclas behövde ägna tampar, motor och ratt uppmärksamhet emellanåt. Inget annat än pappa dög idag!

Efter ca 1 nm ut på Boren hör Niclas ett välbekant missljud från motorn och tempen börjar stiga. Motorn får inte tillräcklig kylning, troligtvis problem i sjövattensystemet. Samma ljud som i går på Vättern och samma problem även om vi är snabbare idag och slår av motorn innan temperaturen blir för hög och larmet tjuter.

Så av med motorn igen och jag tar rodret efter att ha fäst ett skot i genuan och rullat ut ungefär halva segelytan. Samma procedur som över Vättern igår och som sagt troligtvis samma fel på motorn även om vi inte kunde lokalisera det då. Jag vänder tillbaka mot botten på slusstrappan i hopp om att kunna segla in och lägga oss där för att felsöka och åtgärda problemet i lugn och ro. Vinden är svag, det duggregnar och vi gör max 2 knop för segel. Under tiden plockar Niclas bort motorluckan och börjar felsöka.

När vi kommer så nära piren nedanför slussarna att vi börjar kunna planera vart vi vill gå in och lägga oss inser vi att det är fullt med båtar, de ligger dubbelt bredd i väntan på att slussa upp. Vi kommer omöjligt få plats eller ligga bra till där. Nästa slussning upp (som skulle göra det tomt där nere) är 13.00 och vid det här laget är klockan inte mer än 10.30.

Så vi rullar ut resten av genuan och börjar kryssa oss över sjön, åt det håll vi ska, istället. Niclas dyker återigen ner i motorn medans jag får Aqvelina i knät och sitter och styr. Mamma hjälper till att skota i några slag men när Aqvelina till slut accepterar att gå in i skydd under sprayhooden får jag den trevliga upplevelsen att kunna segla båten helt själv, både styra och skota. Sittbrunnens utformning funkar klockrent för att hantera både ratt och skot på egen hand. Jag kanske inte ser så nöjd ut på bilden men det var mest regnet som var urbota tråkigt.

Det är inte alla som kan säga att de har kryssat över Boren när de går Göta Kanal.

Efter att ha gått igenom bägge kylsystemen i motorn har Niclas både lokaliserat och åtgärdat problemet, en urgängad skruv som gjorde att sjövattenpumpen inte fick kraft att pumpa. Han var inte mest fascinerad av problemet utan över att motorn överhuvudtaget hade funkat sen i går. Efter att det var avhjälpt lagade han lunch medans jag fortsatte segla, det var riktigt trevligt. I alla fall en stund innan jag började bli väldigt blöt, vinden mojnade och vi kom in i en smalare passage. Då drog jag igång motorn men hade fortfarande seglet uppe en bra stund för att ha som back up om motorn bråkade igen.

Men allt verkade ha ordnat upp sig och det kom ut mycket mer kylvatten än tidigare i avgaserna (vilket det ska göra). Motorn verkade nöjd med ingreppet och tuffade på mycket bättre och aningen snabbare på samma varvtal som tidigare. Men vi höll ett öga på temperaturen hela tiden.

Vi tog rygg på en hyrd liten motorbåt in i kanalen och när vi kom fram till första bron och slussen snackade jag in oss bägge hos slussvakterna som klämde in oss innan en av passagerarfärjorna. Vid det laget behövde jag få på mig torra kläder och få upp värmen lite så jag satte mig med Aqvelina i knät under en filt och läste böcker i hopp om att hon skulle somna. Klockan var efter 14 vid det laget och hon hade så klart inte somnat.

Niclas tog över rodret inne i kanalen, i fullt sjöställ. Det kom inte det utlovade ösregnet men det regnade stadigt hela eftermiddagen.

Vi passerade de två akvedukterna, mötte en passagerarbåt lite oförberett i en kurva och även en simmande motionär i kanalen…

Aqvelina roade sig nere i ruffen med att fortfarande inte sova middag utan istället meka med en pincett på ruffluckan. Jag tror att hon ”jobbade och gjorde som pappa” hade gjort på motorn nyss, det är mycket prat om -”pappa jobbar!”.

Det var många broar som skulle passeras först men när vi började närma oss Berg kom slussarna igen. Precis då somnade så klart Aqvelina men det var tack och lov i famnen på mormor som satt i nedgången till ruffen under sprayhooden.

Vi försökte stressa på alla slussvakter och tala om att vi absolut ville hela vägen ner i sjön Roxen idag och till en början verkade kanske kunna gå men eftersom vi hade passagerarfärjan Vasa Lejon bakom oss kunde de inte garantera något. På ett sätt var det bra att vi låg före Vasa Lejon eftersom den har en tidtabell att passa och de vill hålla tomt framför men till slut tyckte de att hon kom ikapp oss så då fick vi snällt vänta vid ett ledvirke på att bli omkörda och då försvann chansen att komma längre än mittbasängen innan Karl Johan slussarna. I näst sista slussparet var de till och med tveksamma om vi ens skulle komma dit. Kanske skulle vi behöva ligga vid ett ledvirke mellan två slussar och vänta till i morgon så de kunde nivåjustera alla slussar innan de stängde för kvällen. Men vi kom ner och blev invinkade till bryggan i en full gästhamn.

I Berg hade vi planerat att mina föräldrar skulle mönstra av för att ta tåget hem från Linköping. Som sagt hade vi gärna tagit oss hela vägen ner för alla slussar med dem ombord med tanke på Aqvelina, men det passade bättre med tågen idag så efter middagen tog de en taxi från gästhamnen ner till tågstationen. Vi får ta sista slussarna själva i morgon bitti.

Planen är att min mamma tar Niclas bil i morgon eftermiddag och kommer ner och hämtar oss, förhoppningsvis i Söderköping. Inför det kändes det också bra att de fick komma hem i kväll och sova innan hon ska hämta oss.

När de hade åkt tog vi en väldigt lugn kväll ombord, höll oss i ruffen och undan regnet. Niclas nattade Aqvelina och jag satte mig med en bok en stund innan vi bloggade och gick och la oss. Regnet skulle upphöra vid 21 men när vi somnade regnade det fortfarande.

I morgon har vi en plan för slusstrappan ner till Roxen, nu blir det många slussar för bara oss tre ombord. tanken är att jag tar hand om både för- och aktertamp i land medans Niclas tar motor och Aqvelina ombord, jag ska bara se till att tamparna är lite längre än båten är lång så att jag kan nå bägge fästpunkterna. Förhoppningsvis är Aqvelina lite gladare med det upplägget, men det återstår att se hur det går.

Håll tummarna!